Hon hörde när förstärkningen kom ridandes in genom portarna, och lika snart hörde hon också hur de ropade något på sitt eget språk, ett språk hon inte förstod, men tonläget förmedlade allt. Det var en fälla. De hade gått rakt in i den och hon hade varit den som lett dem. Förbannade, jävla skit.

Innan hon visste ordet av det hade vampyren vi…[Read more]

En enkel handgest för att få bort artigheterna och etiketten. Alltid var det så mycket ni, er och vissa verkade tro att hon var adel. Nog kanske det kom med de pengarna som Bläck hade dragit in för hennes far och henne själv. Men egentligen hade hon ingen fin härkomst, hennes förfäder hade alltid  varit trogna soldater. Inte ens högt uppsatta,…[Read more]

Allt hade gått enligt planerna. Men de dödliga hade alltid varit lätta att läsa, och ännu enklare att förutspå. Ayperos betraktade spelet framför sig som en kejsare på sin hedersplats vid gladiatorspelen, och ett litet leende fanns där på hans mungipa. Men det försvann lika snabbt som det dykt upp, för i slutändan handlade detta inte om njutning e…[Read more]

Han stärkte lite på sig och tog sig upp från stolen, det kändes att han suttit där ett tag men eftersom hans huvud kändes lite lummigt stod han kvar där vid bordet för att hämta andan lite. Han var tröttare än han trott och lite full på det, underbart han skulle säkert sova rätt bra för en gång skull.
“Du har mitt ord. Jag väntar här nere, om du…[Read more]

Vaksamt betraktade kvinnan spjutets spets. Vad kunde hon i för sig göra om främlingen valde att sticka den mot henne? Allt för kvicka fötter hade hon inte välsignats med. Hennes händer var fortfarande höjda i ett tecken på att hon inte hade något vapen i hand. Samtidigt som det också var ett sätt att åtminstone stoppa spjutet våld framåt med nå…[Read more]

Ett få tal som hon kunde lita på. Vem skulle det vara nu? Hennes make Neyir var redan på resande fot och vem visste var hennes bror och medägare Atlen höll hus nu? Om hon hade vetat kunde hon hjälpt drottningen ännu mer.  Förut skulle hon göra vad som helst för att hålla borta information från Isra. Tyrannen som styrde Antrophelia med en järnhand……[Read more]

Hon ogillade idén, givetvis. Tanken på att ha en demon som bundsförvant skrämde de flesta, en anledning till att de flesta inte kände till Tipum än.

Med ett leende såg hon tillbaka upp på Vesvía som nu hade rest sig upp och stod framför henne. Hon var orolig, nästintill rädd, men hon hade sagt att hon skulle genomföra det uppdrag som blivit å…[Read more]

Ännu en klunk från pluntan och hon kände redan hur värmen spred sig i hennes kropp. Känslan var skön och distraherande från kylan utanför. Hon lyfte sin ena hand för att klia sig på hakan medan hon funderade över namnet. Genna, Mircail. Uppenbarligen hade de ett avtal med Bläck, men nu för tiden var det inte hon som styrde över de inrikes konta…[Read more]

Han har rest ensam hit. Där fanns ingen kvar när han kom tillbaka. Inget.

Obsidiah stirrar in i de smala lågornas vilda dans och pappersarket som han offrat för värmen och ljuset har sedan länge brunnit upp och med en rök slingrat sig upp mot ett stjärnklart himlavalv. Kanske ser hon elden och möter honom här innan morgonsolen kysser bergen i…[Read more]

Djupt sjönk de barfota fötterna ner i den kylande sanden. Om det inte vore för tomheten i öken, skulle främlingen som vandra där kunnat misstas för en skugga. Becksvart var manteln som vilade över hans axlar och huvan som var uppdragen föll snett ner över ansiktet. Hyn hade en gång varit en behaglig mörkbrun färg, men det var knappt att man kund…[Read more]

Att Xharin ansåg att det var en bra idé att vila lite, fick hennes att sucka lätt för sig själv. Det var en bra idé. De båda skulle behöva lägga upp fötterna lite och krypa under ett varmt täcke för att inte bli förkylda eller sjuka av de blöta kläderna. Hon nickade lätt till slut åt vad de båda hade sagt.

“Vila blir det då! Men jag har väl di…[Read more]

Stolen knarrade till klagande under Vésiva, inte för att hon verkade lägga märke till det utan gungade fram och tillbaka. Lite oartigt lade hon upp sina slitna höga mörka läderstövlar på bordet som var rätt välputsade. För en gångs skull. Hon skulle försöka att hålla sig ren till Ayperos. Hon hade hört att deras näsor var väldigt delikata,…[Read more]

Han hade trott att det var han själv som skulle behöva ta upp ämnet om jakten efter hon mosat ihop papperet till en boll och kastat den tillbaka under gårkvällen, men han överraskades glatt att hon tog upp det på så kort tid. Ja om man inte räknade med att han behövt vänta till morgonen. Han tog upp den välanvända sleven igen och rörde runt i…[Read more]

De höga ljuden hade fått Aetas häst att i panik springa med Mährens trupper mot staden. Allt hade hon försökt med för att få hästen att vända om eller att stanna, men ingenting hade lyckats. Den höga smällen när portarna gick igen fick Aetas att rycka till. Pilarna ven åt alla håll och hon hade svårt att koncentrera sig på grund av alla de höga…[Read more]

Skjórinn
Hästen tog bitarna snällt från hennes hand och Skjórinn hann även klappa den över halsen, innan den drog undan sitt huvud. Under tiden som hon interagerade med hästen mumlar hon mjukt ”Fínni hestinn…” – men magens kurrande fick henne att vända fokus till frukost.

Hon räckte över sleven till honom. En snidad trägrej som följt med länge.…[Read more]

Tur att han inte blivit mer våt, det var inget han behövde då det fortfarande var plagg på hans kropp som var lite fuktiga efter allt regnande. Men han frös ju åtminstånde inte längre så, alltid något. Alltid något possessivt med att vara lite full.

Xharin log, tacksamt över att hon med började bli trött, det hade han varit rätt länge nu och ä…[Read more]

Rörelsen genom håret stannade upp när Davant försiktigt försökte att kommentera ämnet. Som om det var en varm gryta som han inte vågade röra vid utan att bränna sin hand. Det var förstås ett delikat ämne. Men sättet som mannen talade lät det som om han inte helt kunde bestämma sig för vad som var moraliskt rätt. Det verkar som om han var vis no…[Read more]