Samtidigt som Skjórinn frågar Turin om han tänker stå där hela kvällen inser han att det faktiskt var länge sedan han senast tog ett bad, att han nog kunde behöva ett, och att de verkligen måste få bort allt blod och all smuts från henne. Hon behöver säkert också hjälp att att tvätta sig och kanske övervakas lite så länge hon är i vattnet, för…[Read more]

Alven log lite, och det var som om han kunde ana alvens oro. Ett litet skratt lämnade hans läppar och han fortsatte vandra längs med avenyn, hans långa ljusa hår som gyllene silverstrålar som fladdrade med hans ljusa kläder i hans rörelser som hade något onaturligt graciöst över sig. Han knäppte sina händer bakom ryggen, och såg från staden t…[Read more]

Audgisil satt på huk framför Maeve med ryggen vänd mot Eirik, och då sonen talade vände han huvudet bara så lätt åt sidan utan att riktigt se på honom men ändå tilltala honom.
‘Sa vi inte åt er att vänta utanför?’ frågade Audgisil, inte hårt, art eller högt. Han behövde inte ta sådana knep för att visa då han var missnöjd, för han hade aldrig v…[Read more]

Oron för systern ristad i de underliga ögonen. Ögon som olikt syskonens skiftade i gult nästan och förstärkte hans skarpa ansiktsdrag och fick dem att nästan se en aning rovdjursaktigt ut. Ju äldre han blev desto skarpare blev dragen. Näsan smal och spetsig, nästan näbblik o de gulaktiga ögonen är vakna, vaksamma. Eirik, den av syskonen som…[Read more]

Det nästan sög till i magen och så var hon inte längre i Vinterskog utan tillbaka på de mjuka fällarna i sin faders salar. Hennes ögon tycktes för en sekund vilda, som om hon inte riktigt visste vart hon var, men hennes mor som försiktigt strök henne över håret och hennes fars röst påminde henne. Dessutom var smärtan i ryggen tillbaka, så n…[Read more]

” Ja, du Sera Tenir. Du av alla som existerr ” Hon ler svagt men leendet når inte riktigt fram till hennes ögon då allvaret tyngde henne.” Jag och de riddare som jag har omkring mig är inte tillräckligt för att skydda dig och tro mig men jag har frågat mig själv detsamma. Men jag har vridit och vänt på det här och det starkaste skydd jag och vä…[Read more]

Vinga såg road ut, han kunde inte undgå att lägga märke till det. Lukas blick vandrade från hennes ansikte till såret på armen. Behövde inte det sys? Tankarna avbröts plötsligt och ett ofrivilligt morrande lämnade honom då det sved till i såret kraftigare än förut. Han fick anstränga sig för att inte rycka till. All viljekraft han kunde uppbåda gi…[Read more]

“Ingen fara, jag förstår.” Luka följde efter utan att säga något mer, fascinerad av vad som just hänt. Stillsamt betraktade han den äldre alven och omgivningarna tills staden Dal’elath urskiljde sig i grönskan. Urskiljde var fel ord, alvernas huvudstad var som invävd i naturen och såg ut att höra hemma där precis lika mycket som vilken mossa elle…[Read more]

Undra vad hon funderade över? han frågade inte men tyckte det så lite roligt ut hur hon knöla ihop ansiktet medans hon tänkte.

Han såg mycket glad ut, detta var vist en kvinna som hade koll på sina legender! Han var inte van att hitta människor som hade koll om han nu sade något alls om sitt torn då. Han var till naturen mycket förtegen…[Read more]

Ranghildr hade hela tiden stått bredvid Audgisil. Ett krampaktigt tag om hans hand samtidigt som blicken vandrade mot dörren lite nervöst. Om någon skulle sätta foten innanför dörrkarmen skulle hon utan tveka ge dem en rak höger. Inte för att någon skulle stiga in oinbjuden någonsin annars. Men vem vet? Kanske det var en outtalad önskan att…[Read more]

Sättet han sa “mitt” på förvirrade henne. Det var ett torn, som var hans, men ändå inte hans? Hon rynkade sina ögonbryn ännu mer och det var nästan på gränsen att de nuddade varandra över hennes spetsiga näsa. Sedan slog hon lätt på bordet. Exalterat igen. Ja! Hon hade väl hört någon legend?

“En av världspelarna?” föreslog hon till slut när hon…[Read more]

Höet flög omkring och ett strå fick nästan Vinga till att nysa till. Hon rynkade på näsan med öppen mun medan hon försökte få bort kliandet. Hon ryckte ett av sina hårstrån för att föra in den i ben nålen. Ett litet skrockande och brett flin syntes i ansiktet när han svarade henne med sarkasm och hon höll ihop såret medan hon stack in nålen oc…[Read more]

Natten hade varit ett enda långt farväl mellan henne och hennes make. Ett långt farväl med hopp om att åter få välkomna honom hem igen, oskadd men några garantier fanns inte och drottning Selene var väl medveten om det där hon stod med Ett tiotal riddare omkring sig vid porten som ledde ut från Karms huvudstad. Både hon och Sandor viss…[Read more]

Alven tycktes nöjd över vad Luka hade visat honom, och hans främmande och oändligt djupa sinne drogs långsamt ifrån honom. Värmen och visheten som fanns där försvann, och lämnade kanske Lukas sinne i en gråare tillvaro. Men då de stod där igen, ansikte mot ansikte, hade han ett varmt leende på sina läppar.
‘Jag hoppas du kan förlåta mig, L…[Read more]

Völvan betraktade allt framför sig i tystnad, och vad hon såg tycktes nöja henne. Hon hade hört gudarnas röst genom Maeve och var än en gång övertygad om att släkten Ulfhedna var ämnade att styra, och således också ämnade för något stort. Kanske inte bara för dem själva utan för hela deras folk.

Medan völvan och Maeve såg varann i ögonen reci…[Read more]

Det klirrade när tänderna slog emot glaset då han tog flaskan med munnen, lutade huvudet bakåt som hon instruerat och sedan släppte den ned i halmen när den var tom. Drycken brände starkt och skönt i halsen.

“Jo tack,” mumlade han sarkastiskt och klippte med öronen men kände ändå enorm lättnad och tacksamhet över att det inte var värre än så h…[Read more]

Hennes lilla samling av nordmän stack märkbart ut bland de andra ädlingarna och vasallerna till Karm. Deras kläder var till större delen av läder och pälsar och nästan alla bar sitt långa hår flätat. Maeve red först i deras lilla klunga, ett halvt dussin välbeväpnade nordmän som befunnit sig på fastlandet när nyheterna om Loradons fall nått huvuds…[Read more]

Det var lätt att förlora sig i völvans blick och snart nog fann hon att det var precis vad hon gjort. Hon kunde inte längre känna de mjuka fällarna under sig eller den dunkande smärtan i ryggen, det var som om hon hängde i ett intet, eller snarare svävade. Var det något under hennes fötter? Hon såg ned men såg bara mörker och lyfte därför blicke…[Read more]

Lite förvånad över hur obekväm han var över hennes skiftande rynkade hon på ögonbrynen innan hon förstod. Ah. Det var snarare en rädsla för hennes nakenhet än hennes kvinnliga skepnad. Hon såg hans fundersamma blick åt alkoholen. Flaskan var liten för Luka i den skepnaden men hon skrockade till lite och lade sina läppar kring flaskan för at…[Read more]

Luka drog ett djupt andetag för att försöka koncentrera sig lite bättre och tänkte tillbaka till för inte mer än fyra dagar sedan då han fått budet från Nicolaus von Breslau. Nja, han hade inte träffat Nicolaus i egen hög person, men någon utsänd av honom. I tankarna visade han för Eärmelindo samtalet han och mannen haft bakom lyckta dörrar,…[Read more]