Hon hinner få en skymt av det där pergamentet men lägger ingen större vikt vid det utan låter blicken glida över dem som står framför henne. Hennes blick är fast och respektingivande. De båda riddarna säger inget, det var inte deras plats att göra det men de står intill översteprästinnan med sina händer på hjalten och kanske mest håller de mörker…[Read more]

Högalven stelnade till för någon sekund efter att den förfriskade mannen lättat på sitt hjärta. Djupa fåror formas i hennes panna samtidigt som hon observerar honom en längre stund innan hon släpper den tunga ekdörren. Självklart till mannens största förtret som påmindes om alvernas långsamma och kalkylerande drag.

”Besy…[Read more]

Den gamle mannen sträckte lite på sig och kisade på henne; det var ju en märklig person han lyckats träffa så långt var han säker men han lyckades med att inte stirra för mycket eller se för nyfiken ut.
Men hennes utstyrsel sade honom inte så mycket, nog för han hade klarat att reciterat någon gammal bok utantill men minnas emblem och platser var…[Read more]

Först fick hon för sig att hon hörde en röst och såg förvirrat ner på hästen. Talade den? Ett litet gnäggande från hästen fick henne att förstå att det inte var fallet. Hon kastade en blick uppåt och fick syn på mannen som verkade lika dyngsur som hon själv. Hon böjde huvudet som i en kort hälsning för att sedan hålla sitt huvud högt. Bläckfi…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Hennes smala fingrar höll omkring en vinbägares fot. Åtminstone hade vinet blivit bättre u…[Read more]

Den gamle mannen nös lätt i ärmen på sin rock, han var genomsur och vantrivdes i regnet; skulle han gå och bli förkyld  nu dessutom? Han suckade, nej detta var inte hans dag helt enkelt.
Han stapplade vidare längs gatan stödd på vandringsstaven, tursamt var det inte många andra ute i detta väder annars hade han väl gått in i dem också. Det vo…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Ett litet hastigt skratt kom från Sera över Maeves torra sarkasm, nästan snarare en kort utandning, Hon skakade på huvudet och rättade ut det brända brevet hon hade i handen. Sträckte över det till sin barndomsvän. Brevet var fortfarande varmt och luktade aska. Fast det var nästan som om Sera inte kände det, för det fanns en ständig stank av brä…[Read more]

Nå, han var inte dum, då hade hon aldrig förälskat sig i honom så som hon gjort. Hon visste att han förstod att hon gav honom smärtlindring, men hon visste också att han aldrig skulle be om det själv, att han tyckte att hennes lindring också var… Dämpande, gjorde honom oklar, trött, dåsig. Inga saker som en riddare som han frivilligt sku…[Read more]

Det for liksom en rysning genom hennes kropp och hon blev genast medveten om att hon var betraktad och slog prompt upp ögonen igen. Först var där bara en mörkare skugga bland skuggorna, till dess att han tog ett steg framåt och drog ned huvan. Den mörka hyn, det vita håret, men kanske framförallt de grå ögonen… Om hon inte redan vetat hur han såg…[Read more]

Yazfein

Han hade lugnt gått fram bakom Maeve och Sera för att hinna ta en snabb titt på mannen som låg på marken, det vita skummet runt munnen ledde honom till två olika gift som verkade så fort. Svartstjärna och Midnattstårar, det fanns andra som kunde ge samma effekt men inte så snabbt. Sen kom nästa irritationsmoment, Athals översteprä…[Read more]

Väl tillbaka vid värdhuset möttes de av stallpojken som hjälp Haelga med hästen. Han var inte den enda ute på framsidan av huset, fem karlar stod och drällde dessutom. Antagligen bybor som väntade på att få supa sig fulla på hårt förtjänade pengar. Det glädje Haelga att hon inte stått kvar och väntat, det var inga attraktiva blickar hon fick…[Read more]