Det var fortfarande kyligt i Hannadon, men ingenting kunde jämföras med de bistra vintrarna i Kaldrland. Dessutom var hon väl påklädd med byxor i tjockt linne, höga stövlar och med en svart, tät fårullspäls över axlarna. De långa, lockiga håren kittlade henne i ansiktet när hon vände på huvudet för att betrakta mannen som gick bredvid henne, b…[Read more]

Mannen vid bordet såg inte upp då det brakade till vid dörröppningen, utan tog en lugn klunk från sitt vin, och gjorde därefter en aningen missbelåten min. Det var verkligen något med Caras som han inte tyckte om. Inte ens deras vin var speciellt bra. Antingen det, eller så var han bara fördomsfull… men han tyckte sig vara en ganska så rättvi…[Read more]

Namn:  Linn Vinga Gérin
Kön: Kvinna
Ålder: 25
Ögonfärg: Bärnstensfärgade ögon
Hårfärg: Brunt hår med inslag av en bronsröd färg
Födelseort: Kaelred
Lojalitet: Skiftande, går att köpa hennes lojalitet.

 
Biografi
1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

141…[Read more]

Det var ned ett brak som dörren slogs upp och en ung man kom farandes in som en demon förföljd av Athal själv. En stund senare dök några äldre pojkar upp genom dörröppningen – alla tre med en hård uppsyn då de blickade på den unge mannen. De kunde inte varit mer olika – den unge pojken skallig och klädd i en enkel brun skrud med Sharahs symb…[Read more]

“Bara hört, inte sett. Det var som om tjutet kom från överallt och ingenstans. Det var ett sådant ljud som fick det att isa inom mig, och det trots att jag hört ett och annat”, svarade Eldel och stirrade tomt ner i sitt ännu tommare ölstop. Kanske var det dags för påfyllning? Hur frestande den tanken än var tillåt hans pengapung inga sådana ly…[Read more]

Reaktionen gjorde nästa Jo lite rädd, för ett kort ögonblick trodde han att Gork skulle roffa åt sig lilla Smulan. Ja helt enkelt göra Smulan till smulor och äta upp henne. Ack! Han hade redan sagt att stjärnorna inte var i position för att äta hans mula, och innerst inne hoppades han att de aldrig var det.

Han försökte dra bort lite av repen, e…[Read more]

Med STORA ögon nickar Gork frenetiskt på huvudet till svar på vad Gork tror Jo menade att säga att Jo äntligen skall lära Gork lite Erethil-lära.

“JO, SHOQ, ERETHIL, Ach ach!”

Gork tog Smulan i famnen, där Gork satt uppe i kronan av Bagettträdet vid stammen brevid Jo, och pajjade det förvuxna vildsvinet i sin famn, som lite obekvämt gnydde när…[Read more]

Upp och ner… Fram och tillbaka. Det var många gester, var det en dans? Skulle i sådana fall Jo dansa med denne Gork? Trots allt verkade det uttröttande allt det där viftandet, bara att följa allt med blicken gjorde honom tröttare. Med att dela dans med andra, var väl dubbel dans? Eller vad var det som Erethil sa?

Sedan trillade polletten ner……[Read more]

Jo verkade inte förstå vad Gork ville. Gork suckade och fundera. Gork försökte visa med händerna stora, likt en såndär grej som domdär prästerna kan gå omkring med, gjord av läder och ha en massa konstiga grejer i, och sen så kommer det en massa ord från prästerna när de grejar i dendär lädergrejen.. men det såg ändå ut som något de öppnar och…[Read more]

Om inte det vore för att Gorks storvuxna fötter, inte för att det var något fel på det… Nej snarare stod man väl mer stabilt på sådana? Det visste förstås inte Jo själv, för han var ett benrangel som behövde äta mer. Åtminstone sa alla de äldre tanterna det till honom innan de tryckte ner bröd i gapet på honom. I samma gap som fylldes med löv o…[Read more]

Gork var smart, Gork hade tagit Jo och Smulan i säkerhet för stormen. Gork tog fram ett tjockt rep, band bestämt fast Smulan en av de större grenarna och sedan balanserade Gork stolt in mot Jo och började snurra fast Jo i trädstammen. Allt för att inte Jo eller Smulan skulle flyga iväg i stormens blåst. Gork hade hört legenderna om slätterna…[Read more]

Kanske var det allt guppande som gjorde att den unga prästens reaktions förmåga var lite efter orkens. Han hade precis lyckats få tillbaka sin tidsuppfattning och bild på landskapet… och då hade Gork lyckats få upp honom i trädkronan. Det var nätt och jämt så att en av grenarna höll på att sticka ut ett av ögonen på honom, för att inte tala o…[Read more]

“Kungaskogen?” Thelgarn var minsann långt hemifrån, i och för sig var det ändå på andra sidan Talanrien han var hemma från, inte så konstigt då. Thelgarn grävde betänkande i sitt skägg och såg när Vinga blev obekväm i frågan om Kaelred, kom Thelgarn på något obekvämt? vad det nu sen var?

“Borgmästarn? Och ni tar ledningen? ni går före, vi slår f…[Read more]

Arand reagerade inte så mycket på dvärgens dunkande förutom ett lätt leende, och en skakning på huvudet. Denna Thelgarn var en lustig figur, så lustig att han till och med fick ett litet leende på Arands annars allvarliga ansikte. Samtidigt kunde han inte helt neka att det fanns någon slags visdom och sanning i orden som sades. De hade nyss drä…[Read more]

Ögonen mörknade något på Vinga när dvärgen nämnde Kael Gerín. Hon höll ett mer krampaktigt tag om sin öl och släppte handen från sitt släktemblem. Som om hon inte längre brydde sig om det. Trots allt, måste väl dvärgen ha haft ett öga på det trots allt hade hon inte sagt vart hon var ifrån. Hon muttrade några svordomar och försiktigt drack hon…[Read more]

“I en by strax söder om Kungsskogen”, svarade Eldel utan att förstå den faktiska frågan. ”Och vi är fortfarande där”, tillade han betänksamt. ”Jag har tyckt mig höra bekymmerliga skjut medan jag vandrat genom Kungsskogen den senaste månaden, kanske det har någonting med detta att göra?”. Eldel började att försvinna in i sin egna tankegång samti…[Read more]