“Allierade och från er familj, ja.” Han ser fortfarande lika fundersam ut medan de går. Hur långt de hade till staden var för honom svårt att avgöra men han tänkte de borde vara där innan mörkret fallit. Sen lägger han höger hand över vänster underarm och gnider över armen som om den är kall utan att riktigt tänka på det. Han slutar inte hell…[Read more]

Nöjt nickade Ranghildr åt hans ord. Mindre av Hrafns män var alltid ett gott tecken och kanske det var en välsignelse för männen också att slippa Midgård. Hon såg nästan lite längtansfullt ut över trädens täta grenar med ett snett leende för att sedan fundera lite på hans fråga.

Det var ännu en sån där fråga som hon fann löjlig. Varför skull…[Read more]

“Jag vågar säga Hrafn har fyra män mindre sen de försökte ta min häst och betalt för att släppa fram mig.” Han har slutit upp bredvid Ragnhildr och håller ganska lätt jämna steg med henne då de nu börjat röra sig genom skogen. Ja det fanns likheter där mellan mor och dotter. Vilket var vad som hade gjort att han var säker på att hon var den hon…[Read more]

Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]

Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]

Cathryn var tacksam över Faegrims hjälp, utom honom hade de inte kommit någonvart. Det var därför hon inte konfronterade honom över hans hån. Okej, han hånade henne inte rakt ut, men hans avfärdande rörelser varje gång hon bad om hans stöd när hennes manlighet ifrågasattes. Som om hon var ett skämt gubbar emellan. Finn kunde hon inte klandra,…[Read more]

Av allt som Ranghildr hade trott hon skulle fått till svar, var inte hennes dotters namn något som hon hade trott skulle dyka upp. Åtminstone ingen kärlek involverad. Tänkte hon hastigt och kunde inte rå för att le lite åt den löjliga tanken för att sedan kasta en blick omkring sig.

“Nå, vi har ingen tid att spilla här mer. Ta ditt pick och pack…[Read more]

Runar grymtade bara lite lätt till sina systrar där han lunkade fram med sin vanliga lite små-buttra ansiktsbeklädnad. Tvillingarna betedde sig alltid på detta sättet, det var svårt att undvika men åtminstone inget som brukade sätta för många käppar i hjulen på gruppen i sig. Visst hade det funnits tillfällen då hans systrar nästan mist liven av s…[Read more]

Han nickar och andas ut lite då hon sänker spjutet men han slappnade inte av helt ändå för som med så många andra så kunde nog humöret svänga ganska fort. Han sneglar lite runt om dem innan han tar ett djupt andetag och fäller ner huvan för att visa det väl ansade skägger och grånande håret som var en del av den illusion han valt för sitt mänskl…[Read more]

Wreax var stilla. “Det beror fullkomligt på vilken information jag får om Fëani Sarrancenia, Vésiva.”, sade han med en lugn och sansad ton.

“Jag är inte nöjd med den mängd information jag fått hittills. Se till att jag inte slösar min tid.”

Han ledde magikern med handen bort från dörren i det undervattniska huset. Magikern talade till Vésiva…[Read more]

Broderns iver var en frisk fläkt, och i sanning kunde hon inte förneka att blotta åsynen av hennes hemland fick hennes ögon att tåras en aning, även om hon troligen skulle skylla på vinden.

Hur länge hade hon egentligen varit borta? Var det verkligen över ett år sedan som hon lämnat Kaldrland? Det kändes som en evighet sen, och omständighe…[Read more]

Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

De grå ögonen som betraktade Vesvía var till en början likgiltigt avvaktande, till dess att hon avslöjade vad det hela handlade om. Orden som lämnade hennes läppar fick Isras ögon att mörkna och hon sträckte impulsivt ut en hand för att greppa tag om den som Vesvía använt för att försöka vifta bort samtalsämnet.

Hennes grepp var förvånansvär…[Read more]

Nilla var inte direkt lycklig över sin fästman då det fanns en viss annan man hon hellre hade all sin uppmärksamhet på men det var inte så att det skulle se bra ut om hon betedde sig som en unge i dessa sammanhang heller. Hon må inte gilla det.. alls.. men det var med artigheten hon växt upp och något hon inte skulle glömma i första taget, des…[Read more]

Han sänker långsamt händerna igen och man kan skymta både värjan och seaxen nu under den öppna manteln men händerna håller sig så långt i från dem de kan. Yazfein tar ett lugnt steg framåt mot spjutet med blicken riktad mot Ragnhildr.
“Jag kommer på kung Sandors förslag för att se om jag kan erbjuda någon hjälp i dessa oroliga tider. Men jag h…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Isra följde hans exempel och slog sig ned intill honom på bänken. För en stund slöt hon ögonen och riktade ansiktet mot den värmande solen innan hans ord fick henne att öppna dem igen och se tillbaka på honom.

”Ah, det är där problemet ligger”, sade hon med ett litet bistert leende och strök en slinga av det vita håret bakom ena örat.

”Heder är…[Read more]

Den dåliga förloraren i henne ville egentligen hålla kvar honom där han var under henne och fortsätta att plåga honom, men natten var sen och hon var full. Så hon lät honom få övertaget utan allt för mycket motstånd, särskilt som hon fann sig själv något förvånad över att han faktiskt var kittlig.

Inte heller var det helt väntat att han sk…[Read more]

Yazfein lyssnar och kramar lite hårdare om skaftet vid hennes hårda ord, hans kropp är helt beredd på att slåss och försvara sig tills dess att han hör hennes namn. Han stelnar till blinkar till som om han just klivit ut i starkaste solljus från en grotta. Handen släpper taget om vapnet innan han långsamt väldigt långsamt öppnar upp manteln helt…[Read more]