Fortfarande med rynkade ögon betraktade hon brevet för att göra en gest så att pappret prasslade i hennes hand. Allting kändes för bra. De hade inte haft någon sådan tur, om man kunde kalla det de, på flera månader. Vart var skiten som de alltid tycktes trampa i?

“Vi har inte hört ifrån Salim på månader. Det kan vara en fälla. Det låter för bra…[Read more]

Dastan sneglade på Sera ett höjt ögonbryn, som reaktion på hennes försvarande hand, i kombination med ett svagt leende. Möjligen en överflödig gest, men det var trots allt han som hade lärt henne en gång i tiden att alltid vara på sin vakt och förvänta sig det oförväntade, och i dessa tider kunde han inte heller klandra henne.

Han vände sedan si…[Read more]

För ett kort ögonblick kändes det som hon stod vid randen av ett stup i väntan på att marken skulle falla under henne. Det kändes som en evighet för ryttaren att resa sig upp efter Dastans ord. Hon ville nästan greppa tag i Dastans hand, eller sin egna tunika för att hålla fast i något men hindrade sig att falla för frestelsen. Istället ni…[Read more]

Dastan lät en kort skymt av ett leende spela över läpparna vid hennes replik, det där typiskt trotsiga sättet hon alltid haft — det som en gång drivit honom till vansinne under deras träningspass, men som med åren blivit något han värderade mer än någon skulle förstå. “Om du håller andan…” började han, men tystnade med ett kort skrock. “…så får…[Read more]

“Gör jag inte det?” frågade Sera, snarare som en utandning åt hans första fråga, med ett höjt ögonbryn. Ibland kändes det åtminstone som hon bar hela hoppet av Iselem och dess framtid på sina skuldror vilket Dastan verkade intyga med de sista orden. Hon grimaserade lite så att hon fick fler rynkor för att reta honom som hon så ofta hade gjort s…[Read more]

Hovslagen bröt tystnaden som en påminnelse om världen bortom deras, för stunden stillsamma läger. Dastan drog undan sjalen från sitt ansikte och klev fram ur skuggan av ett av tälten. Hans blick föll på Sera, där hon satt i sanden, lika tankspridd som alltid dessa dagar. Det hårda liv han nu levde bland rebellernas läger hade blivit till en del…[Read more]

Stridens hetta hotade att ta över henne, hon kunde känna det i varje steg hon tog, desto närmre hon kom långhuset. Det var det där bekanta bruset som gjorde hennes synfält smalare och kanterna suddigare, som fick hennes hjärta att banka som en trumma i bröstet. Det hotade att svälja henne, och även om det alltid varit en del av beräkning…[Read more]

Frågan fick henne att skratta lite generat till, som om hon inte riktigt vågade svara ärligt på den. Generat såg hon bort och försökte gnugga bort den röda färgen som började dyka upp på sina kinder.

“Eh, ja men kanske… ehehe något sådant.” sa hon, lite tyst. Kanske han inte ens skulle höra det? För att klia sig lite i sitt hår och resa sig up…[Read more]

“Prinsessa?” fnös Vesíva irriterat, som om bara ordet irriterade henne och skavde. Det var väl något hon inte var och aldrig hade sagt att hon var. Irriterat blängde hon på Atlens hand som höll dörren hårt på sin plats och hindrade henne att fly ifrån denna konversation. Men när han rörde sig till sängen följde hon honom med blicken med en fnysnin…[Read more]

Ett roat leende fanns där hos alven och ett skratt som fastnade lite i Camthalions strupe över etiketten som Bain påstod sig ha lärt i sin korta tid bland drottning Alienna. Han hade tänkt säga något mer, kanske erkänna att han delade hans oro för Aenya och denna general som hade ett sådant blodtörstigt rykte. Samtidigt som han också visste att…[Read more]

Hillevi förvånades av motståndet hon stötte på, hade Turins allianser varit så bräckliga? Hon förde in sin kniv i nacken på mannen som hon utmanuvrerat och medan han föll drog hon ut sitt spjut från den andra. Alliansen behövde detta, detta var elden de renades i, det var efter denna dag de skulle veta med säkerhet vilka som faktiskt var Turin tr…[Read more]

Han ögnar de två med en mild värme som kvickt svalnar när dramatiken startar. Han suckar högljutt likt en övervuxen tonåring stampar förbi sin syster för att kunna hålla emot dörren hon försöker öppna.

“Du tror inte att det här är specifikt varför jag dragit öronen åt?” Han stirrar ned på henne med påtaglig frustration i sitt utryck… men trots…[Read more]

Leendet går nästan upp till öronen på Tegwen när det är att Sylmir låter sig lita på att hon skulle ta hand om boken. För att nog var det något stolt där i henne som fick henne att tänka så!

-“Diverse brygder, vad kan de tänkas göra?” Hon ser undrande ut, det var ju inte som det var mer än fjäll. Fjäll växte ju tillbaka, i varje fall i den u…[Read more]

Bain kastade en besvärad blick på korpen innan han sneglade på Camthalion. Det krävde all styrka i hans sinne att inte kliva in i tältet för att avbryta det hetlevrade samtalet. Han fnös och vände blicken framåt innan ett kortvarigt leende ryckte i mungiporna.

“Jag har god lust. Men jag antar att mitt fina sällskap de senaste veckorna har ingju…[Read more]

Hans tålamod var slut. Väntan på rätt tillfälle att strida ut ur portarna var inte riktigt där..
Men önskan att vältra sig våld och vansinne tog över Turins sinne, och en längtan att hacka Ulvarna i bitar. En längtan som han länge burit. I åratal hade han bidat sin tid, lyssnat på orakel och följt de tecken som gudarna lämnat åt honom att följa.…[Read more]

Jökel satt tyst, blicklös, medan regnet piskade mot taket och vinden viskade. Hans fjäll lystes inte längre upp av blixten, de låg mer som skuggor.

“Min stam… vi följde inte döpta år, månader, inte dagar. Det fanns några som lyssnade på isens rörelse.”

Ett suck kunde höras. “Detta betyder antagligen att mitt berg inte blir så lätt att finna ..…[Read more]

Orden som kom ifrån draken förvirrade Elli mer. Is förstås, fanns det ibland till och med i Spillerhamn. Men aldrig hade hon sett något som denna där. Om de inte gömde sig förstås. Men någon skulle väl sett dem? Hon rynkade lätt på ögonbrynen.

“Åh… Jag… jag trodde du var en skimrande sten, eller metall som jag kunde få pengar av.” skrattade…[Read more]

Det låg något sjudande i frågan Eili ställde. Som när glöd i kallt kol som blossar till liv. I ett andetag kom mycket att säga tillbaka från en evighet som ett ägg. Otänkandes och kall.

Han låg stilla en stund, och isen i hans fjäll knäppte svagt som när ett fruset hav rör sig under månen. När han till sist talade, så reste han sig till alla fyr…[Read more]

“Jag är säker på att ni kommer ta väl hand om den, lilla drakling.” Hon nickar uppmuntrande som om hon försäkrar Tegwen att boken är till för att användas.

“Fjäll av din sort absolut användas i diverse brygder. Det finns med all säkerhet ett och annat recept där du kan utnyttja dina egna resurser!”

Hon går mot kristallen med släpande steg…[Read more]