Vätten tittade mot skyn där det precis hade flugit iväg, för att humma lätt över frågorna som den lämnade kvar och lät blicken stilla vandra mellan Joji och Jezeral.
“Förstärkning… jag vet inte riktigt. Å ena sidan är det mer folk att hålla koll på. Drakar är efterlysta, vi kanske inte får henne levade då. Men å andra sidan kanske vi inte kom…[Read more]
“Precis, du har förstått korrekt. Det är ett nätverk av portaler, arkana punkter av minnen.” Hon blickar ner på boken i Tegwens händer.
“Vad sägs om att du får ta med boken och en till valfri från det magra biblioteket jag har här i tältet om ni väljer att följa med? Något att läsa på er resa, ja?” Hon gestikulerar till böckerna som lig…[Read more]
Tegwen lyssnade, verkade som förstå bättre vas hon talade om. Bet sig lite i läppen och det var väl klart att hon inte skulle.
-“Jag tror jag förstår bättre. Men jag vill utforska och se mer, inte vara passiv. Ofta jag inte kan besöka platser för jag.. är vad jag är.” Hon visste väl att det inte syntes direkt på henne vad hon är, många trodde h…[Read more]
“Alla söker säkerhet i det de är vana vid… en falsk trygghet som vaggar även den mest äventyrslystna till att bli ett passivt ingenting. Bortglömd. Men, jag skall inte tvinga en best in i en trång bur. Det vore dumdristigt, inte sant?” Hon flätar sina spinkiga händer bakom huvudet och ser ypperligt avslappnad ut samtidigt som hennes blick va…[Read more]
Tegwen lät då sitta kvar där i stolen, men hon ser då frågande på Sylmir. Undrade nog vad för plats hon menade, menade hon den med dvärgarna eller att hon skulle ta henne till gycklar skogen. Hon bet sig lite i läppen och övervägde det hela.
-“Jag föredrar.. flyga.. senast jag råka hamna i en ficka av magi.. som tog mig långväga mådde jag illa…[Read more]
Hon ögnar Tegwen när hon berättar om sitt hem och lutar sig tillbaka i sin stol. Hennes uttryck går från en öm vänlighet till en mer insidiös förundran. Fram och tillbaka. Väger fördelar mot nackdelar.
“Jag skulle kunna ta er dit, om ni vill. Det är inte mer än att ta på kristallen och önska en plats. Det är en… upplevelse bortom denna värld,…[Read more]
Hon blickade på henne, det var något med alven som fick henne att roas, nog att hon inte alltid förstod vad som sägs men hon gör ett ärligt försök! -“Hoppas inte mitt sällskap besvärar er, Fröken Sylmir.” Det borde det väl inte, för annars skulle hon inte bjuda in henne? Nej, det vore ju vansinne. Hon lutade hakan lite mot sina armar som vilade o…[Read more]
“Sällskap kommer och går. Tillsatta lärlingar från akademin som jag aldrig önskat, de på resande fot och en och annan udda individ som är redo att riskera allt för en smula av förbjuden kunskap.” Hon suckar lätt och låter de vildvuxna naglarna trumma på det lilla bordet mellan dem.
“Ni är artig, snäll till och med… men jag är inte den frisk…[Read more]
Saknaden av hennes närvaro består och den växande mängden av blod målar den dekorativa kammaren i mörka nyanser av rött. Hon är ett groteskt lik. Att vila ögonen på hennes tilltygade anlete kunde få den starkaste av mage att vända sig. Sättet hennes käkar forcerats ur led, huden som spruckit hela vägen upp till hennes öron… Kanske hade det v…[Read more]
Faegrim verkade ännu mer fascinerad än innan.
“Har du verkligen varit där? Finns det?” undrade han, som om han inte riktigt trodde det. Han hade precis tänkt fråga mer. Han ryckte till något då dörren kom upp med ett ståhej och ungdomarna var där.
“Jasså, där kom ni minsann.” konstaterade han, och hällde upp vin åt alla.
“Vad dröjde sådan tid, hm?…[Read more]
“Ofarlig? Jag tvivlar på det.” sa Jezeral och rynkade på ögonbrynen medan han lyssnade på allt som Joij berättade.
“Så prinsessna har hjälp av någon som troligen är en magiker. Nå, det finns inget annat att göra än att försöka avsluta detta.” konstaterade han och såg med en snabb blick på Llwyd.
“Så, vad säger du? Behöver vi förstärkning? Drak…[Read more]
Förändringen i luften gick nästan att ta på när fränder vände sig mot varandra och gamla band slets sönder med avlossandet av en pil. Om hon inte hade varit mitt i det med yxa och sköld så hade det kanske fått henne att stanna upp men nu var det som om förvirringen och förräderiet omkring henne inte fanns. Allt hon såg var Aslög och de fiender…[Read more]
Hon kunde inte låta bli att fråga, för hon visste att det fanns många alver där ute så att hon behövde ju inte spendera tid själv med tanke på att de också hade all tid i världen som hon förstod det som. Hon kurade ihop sig mer i fåtöljen, hon fick erkänna att hon saknade sin kappa nu när hon satt stilla så länge. Ler åt hennes ord, för undra när…[Read more]
“Varför jag är ensam? Oj, en unik fråga… kan inte minnas senast någon frågade mig. Nå, jag är inte alltid här bland bergen, även om det är en de mest eftersökta platsen på senaste år. Jag har flera hem! Från väst till öst och någonstans där imellan. Det enda stället jag inte längre är välkommen är nog Iserion. De var inte särskilt vänligt instä…[Read more]
Hon tippade huvudet, hon hade nog väldigt rätt i att det skulle bli som så, damm klarade hon sig utan. Speciellt som hon redan var lite bekymrad över att rivit upp liknande när hon allt annat än imponerande hade landat tidigare.
Ögonen åter stora, ser på Sylmir hela tiden när hon talade. Var det något med alver att alltid vara så? Brinkebor h…[Read more]
“Midnatt.” Instämmer hon och flätar ihop sina läderklädda fingrar bakom hennes rygg. Hon är en ståtlig figur att bevittna, hela hennes kroppsspråk avger en skarp utstrålning av värdighet och högmod… Om hennes drag hade varit ljusare hade det varit nästintill omöjligt att se henne som något annat än en högalv.
Hennes ena öra rycker till subtilt o…[Read more]
“Det hade blivit oerhört trångt om mot förmodan antagit er första skepnad… och alla lager av damm som skulle yra runt efter ett enda vingslag.” Hon ryser vid tanken av att inhalera alla dammråttor som gömmer sig under varje yta av tältet.
“Gåtor? Ah, jag för mig med termer inom avancerad teoretisk magi, jag ber ödmjukast om ursäkt. När man…[Read more]
Roat fnös Eira men hann inte säga någonting mer innan hon kände hennes hand mot sin kind som hon så mjukt lutade sig mot och snart hade hon Liv i sin famn. Varmt höll hon om hennes axlar samtidigt som den andra handen trasslade sig in i hennes lockar.
“Och jag dig, kära vän.” viskade hon mot hennes öra samtidigt som hon drog in Livs doft. En…[Read more]
Lite förvånat höjde Vésiva ögonbrynet, som om hon inte riktigt såg den frågan komma. Hon kunde inte riktigt rå för sig själv att ge ifrån sig ett litet skratt. Men lade en hand hastigt över sina läppar för att ursäkta sin reaktion. Tog en klunk vin för att försöka lugna sig något.
“Förlåt mig, min drottning, inte direkt samtalsämnet som jag…[Read more]
Tussie gjorde en gest framför sig som om det inte gjorde något, men orkade inte heller lägga någon större tanke på en sådan äckel nu. Hans reaktion kring Fae gjorde henne lite nyfiken och road på samma gång dock.
“Så klart jag sa Fae.” hummade hon men hann inte riktigt säga något mer innan dörren öppnades och hon såg på människorna där.…[Read more]