Joij kände av de trådarna av magi, det var ett virrvarr, en virvelvind som yr där omkring och hon följer de med blicken.
Fascinerad, hade inte sett något liknande innan och trots formen av en fågel så kunde man nog höra de exalterande kraxandet, små skuttande och det är inte så att hon hinner ta sig undan när klorna sjunker ner.

Ett mirakel är…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Förvånande lätt att hälla upp te, men överraskad när fatet började röra på sig så fort hon ställt ner kannan igen. Det var inte något man såg varje dag, inte alls faktiskt så det är med beundran hon studerade fatet som hade fötter, men plötsligt började gå iväg.
En huvudskakning men höll i den varma koppen med sina två händer.

-“Det förkla…[Read more]

Ayperos såg en stund i Nenyas blick under och efter kyssen, som för att ingiva henne lite styrka och kraft – påminna henne om vad de tre varit, hjälpa henne att jaga bort skuggan av häxans influens över henne. Sedan drog han lätt efter andan och följde Isras spår, tog en svamp och ställde sig bakom Isra för att varsamt och förvånansv…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Ayperos mörka ögon vandrade mellan de två damerna, men låg mest på Nenya. Det var lovande att se att hon började återfinna sin självsäkerhet, sättet att kommendera som kom så naturligt för en uppvuxen inom den karmanska adeln. Häxan hade alltså inte helt lyckats bryta ned Nenya under fångenskapen och de mentala spelen, och de gladde honom.
“Blodsp…[Read more]

Fatet spritter till när vikten förändras och dess klo-beklädda tår borrar ner sig i den dammiga mattan nedanför.

“Allt är möjligt med tillräcklig vilja… och en större del magi.”

Hon fnyser lätt när kvinnan talar om hjälp och viftar lätt i luften som att det skulle få hennes ord att fly tillbaka fram där de kom från.

“Den kraken sp…[Read more]

Aenya mötte Bains blick, de skulle tyvärr få vänta lite med att prata, men gav honom en nickning, en liten gest av värme. Detsamma gjorde hon åt Camthalion, en nickning som tack för hans stöd. En hastig handgest, som sa att han skulle informera de andra om att de hade besök, en snabb serie handtecken som sa att de skulle avvakta och inte skjuta.…[Read more]

Tegwyen kunde inte hjälpa att följa med, anledningen antagligen inte mer än att det fanns en nyfikenhet som behövde stillas!
Att det sedan var att få komma undan regnet var ju ett plus, men vatten är inget som brukade störa henne alls.

-“Är det anledningen till varför vädret var så plötsligt och överraskande..?” En viss undran. Annars bruka…[Read more]

“Korrekt. Jag studerar en temporär influx i den arkana väven, något som även Ish’dalaar är väldigt intresserade av… Vi ger och tar, såsom man säger.”

Hon slänger upp den böljande gardin och håller upp flappen så att den nätta kvinnan kan komma in och bort från stormen.

Vad hon möts av är en härd av kaos. Högalver är ofta kända för sin förkärl…[Read more]

Mörkeralver, hon försökte minnas vad hon minns om dem. Det var inte mycket mer än historier, hon lät se över på henne alven som gick framför henne. Det såg inte ut som det kunde vara en mörkeralv, eller? Hon visste inte hur de fysiskt skulle se ut. Alver hade spetsiga öron men hon visste inte större skillnad på dem mer än de var namngivna på…[Read more]

“De gömmer sig inte, inte alls faktiskt. Det är deras hem och vi dess gäster… vissa mer eller mindre inbjudna.”

Hon börjar långsamt röra sig tillbaka mot sitt tillfälliga hem och verkar förvänta sig att Tegwen ska följa efter.

“Ish’dalaar. Mörkeralver. Lloths vilja. Många namn, alla för simpla för att beskriva ett ytterst komplext folkslag.” Hon…[Read more]

Hon fick inte ihop det, vart hade den här kommit ifrån. Det var ju inte så länge sedan hon landat, landat är att ta i men att hon då kommit att uppenbara sig här!

-“Jag.. är omöjlig.” Hon höjde ett ögonbryn, varför skulle hon vara det. Det var som kugghjulen snurrade där inne men de verkade som inte klaffa alls med varandra och det får den uppe…[Read more]

Hon observerar spektaklet som utspelar sig och höjer ögonbrynen nog för att skapa djupa fåror i hennes panna. Hon höjer sin hand och verkar mellan sin tumme och pekfinger mäta avståndet mellan en osynlig himlakropp och den nätta varelsen på marken. Hon vrider och vänder på sin hand innan hon slutligen ger upp.

“Er uppenbarelse är omöjlig, frök…[Read more]

Oväder hit, oväder dit. Det var inte som om att hon kunde hjälpa sig mer än att hon blivit överraskad av vädret. Vädret som hade tagit en illa törn till att bli som det är just nu, klart det skulle spricka upp när man minst anar det.

Hon hade haft svårt att välja för stormen, det var för hon behövde hålla sig ur synhåll och det var därför hon s…[Read more]

Långa, ovårdade naglar trummar lätt på det lilla resebordet hon placerat i mitten av den ljusblå paviljongen. Hennes tunna fingrar är färgade av blått bläck som vägrar att ge vika för vatten och tvål. I den andra handen vilar en gåspenna vars fjäder är sliten av tiden. Hon suckar djupt och slänger en blick mot gardinen av silke som hänger likt en…[Read more]

Joij tog till skyn, hon blickade över omgivningen. Det var en viss frihet att hålla sig där uppe och hon kunde nästan känna blickarna från halvvätten som blängde efter henne. Inte för att det skapade något obehag, utan gjorde situationen mer intressant om det är att någon reagerade så där så måste ju det här vara olikt något annat hon gjort.…[Read more]

Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]