“Hm” var det enda Athanishka svarade först, som om hon var besviken eller bitter över att inte introduceras till alvens älskade pigor. Hon satt rakt i sadeln, som om hon trots sin långa exil inte glömt hur man följde med i rörelserna eller styrde sin häst. Något vackert ekipage var de kanske inte, men ingen hade kunnat gissa att hon nyss kommit u…[Read more]

Även om hästen under henne rörde sig framåt var dess muskler spända av så många anledningar, skogen som slängde ut sina långa skuggor, små rörelser långt bort av troligen djur eller grenar och inte minst av Ash vars närvaro fick varje liten nerv att reagera på olika sätt. Som tur var Almithara lugnet själv vilket smittade av sig något på hästen…[Read more]

Ise log varmt och la sin hand på Abbes arm när han snubblade lite över orden och pratade om hur de alla saknade henne. Abbes familj hade verkligen ställt upp när Tyra dog och det kändes skönt att veta att hon och Vidar hade fler att förlita sig på än varandra nu när båda deras föräldrar var döda.
Hennes leende dog bort när knaket ekade genom sko…[Read more]

Åt hennes ord nickade Renn lätt, nöjd över att hon verkade förstå allvaret. Utan att vänta desto med nickade hon framåt för att börja röra sig. Det var fortfarande rätt tomt och tyst i korridorena, de flesta verkade ha tagit sovmorgon efter den stora festen igår. För att vara ärlig så kändes det nästan bättre så.

“Man vet aldrig. Bättre att…[Read more]

Abbes ögon betraktade eldens lågor hela tiden som Ise berättade sin historia. Hans ansikte var pinat vid minnet av sorgen de alla känt när de fått höra om Ise och Vidars mammas död. Hela kvarteret hade haft minnesstund och Abbes föräldrar hade ordnat en middag till hennes minne när staden slutligen var rensad på de som rest sig från döden. Han l…[Read more]

Det hade varit skönt att släppa ut ärligheten och släppa in kärleken, en viss lättnad även om kärleken vägde tungt. Bastian hade dock hjälpt henne släppa en viss del av tyngden i sinnet med de kyssar som överröst hennes mun och sedan låtit dem bli en i badkaret. Han hade varit öm, kärleksfull och försiktig vilket på ett sätt var frustrerande men t…[Read more]

Det var farligt att falla så hårt mitt i en stor konflikt. Ute i fält av alla platser hade Bastian hittat sin själsfrände. Det var precis vad han kände i sitt hjärta – att han funnit den han var menad att vara med. Han visste att de skulle vara starkare tillsammans, kände det i varenda ben i kroppen. Med Izana fick han ett syfte och en kämpaglöd…[Read more]

Ise lyssnade allvarligt på Abbes berättelse medan hon tog en tugga av köttet, det var första gången hon hörde om vad som hade hänt dom, men hon visste att hans familj också hade drabbats hårt av de odödas återkomst. Hon förstod varför ingen pratade om det, hon och Vidar hade knappt diskuterat det som hände dom heller, än mindre med någon utomståe…[Read more]

Till en början fanns en viss förvåning i ansiktet, förvåning över att han redan visste saker som inte sagts högt mellan dem men samtidigt en lättnad av att han inte behövde bearbeta allt här och nu. Förvåningen övergick sakta till något ömt, varmt och skört för att i slutet av hans ord vara mer plågade över allt vad detta faktiskt innebar.…[Read more]

Bastian såg på henne med förståelse i sina ögon. Han var varken chockad eller tillbakadragen av hennes ord. I stället fanns där bara ömhet för vad hon utsatts för – vad visroyen tagit ifrån henne. Inom honom glödde vreden, redo att ta livet av den man som skadat hans kärlek, men här och nu var han bara hennes stöttepelare. Försiktigt strök…[Read more]

Ja, tack och lov för all mat och deras två rådgivare som följde med. Hade de inte lyckats få med sig dessa hade hela expeditionen känts dödsdömd. Visst hade de andra fyra motivationen och Gerda var kanske livet överflödig ihop med de andra kvinnornas färdigheter – men det var en trygghet. Med tanke på vart de befann sig och vart de skulle behövd…[Read more]

Ise nickade tacksamt till Gerda för elden, det skulle bli skönt att slippa sitta vakt i kallt mörker. Medan de andra gjorde sig redo för att sova, följde Gerda upp Abbes uttalande om första vakten med att hon och Vidar i så fall tar andra och tvillingarna tar sista. Ise nickade instämmande, det kändes rimligt att Odd skulle slippa vakt idag. Re…[Read more]

Rhig var lite tveksam till Renn på grund av hennes skarpa blick. Det hade hon alltid varit men särskilt nu. Hon förstod inte riktigt varför hon fått detta stora ansvar av hövdingafrun. Det fanns mer lämpade personer i Barastar för positionen. Visst var Renn en vän till hennes föräldrar och Rhig var hård som sten men hon var ung. Dessutom ha…[Read more]

Abbe såg på när de andra började sätta upp lägret. Han hjälpte dem att packa av de två jakarna som var belamrade med så mycket packning att han undrade hur de lyckades röra sig så smidigt i bergen. Djuren knöts fast vid varsitt träd, fick en skopa säd att äta innan de började nibbla i sig av de knappt levande grästuvorna. Då och då lyfte han blic…[Read more]

Nästan innan Rhig hade hunnit svara, eller för den delen öppna dörren, hade Renn börjat röra sig vidare. Det verkade ständigt finnas ett svagt leende där på hennes läppar. Även om det inte gick upp till ögonen, allvarliga som de vanligtvis var och stränga. Snabbt nickade hon åt den yngre kvinnans svar. Utan att riktigt låta sin uppmärksamhet…[Read more]

Rhig vred på sig och ryckte till när hon hörde sitt namn. Hennes ansikte speglade hur tafatt hon kände sig, något utom sitt element här i det kontorsliknande rummet. En viss oro över att detta var hennes öde flimrade för hennes blick. Att sitta bakom ett skrivbord… Om så var fallet kunde hon lika gärna bege sig hem direkt. Givetvis var hon smar…[Read more]

Deras färd hade tagit dom ner för de snöbekledda bergstopparna, genom en vacker skog klädd i höstfärger. Skogen hade sakta glesnat och dött av medan de passerade gränsen in i Tharmad. Ise skruvade olustigt på sig när Abbe stannade till en bit längre fram och började diskutera med den äldre kvinnan.

Hon gjorde en mental notering om att fråga gu…[Read more]

Desto mer tid hon fick med Bastian, desto mer insåg hon allt mer hur lika de egentligen kunde vara på vissa ställen. Problemet lite var att de verkade välja de vägar som kunde äta upp dem inifrån och ut. Hon borde välja att inte utsätta sig för fara längre och han borde välja att inte hålla henne nära på stridafältet men ändå var de själviska i na…[Read more]

Izanas ord fick en lättad med tung suck att lämna Bastian. Luften gick ur honom lite men på ett behagligt sätt. Han kunde redan föreställa sig hur deras liv skulle se ut när allt det här var över; hur de kunde ta det lugnt och spendera tid tillsammans utan att det kändes som att man behövde skynda sig. Varje minut där de försökte njuta eller v…[Read more]

I rummet, som verkade vara någon blandning av ett kontor och sällskapsrum, tittade Renn upp från sitt skrivbord. Det låg en del papper där framför henne, signerade med ett enkelt R. Trots allt var hon bland de få som kunde skriva och läsa där. En vacker vit vargpäls mantel höll henne varm och var en vacker kontrast till det röda håret som nästan s…[Read more]