Naira skakade lätt på huvudet – inte för mycket eller för hastigt i rädsla att göra huvudvärken värre.
“De kommer döda oss båda.” hon suckade lätt, “tror du inte att jag har försökt?”
Hon tog ett steg framåt mot sin vän och mot celldörren, inte för att gå ut utan för att luta sig mot stenväggen bredvid. Hon orkade knappt stå upp längre. När sena…[Read more]

Går inte?  Hennes ord förbryllade honom. Ännu inte några lovord eller ens ett tack. Inte för att han begärde allt för mycket. Trots allt var han där nu. Vad mer kunde hon begära? Han skakade nätt på huvudet. Stackarn hade blivit galen här. Förstås.

“Klart det går!” väste han mellan sina tänder och såg på henne.

“Jag bär dig om jag måste!”

Gwen noterade att Seren såg ut att studera henne, misstänkte hon något? Historierna om tredje ögats ovarsamhet ekade i hennes huvud, det var det som var hennes största rädsla, att bli påkommen som blodmagiker.

Av samtalet att döma misstänkte inte Seren något, Gwen nickade instämmande och insåg inte först senare att hon hade gått med på att underv…[Read more]

Naira stod helt stilla. Fortfarande förbryllad över vad som hände. Faram hade kommit för att befria henne? Vänta, va? Befria henne? Skulle hon befrias? Hon? När då? Nu? Hur kunde celldörren plötsligt vara öppen och Faram vara där? Hon tittade på Faram igen.
“Befria mig?” frågade hon förbryllat, “Faram… det… det går inte.”

Hon svalde hårt oc…[Read more]

Ännu ett par svordomar rörde sig i Farams huvud – däremot var han smart nog att hugga av dem innan de nådde hans tungspets. Istället log han, lite uppmuntrande mot honom samtidigt som blicken lite nervöst rörde sig bakåt då och då.

“Befriar dig, förstås! Jag skulle kommit hit snabbare, om jag inte hade varit på resande fot så länge…”  hu…[Read more]

Som vanligt förstås, följde Toku etiketten till punkt och pricka. Kanske var det lite av en förbannelse likaså? För just nu hade hon större lust att skrika, göra oväsen eller rusa därifrån. Blicken var fast på blomman, för att följa kejsaren med blicken medan hon hörde Okajis ord. Utöver att hon förmodligen inte hade något val, kändes det onödig…[Read more]

Lucians astrala form uppenbarade sig i ett kaskad av starka vita nyanser, ett strålande ljus vars skimmer besegrade nattens mörker. Ett mirakel sänd i sista stund, en uppenbarelse av Moderljus änglaväktare. Divania vred kroppen och såg Sylas kräla längst golvbrädorna, hon visste att tiden var kommen och om hon inte agerade nu skulle tillfäll…[Read more]

Begravningsceremonin pågick i lite mindre än en timma till. Stämningen var ansträngd men ingen mer tumult av något slag uppstod, precis så som kejsaren beordrat. Ritualer genomfördes, ljus och rökelse brändes och sånger sjöngs av tempelmunkarna medan deltagarna tog sina farväl och visade sin respekt för den avlidne och hans familj. Även Hide i…[Read more]

Faram tog hennes hand och klämde lätt till. Naira stirrade på deras händer som ett fån. När senast hade en annan människa rört henne utan att det var för att misshandla? Även när dörren till hennes cell öppnades stod hon bara still och stirrade som om hon inte förstod vad som hände. Hon kunde inte komma ihåg när dörren senast varit upplåst uta…[Read more]

Förstås var det ingen trevlig doft av henne. Svett, smuts… stanken var inget som han hade varit beredd på. Det tårade hans ögon något, fast det kunde väl förstås också vara alla känslor som var som en storm inom honom. Vem kunde låsa in en sådan vacker påfågel? 

“Ja och vi måste skynda oss…” hummade han och tog tag i hennes hand försiktigt f…[Read more]

Naira lade huvudet på sned medan hon tittade på sin illusion. Vett? Använda hennes vett? Hade hon blivit helt galen nu? Eller-…
Sakta reste hon sig upp och tog två ostadiga steg (då cellen inte var större än så) mot gallret och bilden av hennes vän. Med en rynka i pannan och ögonen undersökande människan på andra sidan fångenskapen tog hon med s…[Read more]

Orden gjorde honom något skamsen, han skulle försökt att befria henne tidigare. Men faktum var att han inte hade vetat om det. Borta som han hade varit på en lång handelsresa. Lite nervöst greppade han ett hårdare tag om fängelsegallret som var svalt. Trots det var hans händer svettiga och nästan fastnade i den kalla metallen.

“Naira, snälla, a…[Read more]

Sylas rynkade på sina buskiga ögonbryn och log sammanbitet. Han uttalade det gamla språket och försökte tränga sig in i kvinnans medvetande. Men hon stod emot trots hjälplösheten hon måste känt stod hon emot.

Skuggorna från facklorna som hängde på väggen dansade över golvet och de gamla böckerna som hade burits upp av tjänarna återfick nu sina…[Read more]

Musklerna skrek av smärta när Divania vaknade, en brinnande känsla strömmade igenom kroppen, det sista hon minns var lukten som nu dröjde kvar bakom stanken av död, blod och ruttet kött. Hon grät inombords, panikångesten tvingade hennes hjärta att arbeta så hårt att det högg för varje slag. Vars är jag? Tänkte hon, väderkvarnen var som bortblås…[Read more]

Sylas vaknade till och hungern rev i varje molekyl i hans utmattade kropp. Hur länge hade han sovit, allt för länge var det han kom fram till. Tur för honom var att det fanns förskt blod att tillgå i närheten, en av dessa tjänare tömdes till sista droppen och han kände hur har vaknade till för varje droppe blod som rann ner för hans torra strup…[Read more]

Divania stannade i sina fotsteg, djupt försjunken i sina tankar märkte hon först inte dörren till väderkvarnen. Vem var den halvdöda mannen? Hon hade hört talas om själslig förskjutning men aldrig observerat fenomenet, än mindre vara indragen i komplexet.

Hon kvicknade till och såg att hon var framme, väderkvarnen var egentligen ett förråd avse…[Read more]

Lucian Geta tvekade åt frågan för han visste att han hamnat i något mellanting men han hade inget bra svar. “Ja jag tror att jag är död och hur detta ska gå till har jag ingen aning om”

Hans tankar drogs mot ritualen som han gjort innan han passerat gränsen mellan levande och död, han betraktade kvinnan han hade framför sig. Oskyldig och vacke…[Read more]

Okaji vägde alla hennes alternativ mot varandra, men oavsett vinkel kunde hon inte på något sätt trotsa kejsarens order och samtidigt vara säker på att Toku inte tog skada. Att hon själv skulle komma levande ut ur palatset var osannolikt, än mindre staden just nu. De hade män i närheten av byggnaden, men det fanns inget sätt hon skulle kunna sign…[Read more]

En svepande känsla sköljde över Divania, det var mitt på dagen men samtidigt var hennes hjärta infekterat av mörker. Hon kunde se igenom solljuset, det var som om att både dagen och natten existerade på samma gång. Hon var fullständigt rådvill, av följande händelser kunde hon inte bestämma sig för hur hon borde handla. Att anmäla det till högkva…[Read more]