Förstås var det svårt att övertala Okaji att släppa hennes axel, men Toku klämde hennes hand milt och försäkrande att det skulle gå bra med ett svagt leende och en uppmuntrande nick. Så som hon hade gjort så många gånger innan. Även om hon kände en bitter avsmak av situationen. Någonstans inne i huvudet skrek hennes undermedvetna att något var f…[Read more]

“Riiiiiyyyaaaaah!!!”
Salt sträckte på sig med armarna högt över huvudet då repet som band dem lossade. När det kändes som var enda muskel i hennes rygg fått röra sig och allt som gick att knäcka var knäckt drog hon ner sina armar igen och tittade på handlederna. Även om repen suttit hårt syntes inte mer än några röda märken. Förutom baksmälla…[Read more]

Utanpå var kejsaren av Nirai samlad, lugn och oberörd. Hans ansikte visade inget tecken på känslor överhuvudtaget  och han mötte utan problem Okajis hårda blick utan att vika undan. Inuti stormade hans tankar och känslor dock. Ju längre tid som gick desto svårare var det att hålla sig tyglad. Aldrig förr hade det varit så svårt att spela rollen s…[Read more]

Nog hade hon fått henne att prata allt. Det gjorde nästan lite ont i örat att höra allt snack, men med målet i sikte gjordes allting mer uthärdligt. Repet var vidrigt, men hennes tänder var vassa nog att hon ganska snabbt kunde orsaka ganska märkvärdig skada på det. Hon valde att vara tyst hellre än svara på massa frågor för att få det att gå sna…[Read more]

Okaji stod tyst under resten av ceremonin, till och med när de stod så nära kejsaren att hon kunde känna doften hans, hon stod tyst och i den stunden tyglade sig från att angripa honom. Det hade inte tjänat henne någonting, men att se honom så nära, och så till synes oberörd av hennes avslöjande höll en stark låga vid liv inom henne. Hon hade i pr…[Read more]

Hon hängde inte med på vad som hände. Faram hade sagt någonting men innan hon han svara nuddade plötsligt inte fötterna marken. För trött för att streta emot bars hon ut genom cellen och genom fängelsets trånga korridorer. Naira sade inte ett ord på vägen. Hon såg i periferin andra fångar i liknande celler som hennes egen men kunde inte avgöra om…[Read more]

“Ångra mig för att du ska gnaga hål i huvudet med ditt tjat?” fnös Faram, trots allt hade de haft en liknande konversation när de var yngre och Naira hade sagt samma sak när de skulle ut på en handelsresa. Men till slut hade hon fått stanna hemma – och det resulterade till detta. Det hela gav honom en dålig eftersmak i munnen. Om han bara hade stå…[Read more]

Naira skakade lätt på huvudet – inte för mycket eller för hastigt i rädsla att göra huvudvärken värre.
“De kommer döda oss båda.” hon suckade lätt, “tror du inte att jag har försökt?”
Hon tog ett steg framåt mot sin vän och mot celldörren, inte för att gå ut utan för att luta sig mot stenväggen bredvid. Hon orkade knappt stå upp längre. När sena…[Read more]

Går inte?  Hennes ord förbryllade honom. Ännu inte några lovord eller ens ett tack. Inte för att han begärde allt för mycket. Trots allt var han där nu. Vad mer kunde hon begära? Han skakade nätt på huvudet. Stackarn hade blivit galen här. Förstås.

“Klart det går!” väste han mellan sina tänder och såg på henne.

“Jag bär dig om jag måste!”

Gwen noterade att Seren såg ut att studera henne, misstänkte hon något? Historierna om tredje ögats ovarsamhet ekade i hennes huvud, det var det som var hennes största rädsla, att bli påkommen som blodmagiker.

Av samtalet att döma misstänkte inte Seren något, Gwen nickade instämmande och insåg inte först senare att hon hade gått med på att underv…[Read more]

Naira stod helt stilla. Fortfarande förbryllad över vad som hände. Faram hade kommit för att befria henne? Vänta, va? Befria henne? Skulle hon befrias? Hon? När då? Nu? Hur kunde celldörren plötsligt vara öppen och Faram vara där? Hon tittade på Faram igen.
“Befria mig?” frågade hon förbryllat, “Faram… det… det går inte.”

Hon svalde hårt oc…[Read more]

Ännu ett par svordomar rörde sig i Farams huvud – däremot var han smart nog att hugga av dem innan de nådde hans tungspets. Istället log han, lite uppmuntrande mot honom samtidigt som blicken lite nervöst rörde sig bakåt då och då.

“Befriar dig, förstås! Jag skulle kommit hit snabbare, om jag inte hade varit på resande fot så länge…”  hu…[Read more]

Som vanligt förstås, följde Toku etiketten till punkt och pricka. Kanske var det lite av en förbannelse likaså? För just nu hade hon större lust att skrika, göra oväsen eller rusa därifrån. Blicken var fast på blomman, för att följa kejsaren med blicken medan hon hörde Okajis ord. Utöver att hon förmodligen inte hade något val, kändes det onödig…[Read more]

Lucians astrala form uppenbarade sig i ett kaskad av starka vita nyanser, ett strålande ljus vars skimmer besegrade nattens mörker. Ett mirakel sänd i sista stund, en uppenbarelse av Moderljus änglaväktare. Divania vred kroppen och såg Sylas kräla längst golvbrädorna, hon visste att tiden var kommen och om hon inte agerade nu skulle tillfäll…[Read more]

Begravningsceremonin pågick i lite mindre än en timma till. Stämningen var ansträngd men ingen mer tumult av något slag uppstod, precis så som kejsaren beordrat. Ritualer genomfördes, ljus och rökelse brändes och sånger sjöngs av tempelmunkarna medan deltagarna tog sina farväl och visade sin respekt för den avlidne och hans familj. Även Hide i…[Read more]

Faram tog hennes hand och klämde lätt till. Naira stirrade på deras händer som ett fån. När senast hade en annan människa rört henne utan att det var för att misshandla? Även när dörren till hennes cell öppnades stod hon bara still och stirrade som om hon inte förstod vad som hände. Hon kunde inte komma ihåg när dörren senast varit upplåst uta…[Read more]

Förstås var det ingen trevlig doft av henne. Svett, smuts… stanken var inget som han hade varit beredd på. Det tårade hans ögon något, fast det kunde väl förstås också vara alla känslor som var som en storm inom honom. Vem kunde låsa in en sådan vacker påfågel? 

“Ja och vi måste skynda oss…” hummade han och tog tag i hennes hand försiktigt f…[Read more]

Naira lade huvudet på sned medan hon tittade på sin illusion. Vett? Använda hennes vett? Hade hon blivit helt galen nu? Eller-…
Sakta reste hon sig upp och tog två ostadiga steg (då cellen inte var större än så) mot gallret och bilden av hennes vän. Med en rynka i pannan och ögonen undersökande människan på andra sidan fångenskapen tog hon med s…[Read more]

Orden gjorde honom något skamsen, han skulle försökt att befria henne tidigare. Men faktum var att han inte hade vetat om det. Borta som han hade varit på en lång handelsresa. Lite nervöst greppade han ett hårdare tag om fängelsegallret som var svalt. Trots det var hans händer svettiga och nästan fastnade i den kalla metallen.

“Naira, snälla, a…[Read more]