Dexter satte sig bekvämt till rätta på stolen efter han kastat mynten åt dvärgen vilket snart följdes av ett muntert; “Aye, aye!” då dvärgen frågat honom om en ny flaska skulle ställas på bordet då det hade varit en plan som alltid följde med honom; Bjuda andra men inte glömma sig själv. Fanns ju en anledning till att han kastat mer än ett mynt tr…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Under vanliga omständigheter skulle han mentala försvar vara oerhört starkt som ett resultat av hans långa år av träning i Dar Zakhar. Hans mentala försvar testades hos mörkeralverna för att se till att han skulle kunna strida mot magiker av olika slag, vilket han gjorde tillsammans med skuggdansare.

Men Wreax hade upplevt en lång, utmattand…[Read more]

Saskia Belsante
Hon var en känslig varelse, i alla fall socialt. Sånt som andra inte skulle märka, det uppfattade hon. Saskia märkte den korta förändringen i hans sinne. Saskia trodde inget annat än att han inte önskade något krig med alverna. Därför reste hon sig upp och med lätt haltande steg trippade hon till dörren och knuffade igen den, ko…[Read more]

Tura såg sig om när alla snart lämnade de två ensamma. Hon varken kunde eller försökte dölja sin förvåning när det slutligen bara var de två kvar. Visst att han var en gång en krigare, men hur länge sedan var det inte han befann sig i strid? Hon var obeväpnad, men inte osannolikt förmögen att ta hans liv nu, innan krigarna kunde ta sig tillbaka ti…[Read more]

Nesta fortsatte att gå, med lättare och lättare steg, mer och mer medveten om sin omgivning – men helt ovetande om vad som hände i träden ovan dem.

När han nämnde lägret och de andra hajade hon till lite. Hon förnam känslan av de första mardrömslika nätterna i tältet och såg framför sig den rödhåriga. Hon hade fått känslan av att hon hade en hel…[Read more]

Viktor hade redan vetat att hans uppmaning skulle gå hem hos paladinen. Allt man kunde formulera som ett tecken från deras falska gud svalde de villigt. Hans hand vilade fortfarande mot sin väns axel, som för att lugna den andres nerver. Den långa smala mannen med sina små råttögon verkade inte alls trivas i den stora folkmassan.

“Jag tror det…[Read more]

Att hjälpa andra – en av de noblaste dygderna. Utan att han själv märkte det växte ett leende långsamt över hans ansikte allt medan Luka talade om sin syn på världen och sitt kall att hjälpa andra. Det var som att solen långsamt gick upp efter en kall natt och tinade frosten i gräset. Han humade instämmande och nickade uppmuntrande då och då.

Det…[Read more]

Diedrich Korp ”Korpen”

Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]

Prinsessan Selyanas ena spanare hade snappat upp spåret som de två gjorde i skogen och höll sig på vaksamt avstånd men hade följt dem ett tag redan, osäker på vad det var som han bevittnade. Kunde det vara vad de var efter eller enbart två personer som promenerade genom skogen? Han höll sig ju trots allt på sådant avstånd att han inte kunde höra v…[Read more]

Felaern log ett behagligt leende över hennes ord, trots allt verkade hon genuin med sina avsikter. Lätt att läsa, som en öppen bok, inte så kryptisk som många alver var. Eller kunde det vara ett skådespel för att få honom att lita på henne? Trots allt var han inte van med människor som han var med alver, och det fanns ju ingen garanti att hon va…[Read more]

Alvinnan satt kvar utan att röra sig då Wreax steg upp, men lät sig inte bli skrämd av hans längd då han stod över henne. Kanske det gav honom styrka i situationen? Det fanns en liten aning om ett leende i hennes mungipa vid Wreax ord.
‘Ni har väl rätt, ni är ingen av de sakerna.’ sa hon, men om det var en komplimang eller inte förblev oklart, oc…[Read more]

Deras delade munterhet gjorde en hel del för att milda den spända situationen mellan dem – åtminstone för henne. Men då han fortsatte tala var hennes ögon fokuserade och hennes ansiktsuttryck mer allvarsamt. Ithias ögon följde skarpt med vad som hände mellan denne Viktor och allt som hände omkring honom just då. Hon försökte besluta sig om detta…[Read more]

Audgisil gjorde en gest som sade åt alla krigare att lämna dem ensamma, och snart stod konungen och Tura själva där i salen trots viss tveksamhet från hans närmsta krigare. Hans blåa klara fortsatte studera henne medan hon talade. Det verkade inte finnas ilska där, eller hotfullhet. Snarare nyfikenhet.
‘Tura Helgadottir, du är vår gäst enligt vår…[Read more]

Konungen satte sig ned fel väg på en av stolarna vid eldstaden och lutade sina korsade armar på ryggstödet. Audgisil som hade sitt vanliga lugn omkring sig verkade, för de som kände honom väl, ha spänd energi inom sig som tävlade om att släppas lös. Men han lät inte impulserna styra honom, eller hans humör, utan de blå ögonen studerade Maev…[Read more]

Monsterjägaren såg lite tankfull ut en stund. Det var en inre tvist inom honom, trots allt hade han kommit hit till Kaldrland för att komma bort från allt det där. Politiken, kriget i söder. För lite frisk luft. Men här hade Ayperos skugga genom Fëani och nu Wreax följt honom, och det verkade som om han inte kunde skaka av sig demonen innan dåd…[Read more]

Han blev förvånad då Ziyaté plockade honom från marken och höll honom ovanför sitt huvud. Men sen skrattade han, ropade “Såhär!” och petade henne i ögonen med fingrarna.

Han tumlade ner från hennes grepp, och landade på sin rygg på marken, vilket fick honom att släppa ut ett stön och tappa träsvärdet ur hans grepp. Hans landning var verkligen in…[Read more]

Saskia Belsante
Runt midnatt hade hon lämnat hovet och festligheterna där, tillsammans med ett litet sällskap hade de sökt sig ner till staden. Saskia hade lagt mer tid på sin utklädnad nu, för hon ville inte bli igenkänd. Men skulle hon bli det hade hon tre livvakter, också förklädda med sig i sällskapet. Hon var ( i alla fall enligt sig själv) l…[Read more]