Aelis
Bara dagen efter det misslyckade försöket hade Aelis funnit objektet, lika död som innan, nära en by… Hon visste inte om byborna hade upptäckt något, men efter det vågade hon inte stanna kvar i skrevan längre – hon var tvungen att bege sig tillbaka till fästet.

Det var svårt att komma tillbaka – hon hade “begravt” mäster Anshar i ett lite…[Read more]

Triskian
Han och Aine Chaullac hade, på uppdraget de fått i Det Tredje Ögat, hittat två olika spår att följa. De skulle försöka hitta ett sällskap och flera magiker från organisationen som försvunnit med det. Något i Tharmad hade skett, så mycket var klart. Men exakt vilka makter eller magier som skulle ha en inverkan på uppdraget som de fått v…[Read more]

Allt det som de talade om fick Finn att rysa. Varför skulle de ens beblanda sig i det där? Han stretade emot och drog Corrins hand emot sig. Som om han ville dra bort honom ifrån denna främling och hemskheter som de tycktes vandra rakt in i.

“Och varför stannar de inte döda?!” utbrast han, lite för högt i ton för en man

Blixtens sken lös även upp en annan mörk figur bland skuggorna bakom kaptenen. Utan skenet från blixten skulle man kunna tro att han var hennes skugga. Allt var svart, från skorna till den söndriga kaptens hatten som han bar. Det var som om kläderna droppade, som en mörk seg vätska som aldrig riktigt tycktes rinna av honom. Kapten rocken var kläd…[Read more]

Hon hann skjuta en tacksam blick åt Yazfeins håll innan hon fortsatte att följa spåren med blicken, denna gång upplyst av den magiska elden. Att Eirik ogillade Yazfeins närvaro var uppenbart, men han hade vett nog att inte säga något om saken just för tillfället, de hade trots allt viktigare saker att oroa sig över, något som Eirik satte i ord…[Read more]

Likaså glimmade Vésivas blåa fjäll i både ansiktet, rygg och armar. Även fenorna på armarna tycktes vara kvar. Trots allt var det hennes identitet och istället för hennes far som dolde sin me’er skepnad för de två benta. Hade Vésiva aldrig gjort det – tvärtom såg hon fördelar att inte göra det.

“Det finns väl en sanning i hans ord, men jag ans…[Read more]

Hon överrumplades mer och mer av alvens uppenbara förändring i uppsyn, det var som om hon började se de små nyanserna i hans uttryck. Hennes första intryck, som också bestått länge under den tid de spenderat tillsammans, var det av en ytterst behärskad och näst intill likgiltig individ. Nu trodde hon sig se mer. När han började gå föll hon in b…[Read more]

Ännu mer löjlig kände sig Vésiva när trollkarlen bad om ursäkt. Det var hon som skulle be om ursäkt igen – inte han. Trots allt var det hon som riktade något vasst mot honom. Ännu hade han inte gjort något dumt och det hela fick henne att rodna.

Medan hon tänkte efter vad hon skulle säga såg hon mot den torkade frukten och sträckte sig lite föri…[Read more]

Vanlgtivis brukade Tussie vara snabb på fötterna men hon var fortfarande yr och alla saker tycktes vara dubbla. Det var svårt att riktigt veta hur hon skulle placera sina fötter eller komma fram. Men motvilligt försökte hon lita mer på brinken framför henne. Eller en av de fyra som hon såg.

“Vad… hur ska vi fly undan dem? De kommer hitta os…[Read more]

“Döden” sa hon med ett snett leende, som om det hade varit ett skämt dem emellan. Fast hon, som så många andra av sin sort såg inte riktigt det som något hemskt. Vad var det, om inte en befrielse från den värld de var i. Kanske kom de närmrare Lloth… Hon hade ärligt talat inte lagt så mycket tid på den tanken. Inte än.

Ännu en gång lät hon…[Read more]

“Har vi inte alla rätt till att drömma?” frågade Sera med ett varmt leende för att skratta varmt åt hennes andra ord för att ta hennes drink i sin hand och utna förvarning slänga resten av drinken i en av växterna som inte tycktes allt för nöjd över vätskan och slog ihop sina blommor. Lite äcklad av drinken satte hon den på ett annat bord. Se…[Read more]

Fastän orden var tydliga, och Biorn uppenbarligen hört dem, verkade Ranghildr ha svårt att greppa om dem. Det kändes som om allt hon alltid velat  skedde på en gång. Och det kändes nästan lite… för bra. Hon rodnade lite lätt över det för att sedan skaka på huvudet åt det.

“Jag kan inte riktigt tro det.” svarade hon till slut, rak på sak som hon…[Read more]

Det var många tovor i Zators hår och han grimaserade lite grann när han var håröm. Även om systerns händer var försiktiga. Han höll upp sin hand mot håret för att försöka få henne att sluta och vände sig sedan om för att sedan höja sitt ena ögonbryn.

“Bättre? När vår kära syster får makten menar du?” frågade han med en fnysning och gjorde en…[Read more]

Inte många minuter passerade innan de kunde höra hur kvistar bröts. Kanske kunde det vara ett djur, en björn? Fast det var mer klumpigt och snart var det en ung flicka som nästan sprang rakt in i Maeve. Ögonen var lika gröna som vårens blad och det mörkbruna håret hade både kvistar och smuts. Andetagen var snabba och flickan såg hastigt bak…[Read more]

Vad var nästa steg?  Hennes läppar darrade lite lätt när hon öppnade munnen för att svara honom – även om hon inte riktigt kunde få ut några ord. Blodfläckarna på hans skjorta var tydliga och sättet han andades och svettade gjorde henne rädd och hon ville inget annat än att retrera. Försvinna tillsammans med sin far. Låta båda leva. Istället vis…[Read more]

Och där hade hon honom på kroken! Det var svårt för henne att inte le vid tanken, men hennes mungipor förblev spända i en dyster min.
Hennes historia var inte helt osann: hon hade fostrats av Ucar och han hade en förmögenhet som hon ansåg sig vara den rättmätiga ägaren av. Hon hade mer eller mindre själv stått för säkert halva summan genom st…[Read more]

Davant hade alltid vetat att han en dag skulle gifta sig av politiska skäl men han kände ändå en viss… besvikelse när Kiora Dendar stegade in i rummet. Han antog att det fanns en viss djupt rotad dröm om att denna stund inte skulle komma, eller att det skulle vara som sagorna om äkta kärlek och riktiga känslor. I den drömmen hade hans framtida fr…[Read more]

Alven fick en liten nyans av röd ton på sina kinder då han insåg att han gjort ett misstag, att mannen hon talat om inte varit blodsrelaterad till henne som han hade antagit. Än ett täcken på att han inte förstod dessa människor, deras kultur och deras traditioner. Hans krigiska instinkt sa att han inte behövde göra det heller, de var ju alla ba…[Read more]

Nesta hade stannat när alven verkade stanna. Han verkade faktiskt lyssna och försöka förstå henne, hon hade inte reflekterat över att hon kanske var lika främmande för honom som han och hans värld var för henne. Ännu en dimension av läxan i ödmjukhet. Hon stod handfallen i sin skam över det tårfyllda utbrottet.

När han klev närmare var det…[Read more]