Hans närhet var välkommen och hon lät sig dras bakåt en aning, in i hans omfamning. Hon lade själv en hand över hans friska arm och smekte den lite förstrött medan hon försökte smälta det han nyss avslöjat för henne.

”Du har rätt, jag hade dödat dig”, sade hon efter ett par tysta sekunder och även om det var menat att vara lite skämtsamt så l…[Read more]

Han drog sina händer över hennes kinder mjukt och nickade innan han tog ett djupt andetag, tvingade ner den smärta som dykt upp i vänster arm. “Jag förstår det Ragnhildr och det har du all rätt att vara. Inte enbart efter vad du varit med om idag utan allt som sker. Hrafn, kriget och din sorg. Allt tar på en det gör det men jag vet också att du ha…[Read more]

Ett tag satt hon enbart där, tyst och grämde sig över sina egna sorger. Hon hörde hans ord, men samtidigt var det som om hon inte trodde på det. Dessutom hörde hon fortfarande sin sons ord och ropande efter henne. Hon svalde tyst och mötte hans blick tyst för att skaka på huvudet.

“Jag… är trött, far.” sa hon till slut, ärligt och besvarade i…[Read more]

Han sitter kvar på stolen medan han böjer sig djupt fram, händerna fortfarande på hennes axlar medan hon satte sig ner på golvet framför honom. Det var återigen hans lilla flicka som satt där på golvet, brasan gjorde han såg äldre ut igen  men att hon såg ung ut där hon satt. Hans hande rörde mjukt vid hennes kind och log varmt mot henne. Trots a…[Read more]

Den store kentauren tvekade i sitt steg när han hörde Lukas oväntade häftiga in andning för att i nästa stund tvärstanna på fläcken vid mer’ens plötsliga utrop att stanna. Av ren vara drog Dhrach sin yxa och den andra hade sökt sig mot svärdsfästet vid hans sida där den hängde lätt till hands i hans sele. Oförbered hann Dhrach varken huka sig…[Read more]

Hon drog ett rosslande andetag och tryggheten som fyllde henne när hans händer så milt och faderligt strök hennes rygg. Fortfarande höll hon krampakitgt i hans ben, men hon höjde hennes blick. Ännu en gång snyftade hon till och mötte hans blick nästan lite som om hon var en liten flicka igen. Rädd för livet och dess prövningar.

“Jag ids inte län…[Read more]

Ejvald märker inte ens när Ragnhildr kliver in och det är först när hon sjunker ner på knä framför honom som han blinkar till, alla minnen från det förflutna försvinner. Han är åter i nuet, händerna som smeker mjukt över hennes hår och rygg där hon trycker sig mot honom. Hans egna bekymmer som bortblåsta medan han mjukt, varmt och faderligt ler…[Read more]

Yazfein lyssnar på de ord som Maeve säger, förstår dem och tar in dem innan han flyttar sig så han sätter sig bakom henne, benen på var sida om henne medan han mjukt lägger armarna om henne. Lägger sitt huvud lätt mot hennes axel innan han drar henne lite bakåt så hon lutas mot honom. “Hon sa väldigt lite och har berättat väldigt lite om det. G…[Read more]

Allt som hade skett kvällen, hade fått Ranghildr att skaka. Av ilska, eller sorg. En av dem, eller båda. Hon var inte säker. Efter att ha visat sin svaghet så uppenbart framför andra, kände hon sig tom. Som om skalet som en gång funnits där hade försvunnit. Kanske hade det alltid varit en lögn? Kvällen hade passerat förbi långsamt och nattens m…[Read more]

Handen som han lade över hennes kändes betryggande på något vis, men den kunde ändå inte hindra vreden och fruktan som långsamt smög sig på i hennes ögon i takt med att han berättade hemligheten för henne. Hade han stannat vid den första meningen så hade hon kanske förstått. Att smyga sig in i Ranheim och ha ihjäl Hrafn kändes som något som hen…[Read more]

“Mahadwen, Iselem eller Celeras? Vilken av kusterna säger du vi bör ta oss till för att hitta byte där? ” Ejvald såg på Ragnhildr och verkade fundera lika mycket på det som att han ställde henne frågan. För hon har rätt i att de vore bättre om de lämnade Nirai just nu och hinna före rykten om att de är i närheten av de olika länderna just n…[Read more]

Han nickar och det märks att hans ilska glider lite från henne för att nog läggas på Istil och det hon gör med Kettil’s ande. Han tog ett steg tillbaka och gick till dörren för att låsa den snabbt innan han suckade lätt. “Vad är det ni har att säga som är så viktigt?” Han lägger armarna i kors och han lila ögon möter hennes röda. De verkar glöda m…[Read more]

När hon nästan beordrar honom att berätta för henne så lägger han ena handen på hennes som vilar mot hans bröst. Håller den mjukt och har nu en mer självsäker blick igen. Som om hennes ord och den hårda blicken stöttar honom i hans beslut att berätta. Han suckar lätt och nickar kort innan han tar till orda igen, nästan viskar orden men rösten är l…[Read more]

Olaus lutade sig bakåt medan han lyssnade på svaren, och lät sin blick vandra mellan dem när det var relevant. Då hon nämnde att hon nu hade en partner däremot så fastnade blicken på Arzin och tecken på ett leende syntes hos Olaus, men knappt.

“Det glädjer mig, Fröken Hecate.” Han såg sedan mot handen som Arzin erbjöd för att skaka in avtalet. Ol…[Read more]

Den unga kvinnan med det eldröda håret är märkbart nervös där hon går med Arand vid sin sida mot värdshuset där mötet avtalats. Det kunde lika gärna vara en fälla och då hade hon lurat med sig Arand i den. O andra sidan var han skicklig på att försvara sig, slåss vilket hon själv inte var så det kändes ändå som rätt val att ta honom med. Utanför…[Read more]

Det här kändes alldeles för privat att bevittna men att gå skulle verka underligt. Fëani känner sig en aning obekväm där hon står mest över att hon i stunden inte kan göra något. Inte trösta, inte vara ett stöd, inte hjälpa Arand eller Maeve. Men hon följer det som händer med fokuserad blick, gastar och andar var inget hon upplevt förut och det hä…[Read more]

Luka satt och sysslade med det han gjort dagen innan, ja innan han somnat det ville säga, och undersökte allt han bara kunde på sin höga kentaur rygg. Han petade på ett par lövknoppar som han annars inte skulle ha kunnat nå och kände sig allmänt till frid både över situationen och den muntre Dhrach. Då han hörde Dhrachs röst så drog han sig tillba…[Read more]

Herrie fick en arg blick och en förvånansvärt modig attityd gentemot situationen som uppenbarade sig framför dem. Resultatet av detta var dock för honom att förolämpa dem på ett sätt som bara Heribert Pott kunde.

“Vadå guld? Blodet måste inte pumpa ända vägen upp till huvudet på er va? Ni är som övergivna fyrar!”, ropade han. Han hade en kvist i…[Read more]

I skogen låg en ung dvärg, Gofúr Akúrkam, på marken. Han var medvetslös, och hade ett öppet sår på sin panna. Ett svärd som förmodligen var hans låg bredvid honom på marken, vilket såg ut som att han haft det i sin hand stunden innan han blivit medvetslös. Han hade också en medelmåttigt stor sköld, med tanke på hans egen storlek såklart.

Han låg…[Read more]