Hans ord fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon kunde samtidigt känna hur kinderna hettade och hennes hjärta slog ett extra slag. Det var nästintill berusande på ett vis som hon inte känt sedan hon först tagit tronen.

”Om jag skulle svara ja på den frågan… Vad tänker ni föreslå?” Frågade hon lite spinnande, med en blick som gran…[Read more]

När hon lämnat Kaldrland hade hon varit mer lik sin bror, men nu kom hon på sig själv med att önska att hon hade fått vara ifred, och det skrämde henne. Hon borde vara glad för att de åter var samlade, men allt som skett sedan hon lämnat sitt hemland hade förändrat henne. Trots det så slog hon upp ögonen när Asgeir satte sig ned bredvid henne…[Read more]

Ett litet grymtande skratt lämnade Ranghildrs läppar när hon hörde sin makes ord. Precis som henne, och många kaldrländare var han rak på sak och det var inte svårt att se att de båda hade påverkat varandra i den saken med.

“Du låter som mig med de vassa orden” påverkade RAnghildr lite retsamt och kärleksfullt till sin make innan hon blickade mot…[Read more]

Förstås kunde hon se en glimt av hans tankar om henne. Grotesk, omänsklig…. äcklig. Fast hans genoristet fick henne att stanna upp i sitt tänkande och det verkade som om hon hade tappat bort förmågan att tala för ett kort ögonblick för att sedan nätt skaka på huvudet och ta ännu en tugga av ormen. Snart fanns bara huvudet och ett ben kvar som…[Read more]

Djan slog sig ned han med och drog upp ena benet i stolen då han lutade sig tillbaka. Likt en tyst skugga var en tjänare framme och fyllde på hans vinglas som han höll ut, men hans blick lämnade inte Ithia. Tjänarna erbjöd såklart också henne vin att dricka. Ett lågt skratt lämnade Djan och han drack av vinet.

“Hon såg min odödliga kärlek till…[Read more]

Eyaz skruvade på sig under hennes blick. Kvinnan väckte ett visst obehag hos honom. Hur hon såg ut, hur hon förde sig och hur hon bara dykt upp. Ändå kunde han inte släppa henne med blicken, för visst var det någonting groteskt men fascinerande över henne. När hon plötsligt greppade ormen för att helt sonika ta en tugga av reptilen så kunde han…[Read more]

Audgisil gav sin hustru ett trött leende, trots allt var det mycket på deras bord och det började synas på hans annars alerta ansikte. Han hällde mjöd i Ranghildrs glas. Ett trött leende fanns även där på hans läppar över främlingens ord.
‘Jag som trodde ni Karmaner bara dyrkade den allsmäktiga Athal.’ skrockade hand.
‘Men du kanske är någon anna…[Read more]

Ayperos nickade, hans blick fortfarande fäst i henne, men det var en nickning som höll med – förvånansvärt beslutsam och slutgiltig.
‘Ja, låt oss börja då. Ett steg i taget.’ sa han med ett leende som visade hans vassa tänder. Ett leende som skulle uppfattas obehaglig av många, men kände man honom lite skulle man kanske veta att det leendet in…[Read more]

Arand avslöjade inget i sitt ansikte då hans gula ögon studerade mörkeralven framför sig.
‘För jag gärna vill veta vilka risker jag tar genom att resa i ditt sällskap.’ sa han simpelt.
‘Om du är en fiende, eller en vän, till den nya regimen, kan det påverka vad du drar till dig för ögon. Kalla mig paranoid, men jag föredrar att veta hur stor risk…[Read more]

Ithia rynkade på sina nätta ögonbryn lite över Djans benämning som om han varit en barnvakt. Som om det var något han inte hade tyckt om. Vad hon mindes hade de haft en nära vänskaplig relation, och det hade inte sett forcerat ut i Caras Idhrenin. Hade hon haft fel, eller vad hade ändrats i Djans inställning i sådana fall?

Hon lyssnade på vaggvis…[Read more]

Felaern höjde ett ögonbryn över att inte få ett svar. Vilken märklig och ohövlig kvinna detta var. Bara för att de var på två sidor av en konflikt var man ju tvungen att upprätta artighet och respekt? Men de kanske inte hade sådant tankesätt bland människorna. När han tänkte efter var de nog säkert bara barbarer, utan hyfs. Annars hade de ju inte…[Read more]

Lite torra grenar hade varit en fin idé, hon nickade lätt och satte ner sin packning vid sina fötter. Den var förstås tung och även om den innehöll en del guld och värdesaker föredrog hon nästan att lämna den här bland halvingarna. Ett vänligt leende fanns på hennes läppar.

“Kan ni hålla ett öga på detta?” frågade Tussie men hon var så säker p…[Read more]

Berättelsen eller hemligheten fick henne att rynka lätt på ögonbrynen. Tänka tillbaka på sina dagar där i djupet under ytan. Det kändes som en evighet sedan. Sedan drog hon fram boken igen och bläddrade i dess oändliga sidor tills hon fick upp porträttet som hon hade skissat av.

Hon granskade dess röda hår och ansiktsdrag för att sedan se upp…[Read more]

Självfallet var det nonsens som Eirik talade om. Att hon inte skulle hinna en sådan sak – tanken var roande och hon kunde inte rå för att skratta åt det hela. Du skulle inte ens lägga märke till mig, pojkvasker. 

Cermonin i sig var ingenting som hon lade sin uppmärksamhet på – varför skulle hon lägga märke till något sådant? Hon skakade nätt på…[Read more]

Silke
Hon fnös lite “Han är en tjuv.. lite ont förtjänar han faktiskt. Eller hur?” själv hade hon nya, färska skrapsår på sina knän efter den sprattlande brottningsmatchen. Det sved lite, men hon är ju faktiskt en tjuv och lite ont förtjänar hon. Annars skulle hon vara en hycklare och det var hon inte. Silke tänkte först protestera, men sedan tog…[Read more]

Aine
Hon behövde inte se hans ansikte för att veta att han visste, eller åtminstone hade en teori om vad som kunde fått sfären att reagera så. Sanning för en person, behövde inte vara sant. Men hon var känslig för andra personers sinnesställning, känslor. Hon hade uppfattat den korta ändringen av hans inre värld. För den delen, utan att behöva läs…[Read more]

Skjórinn
Hon rasade in i mellanrummet mellan de stenar som stod lutade mot varandra. Hallonsnåren rev henne lätt, men hon kände inte smärtan just nu. Adrenalinet fick hennes händer att skaka lätt, men darrningarna skulle hon tygla snart. Tätt inpå henne ramlade den främmande mannen in. Tornödlan var inte långt bakom, men den värjde snabbt för s…[Read more]

Wreax
Han blev fundersam för ett ögonblick då hon talade om sfären. Inombords kände han själv hur svaret nådde honom på en bråkdels sekund. Isra, och Ayperos. De var nedanför Antrophelia. Allt detta hade Naera talat om för honom, att Ayperos återhämtat av sina krafter med den magiska källans hjälp. Aine hade fått honom att sänka sina skyddsmurar…[Read more]

Ferin
Ferin hade bara antagit att den unge mannen skulle göra som slumläkaren och tråckla ihop såret med nål och tråd, kanske lägga på någon illaluktande sörja och ett förband. När det vita ljuset uppenbarades i hans händer drog hon först kort efter andan. – Vaf…!?
Hon slappnade inte direkt av när hon märkte, kände, att såret läktes, men hon g…[Read more]

Aine
Eftersom de långsamt närmade sig sfären, hade hon god tid att betrakta den. Men omöjligt att hon hann ta in allt av den, denna osynliga mur som höll havet borta från staden. Nyfiket sträckte hon fram sin hand, men så fort som hennes fingrar snuddat vid sfären ryckte hon tillbaka sin hand, som om hon bränt sig. Som när man får en lätt stöt f…[Read more]