Aine
Hon blundade och såg färger. Rött och orangesvart som böljade mot henne, varmt och tryggt. När han drog upp henne i sitt knä, satte hon sig grensle över hans båda lår och höll upp hans huvud mellan sina händer. Hans arm runt hennes midja höll ett bestämt tag runt henne. Han var starkare än vad han såg ut att vara.. Men ju mer passionerad ha…[Read more]
Nesta
Nestas ögon blev stora som tefat när alvens ansikte kom för hennes syn. Hennes annars rosiga äppelkinder var bleka som aska under smutsen. Hennes läppar föll isär och hon bara gapade i ren skräck, nu måtte väl ändå hennes sista stund vara kommen!?
När alven drog upp henne på fötter blundade hon hårt i väntan på stöten. Livet passerade re…[Read more]
Med lättnad lät Arathiel en alvfrände ta Saskia ifrån henne när hon äntligen mött upp en grupp som sändes att hjälpa henne. Hon fortsatte springa med dem fram till Aenya för att rapportera att de hade en fånge. Innan hon kom ändra fram till sin ledare började hon dock vackla. Hon såg sjukligt blek ut och hennes ansiktsuttryck började lösas…[Read more]
Hon verkade ha skingrat en del av Vesvías oro genom den enkla meningen, och det gladde henne, trots att hon inte kunde påstå att hon förstod riktigt hur. Den andra kvinnans man var fortfarande en gisslan och risken fanns att det var något som skulle fortgå om hon nu inte gav Wreax tillräckligt med värdefull information.
”Nej, Vesvía, inte i dag…[Read more]
Hon gillade det inte alls. Gillade inte hur hennes bror bjöd med mörkeralven, hur hon satt bakom honom på hans häst, och framförallt ogillade hon den där gnagande känslan i djupet av sitt innersta väsen. Hon ville egentligen gå fram till sin bror, slå honom på käften och be honom ta sitt förnuft till fånga och kasta av mörkeralven från hästrygge…[Read more]
Lucas nickade kort åt hennes svar men lät blicken dröja vid henne ett ögonblick innan han lutade sig tillbaka mot trädet bakom sig.
“Gott” sa han kort, blicken gick från henne till lägerelden. En av de andra soldaterna, också från Kaelred, hade sänkt sin matskål då han lyssnat på deras ord. Lucas hade redan ställt samma fråga till dem alla, men…[Read more]
Asgeir blev något förvånad över att ha mörkeralven plötsligt bakom sig, men då mörkeralven var där vågade heller ingen ifrågasätta det högt. Åtminstone inte i Asgeirs närvaro. Karmanerna muttrade lite där de red, en av dem med den döda mannen med sig som de skulle begrava vid ett mer lämpligt tillfälle. Enligt Eiriks varningar instruktioner ledd…[Read more]
Tyrild lät Runar leda dem, för även om han inte sa mycket så talade alltid hans ögon. Och visst verkade han ha en bestämd plan med det hela. Så hon fick roa sig med att medvetet trampa och gå in i sin tvillingsyster då de tog sig neråt längst snåren mot den främmande mannens lägerplats. När de närmade sig kunde hon se att det var en söderlänning…[Read more]
“Jag säger inte att jag kommer klara det men att jag kan göra ett försök att finna vägen in Ranheim om ni vill. Hur väl befäst är Frostheim? Jag behöver inte få vet något antal men eller hur planer ser ut. Men då ni nämnde att ni befäst byar och gårdar runt om funderar jag på om det påverkat Frostheims försvar något? Men ni har rätt om vila det h…[Read more]
“Vad för privata ärenden skulle en Paladin ha med vår strålande drottning?” Djan synade henne från topp till tå med ett roat leende och huvudet på sned. Han höll ut ena handen i vilken det snart finns ett fyllt vinglas. Det var nästan som magi, han såg knappt tjänarna som alltid rörde sig i periferin, redo att tjäna. Med blicken fortfarande fäst…[Read more]
Allt hade Wreax inte berättat. Allt var inte relevant, och hade inte behövt berättas. Tiden för konversation var trots allt över, tills vidare.
Hennes första kyss var mjuk, och öm. Nästan blyg. När hon tog i hans nacke lade han snabbt undan skrinet som hon lade ner, så att det inte skulle falla av droskan, och tog själv i hennes nacke. Deras kyss…[Read more]
Skäktorna och pilarna som ven genom luften träffade många av sina mål men det storvuxna infanteriet saktade knappast ned sin framfart. Bland dessa troll, halv-jättar och oknytt var Lucas, på häst till trots, knappast en stor måltavla men han kunde höra de dova dunsarna då järnspetsar sjönk in djupt i de runt omkring.
De betydligt mindre männ…[Read more]
Hans ord fick Ranghildrs ögon att smalna lite. För mycket prat och antagande. Dessutom hade hon en gnagande känsla av att det var något fel med honom. Något mörkare. För att vara säker på att de var de revbenen – eller kanske för att få honom att lida lite till – tryckte hon lite hårdare in i revbenet. Det fanns förstås inte mycket att göra åt d…[Read more]
Förstås var det väntat att alla inte skulle ta hennes ankomst med glädje eller acceptera henne. Hon var van. Ensamheten hade följt henne hela livet. Glåporden likaså. Förstås visste hon bättre. Avundsjuka, ilska…
“Det är ett löfte.” svarade Ziyaté och lade en hand över sin skuldra samtidigt som hon böjde sig fram lite grann. Den rubinröda ögon…[Read more]
Ithia rynkade på ögonbrynen lite, för även hon kände vagt igen denna man. Var hade hon träffat honom? Hon kunde inte placera att de stött på varandra i Caras Idhrenin länge sedan, för hon hade helt ärligt inte förväntat sig att träffa någon därifrån här. Och speciellt inte i en sådan roll, och med sådan nedlåtande och hånfull ton som hon nu fick r…[Read more]
“Människor är som flugor. Irriterande ljud i öronen och de lever så kort tid. Och den tiden slösar de flesta bort. Är det inte tragiskt?” sa Ziyaté med ett snett leende på läpparna samtidigt som hon slog en fluga på sin kind och slängde bort restarna av dess stackars liv.
Ett skratt kom ifrån hennes läppar, fast det lät mer som en kraxande fåge…[Read more]
Orden fick henne att andas ut något. Det var som en sten hade lyft från hennes hjärta. Hon nickade, nästan lite ivrigt. För att sedan lugna sig och ta ett tugga av ett grönt äpple. Syran var uppfriskande och verkade ge henne lite mer energi.
“Ni har mitt ord, min drottning” sa Vésiva och böjde huvudet igen i respekt för att sedan se upp på Isra i…[Read more]
En förbannelse?! Bara tanken fick honom att frysa till is. Vad hade de nu gett sig in i. Kanske han kunde ta sig tillbaka till Celeras själv. Fast tanken att vandra ensam om nätterna gjorde honom illa till mods. Han skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka. Nästan som om han var rädd för att röra Salim, som om han hade förbannelsen på sig.
“Magi är inte min expertis. Men om ett föremål som skyddats av en förbannelse…” började hon och leendet blev lite mer exalterad. Hon kunde se pengavärdet i det och bara det fick henne lite mer exalterad över det hela.
“Då, betalar det bra!” utbrast hon sedan, som om hon hade glömt att det i sådana fall var dem som förbannelsen skulle fokusera s…[Read more]
Ett tag var hon tyst, som om hon lät hans ord sjunka in i henne. Hans påstående fick henne att le dock och hon stannade med sin hand halvägs igenom för att hålla dem båda i sin famn.
“Jag…” började hon men tystnade igen, hon kunde känna hur de flesta andra av männen lyssnade på deras konversation och hon kände sig lite illa till mods innan…[Read more]