Som han hade kunnat ana vad hans gamle vän hade tänkt öppnade den gamle draken i människo skepnad återigen munnen ” de kanske inte är de smidigaste av människornas folkslag men det var det folk hon valde till sitt” Hon hade ändå haft sina skäl, visst kunde man ifrågasätta hennes val och vishet i många frågor som hennes dragning till blodsmag…[Read more]

” Det är han på marken” svarade han tonlöst Meave, ja mannen skulle synnerligen dö men Vasiloj verkade inte hysa någon större tanke kring det. Människor dog så var det bara och prästerskapet hade kommit med sin dom

Nej han skulle aldrig kalla deras blod för vekt igen men han hade fått Meave dit han ville. För även om han inte tvekade på d…[Read more]

Han kunde tydligt se hur Ragnhildrs blick gled över honom kort men han nickade och blickade sedan framåt.
“Min tid innan jag kom hit var inte direkt händelselös ska väl sägas och det kunde gått väldigt illa. Vilket det kan än…” Det sista mumlar han lite tyst för sig själv medan han gnider sig över sidan igen. Sen ser han mot Ragnhildr o…[Read more]

På något sätt blev hon lite mer fundersam över mannen på sättet han talade om hennes dotter. Inte skulle väl de…  Åtminstone skulle inte Maeve låta sig utnyttjas. Det visste hon om henne. Men tänk om hon hade tagit hem en fiende? Den dagen, den sorgen.

“Har du ont?” frågade hon och nickade åt mannen. För nog var hon observant nog att hon kun…[Read more]

“Hon är i Kaldrland.” sa hon simpelt, efter ännu en klunk av alkoholen. Ett kort ögonblick höll hon ut pluntan mot drottningen men kom fram till att det var en dum idé. Trots allt var det många som hade klagat på hennes smakläkar när det kom till sprit. Lite ursäktande log hon innan hon stoppade in pluntan inne i sin väst igen.

Sam…[Read more]

Han biter tillbaka en kommentar om ljus och mörker vilket istället blir till ett stelt leende. Han trodde nog det fanns mer mörker än ljus och något riktigt ljus hade han svårt att se i det hela just nu. Det var så mycket som inom den närmaste tiden skulle kunna komma att förändras eller försvinna för honom. Han drog ett djupt andetag vilket fick…[Read more]

Att resa ensam var någonting som Ranghildr kunde känna som en uppfriskande vindputs. Vara ensam i sina egna tankar, men på senare tid hade hon nästan föredragit att vara i någon annans sällskap. Någon som skulle kunna distrahera hennes mörka och gnagande känslor om att något mer hade gått fel med hennes ynglingar.

“Vilken tur att det finns ljus…[Read more]

Förvirringen i Vesvías blick var tydlig och Isra kunde knappast klandra henne. Inte heller sade hon något när hon plockade fram en plunta från innanför sin väst och tog en djup klunk. Det var uppenbart att kvinnan var desperat, sliten mellan lojaliteten till sin drottning och kärleken till sin make, ett val som ingen skulle behöva göra.

”…[Read more]

Tinderstad…Hon hade nått fram. Sen om det här skulle ge något eller inte det fick tiden utvisa. 15 år gammal… eller ung, inte många levnadsår hon samlat på sig men ändå kände hon sig betydligt äldre med allt som hänt. Med en enkel vattentät säck vid fötterna innehållandes allt hon numer ägde, en böjd dolk i en sliten skida, en penningpung och…[Read more]

När de kom ut ur skolan såg Hulta sig om för att se om de hade följt dem hela vägen ut, men efter en stund av vandrande och sökande över sin axel så insåg hon att de nog har kommit undan. Hon fick däremot en rysning när Sera placerade penningpungen i handen på henne, och kommentaren som följde gjorde det inte mer betryggande.

“Jag gissar att d…[Read more]

“Ni får ursäkta min otålighet hövdingafru. Jag förstår så väl att detta ej bör dryftas här ute. Lite spänning och trötthet gjorde mig oförsiktig.” Han ler roat och ser framemot att få komma in samt bort från vinden. Han rättar till väskorna på axeln innan gnider sig lite fundersamt över hakan vid hennes fråga. Det är både lite ilska och trötth…[Read more]

“För all del Yazefin, det är inte ett ämne att ha här.” sa hon och såg sig omkring lite vaksamt. Vem visste vem som skulle lyssna här. Nej, det var ett ämne att ha i lugn och ro i deras salar. Eller, mer Audgisil än henne. Hon fann sådant ganska tråkigt, men det skulle finnas mjöd där och det skulle genast göra det lite bättre.

Hon kastade en bl…[Read more]

“Allierade och från er familj, ja.” Han ser fortfarande lika fundersam ut medan de går. Hur långt de hade till staden var för honom svårt att avgöra men han tänkte de borde vara där innan mörkret fallit. Sen lägger han höger hand över vänster underarm och gnider över armen som om den är kall utan att riktigt tänka på det. Han slutar inte hell…[Read more]

Nöjt nickade Ranghildr åt hans ord. Mindre av Hrafns män var alltid ett gott tecken och kanske det var en välsignelse för männen också att slippa Midgård. Hon såg nästan lite längtansfullt ut över trädens täta grenar med ett snett leende för att sedan fundera lite på hans fråga.

Det var ännu en sån där fråga som hon fann löjlig. Varför skull…[Read more]

“Jag vågar säga Hrafn har fyra män mindre sen de försökte ta min häst och betalt för att släppa fram mig.” Han har slutit upp bredvid Ragnhildr och håller ganska lätt jämna steg med henne då de nu börjat röra sig genom skogen. Ja det fanns likheter där mellan mor och dotter. Vilket var vad som hade gjort att han var säker på att hon var den hon…[Read more]

Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]

Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]

Utan att vända henne ryggen tar han ett par steg bakåt och plockar upp sina sadelväskor, sen går han framåt igen med väskorna över vänster axel och höger hand fri utanför manteln.
“Det är väldigt sant att en skog kan dölja fler än två, men jag tror ni och jag kan de vad helst skogen gömmer en bra omgång. ” Han knöt långsamt sin hand och var man r…[Read more]