Den blåslagne och nedblodade generalen lyfte sakta på sitt huvud när han kände Salims hand på sin axel. Ett lugn lade sig över honom medan han såg på sin vän. Ett spår av ett leende skymtades på Dastans läppar när Salim kallade sin kusin för dåraktig. Hon hade ju trots allt en förmåga att söka sig till trubbel. “Du har mitt ord, Salim.” bekräftad…[Read more]

När hon såg upp från mannen på marken så möttes hon av sin brors ögon och en plötslig och hård kram. Ilskan rann av henne som vatten och hon kunde inte låta bli att skratta nöjt och krama honom tillbaka.
”Du är allt en välkommen syn!” Sade hon glatt när han slutligen släppte taget om henne för att göra en svepande gest mot Vasilij och presente…[Read more]

Sådan som Deimos nuförtiden var, vilket var en tragisk syn, så var det sällsynt att han skulle kunna ge ifrån sig mera än ett svagt leende. Även detta gjorde han inte medan han lyssnade på Sparvens tal om att ha mött Wreax.

“Hans små planer? Ja… Det var mina planer en gång i tiderna…”, sade han med en någorlunda besegrad ton, och märkte ett…[Read more]

Ett trött men roat leende fick hon tillbaka, så han visste bäst?  Knappast i det här fallet, Xharin hade inte mer erfarenhet av levande skogar än hon. Men samtidigt det var något bekant med det. Nej, det var bättre att få vila först, kanske skulle han komma på varför det kändes bekant.

Han nickade för att sedan sakta börja gå bort från kullen, bo…[Read more]

Jezeral skrattade lite åt hennes ord.
‘Trejde Ögat delar inte ut sådana ytliga belöningar.’ sa han menande.
‘Om pengar är vad du önskar är det ditt, men finns det något annat du suktar efter ligger det troligen inte utanför vår organisations grepp.’ lovade han henne där de rörde sig tillbaka mot landsvägen genom terrängen. Han viftade bort…[Read more]

Kaels ögon betraktade kvinnan med lite mer skärpa än innan, för där han förväntat sig en alv var det tydligt att det fanns något mer. Och även om han var en man som fått det mesta i sitt liv var han en ambitiös en med drakblodet i sig som flammade till då han hamnade i situationer som dessa. Och han var mer än bara en vanlig dödlig, mycket mer än…[Read more]

Faegrim hade spenderat tiden med att plocka fram förnödenheter för kvällens middag, och höjde blicken entusiastiskt då de två ungdomarna dök upp igen.
‘Där är ni! Jag började redan undra om vargen tagit er då ni var borta så länge!’ skrattade han och såg på dem retsamt.
‘Kanske ni passade på att ha en trevlig stund i skogen tillsammans, hm?…[Read more]

Faegrim skrattade lite förvånat över sin väns entusiasm. Nå, trots allt kanske han inte skulle vara så förvånad, men här i Brinkeland skulle man vara lite mer dämpad än vad han var just då.

‘Lugn nu, kära vän.’ sa han och klappade Herrie på axeln, och rättade till in packning för att börja gå längs med vägen. Lite melankoliskt vände h…[Read more]

Eärmelindo kunde inte annat än att hålla med om att de inte kunde låta drakungen falla in i fel händer, och nickade stillsamt och allvarligt. Han var inte helt övertygad om Vizzearys val av assistans, men åtminstone kunde han inte neka att han varit effektiv med att ta tag i problemet.
‘Jag ska göra vad jag kan, för att eskalera ärendet ytterliga…[Read more]

Asgeir studerade Hillevi med intensiv blick, och för ett ögonblick verkade han tveka. Men hans krigare var värda mer än hansa egna liv och han nickade.
‘Låt gå. Jag stannar, och mina krigare får återvända hem oskadda.’ sa han och blickade över axeln mot krigarna från båda sidorna, och vargarna i bakgrunden som försvann tillbaka in i skogen. Dera…[Read more]

Ayperos nickade bara lätt åt generalen, en neutral och artig nickning. Men visst skulle det bli en till omgång, och Ayperos inre rasade som en storm över förnedringen att förlora mot en dödlig – men det skulle bli en omgång han inte skulle förlora. Och den skulle komma snart. Han visade dock inte sin ilska för Isra, utan vände sig bara artigt och…[Read more]

Arand skrattade lågt åt hennes ord.
‘Jag känner på mig att vi behöver göra ett nytt vad, där förloraren måste bära en sidenklänning…’ sa han lite ostadigt, utan att tänka över möjligheten att han själv kanske skulle behöva bära den omtalade klänningen i sådana fall. Om ödet inte stod på hans sida, alltså. Arand fnös lite åt hennes ord, i ett l…[Read more]

Sparven stod bara lugnt stilla vid Deimos lilla utbrott, kanske var det spriten som talade eller så var det väl ilskan över Wreax som höll i den andre mannen men i vilket fall som helst så befann sig vampyren cool lugn. Han kunde höra hur en del hjärtslag runt omkring dem hade missat ett hopp eller i andra fall börjat dundra snabbare vilket…[Read more]

Vad det var Toss hade tänkt berätta åt sin kapten innan som nästan hade tagit andan ur honom. Han stod lutad mot disken, som kanske var en lättnad för hans ben och knän. Att de kunde bära upp hans stora personlighet… eller snarare kropp var en fråga och det var många som hade en vadslagning om när de skulle få nog av det. Ett par stolar hade…[Read more]

Deimos såg på på Lissandra med en studerande blick medan hon talade. Han besvarade inte Lissandras leende med ett eget – han verkade inte att visa glädje eller optimism utan eftertanke. Det var nästan ironiskt hurdan kontrast det var mellan Lissandra och Deimos i deras uppsyn, sätt att vara och ja… Nästan allt annat, också.

“Då så. Jag är gä…[Read more]

Ett varmt och nästan klingande skratt lämnade Seras läppar. Om hon skulle kunna distrahera dem så länge? Egentligen var fyra minuter ingenting. Flera gånger hade hon lyckats och att prata var ingenting hon var dålig på och i värsta fall hade hon sin kropp att förlita sig på.

“Fyra minuter? Det är ingenting! Jag kan ge dig åtminstone tio!” utbras…[Read more]

Folket omkring hade först trott att Deimos och Sparven skulle börja ett gräl som ledde till att stolar och glas flyger åt olika håll. Men då Deimos satte sig var de alla tillbaka till vad de höll på med, och var alltför upptagna med att dränka sina kläder i sina drycker då de missade ändamålet som det försökte nå med sina stop.

Deimos så…[Read more]

Vinden… så sval när den rusade förbi hennes ansikte. Solen… så varm mot hennes rygg under en ändlöst blå himmel. De stadiga, rytmiska slagen från hennes vingar och den hypnotiserande stillheten i hennes stilla glidande över staden som sträckte ut sig långt under henne. På det hela taget hade allt detta varit nog för att vagga henne in i en lä…[Read more]

Fasta vingslag, vindar som lät honom glida lätt över festplatsen. Han var inte glad över att vara just där, i Märhen men hade inte tänkt lämna sin syster så snart igen. Här uppe i luften kunde han förbereda sig för mötet med den där fursten igen. En man han inte hade på sin lista över vänner… nå, den listan var rätt kort ändå. Förutom familj…[Read more]

Luka funderade lite över frågan innan han löste gåtan som även kallades för svar. “Nej.. inte direkt. Kanske blir jag mer mänsklig i den här skepnaden? Jag skulle tro att om jag plaskade i vattnet i den här formen så skulle det säkerligen vara allt för kallt för mig. Samma sak gäller om jag har fenan på land skulle jag tro.. Det blir nog både…[Read more]