Kael betraktade sin bror och hans spel för massorna, och var så klart tvungen att applådera som svar till sin brors uttalande och därefter var det bara ögonblick innan hela salen följde Kaels exempel och snart var salen fylld av applåder i Vingas ära. Det fortsatte en god stund, och Kael la en hand på sin systers rygg.
‘Du har mycket att berätta om och förklara, syster, men nu får du lida som jag och samtala med alla här. Under åren du försvunnit har det skapats en enorm följarskara av beundrare kring berättelserna om dig.’ sa han med ett flin. Han var kanske inte allt för förtjust i de berättelserna själv, trots allt hade han ju varit där och dessutom hamnade han ofta i ett väldigt osmickrande ljus i dem. Han böjde sig fram och viskade lågt.
‘Men vad gör du i sällskap med den där mannen?’

Ett stelt leende över hans kommentar. Följeskara, jovisst. Hon hade förstått det på Lucas döttrar och sättet som hon blev bemött här. Hon var inte särskild nöjd med det men sken bara upp och knuffade sin bror på axeln. Som om det han sa bara var ord och inget annat.

“Med Lucas?” frågade hon, som om hon inte riktigt förstod frågan. Det var väl klart vad hon gjorde där med honom? Hon rynkade lätt på ögonbrynen. Lite osäker på vad hon skulle svara först.

“Han är min general.” svarade hon sedan simpelt och gjorde en gest framför sig, som om det hela inte var något att gå in djupare i diskussion nu.

Kael gav henne en blick som sade att den saken inte var slutdiskuterad, men det fick gå för tillfället. Hennes fråga var nästan mer frustrerande än det faktum att hon återvänt tillsammans med Lucas J’lothain.
‘Du också?’ muttrade han frustrerat och steg lite åt sidan med Vinga för att se sig omkring så ingen tjuvlyssnade.
‘Tristian försöker konstant gifta bort mig till små flickor. Denna vecka har han försökt styra mig mot din käre kompanjons dotter.’ sa han och gav Lucas en smutsig blick där han gick fram till deras bror.
‘En sjuttonårig flicka…’ sa han, med en ton som sade att det inte behagade honom.
‘Och för vad? Ett pack med orker? Du som rest med honom kan väl knappast påstå att han går att lita på att försvara detta land om inte någon annan kom med en stor säck guldpengar dinglande framför hans näsa?’ frågade han.

Arlin betraktade Vinga, Kael, Lucas och Katarina med sina hökögon lite kalkylerande och funderande, innan han såg på Tirrin.
‘Vill du hälsa på din faster?’ frågade han. Det kunde ju vara lite skrämmande för småbarn, och kungen verkade inte gjort någon ansats att introducera sin dotter för Vinga.

Hans reaktion roade Vinga. Kael var uppenbarligen ilsken på deras äldre bror. Hon drog en hand genom sitt hår och kunde inte rå för att flina lite åt hans tanke. Lucas ena dotter? Nå det var intressant, var Tristian verkligen så desperat? Hon ryckte lätt på axlarna åt det hela. Pengar var så klart en av de saker som drev Lucas, men hon tycktes ändå se andra drivmedel.

“Både ock, käre bror. Han drivs av att skapa kaos, och jag tror att han finner att Tristian har tagit det osäkra för det säkra när det kommer till Iselem.” sa hon med en fundersam min och sedan kunde hon inte rå för att skratta till lite grann.

“Oroa dig inte Kael, vi kan säkert finna en äldre tant om det behagar dig bättre!” skrockade hon fram och slog honom retsamt på armen.

Ett lerigt tältläger? Det väckte många frågor, men här var det alldelles för många öron som kunde lyssna. Han log bara svagt åt hans gåvor, som om det skulle vara en självklar sak.

“Ett parti shack skulle sitta fint. Alldelles för mycket samtal innan duellerna tar sin början.” sa han och vände sig om för att börja röra sig mot en av de mindre sällskapsrummen. Han vände sig inte om för att se om Lucas skulle följa efter utan tog det som en självklarhet.

Tirrin kunde inte riktigt greppa vad som skedde och hennes ögon var stora som två stora klot.

“Jag…. jag..” stammade hon fram, men till slut skakade hon på huvudet. Det verkade inte som rätt läge nu. Om det ens någonsin var det?

Kael blundade något uppgivet över vinet han fick i sitt ansikte, det hela var så likt hans klumpeduns till syster. Han suckade djupt på det hela, men sedan skrattade han då hon torkade hans ansikte. Det var länge sedan han känt sig så lätt om hjärtat, och han insåg att han saknat sin syster mer än han trodde.
‘En make som enligt ryktena inte är allt för trogen.’ påpekade han, med ett höjt ögonbryn. Han undrade nästan om Vinga själv hade någon romans med Lucas, men hoppades hon hade haft bättre omdöme.

Arlin gav henne ett roat leende.
‘Du som prinsessa har all rätt att ha en som kämpar i ditt namn. Skulle inte du tycka det var spännande?’ undrade han. ‘Se hur långt vi kan komma i tävlingarna?’ dessutom skulle det kanske imponera på de unga damerna.

“Fortfarande en make. Det är inte accepterat att förstöra äktenskap, speciellt inte för kungahuset.” påpekade Vinga simpelt och strök en hand genom sitt hår. Linne tygbiten som nu var fylld av vin fläckar satte hon på en bricka av de många tjänarna och hon skakade sedan nätt på huvudet åt deras samtalsämnen.

“Nå, kan du få fram något starkare till en?” frågade Vinga, rakt på sak och höjde ögonbrynet.

“Åh, det vanliga.” svarade han, lite avfärdande och nickade lite lätt åt hans fråga. Alviskt antog han var det närmsta som han skulle kunna komma svaret. Att det var hans förfäder och att han själv skulle hamna uppe på den väggen… kändes lite för groteskt för att tala om. Dessutom kunde han inte avslöja sin familjehemlighet.

“Så, vad är nytt för dig?”frågade han sedan och satte ner pjäsen framför sig och placerade en bonde två steg fram med ett leende.

Så klart. Han ville bara visa sin styrka för de två fina damerna. Egentligen hade inte Tirrin något med det att göra. Varför skulle hon ens? Hon nickade lite blygt till frågan och såg på sin farbror som stod och talade med den främmade kvinnan.