Post has published by Maeve
Viewing 20 posts - 61 through 80 (of 309 total)
  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    En liten del av henne var orolig över att hon gjorde fel som lurade in honom i sitt liv på det här viset, att hon var självisk som så desperat ville ha hans närhet när hon visste att hon inte skulle kunna ge honom det han ville ha. Hon skulle aldrig kunna vara den person som han mindes, allt för mycket hade förändrats…

     

    Irriterat tryckte hon undan de känslorna, begravde dem någonstans där hon slapp tänka på det och lät sig istället njuta av stunden. Hon drog ett darrigt andetag när hans läppar lämnade hennes, men han satt kvar alldeles nära och hon lät honom under tystnad smeka över hennes kalla hud. Hans ord om att hon inte skulle ha varit verklig fick ett litet, mjukt leende att uppenbara sig över hennes läppar.

    ”Det vore ett elakt spratt”, svarade hon hest innan han drog henne till sig. Då slöt hon ögonen och drog ett djupt andetag, kände lukten av blod, av rök och av läder. Det var underligt nog en betryggande doft och hon lindade sina armar omkring honom där hon nu befann sig i hans famn.

    ”Jag är här, men jag är rädd att jag inte är precis som du minns mig”, tillade hon mjukt, men kanske fanns det en viss sorgsenhet i hennes röst när hon sade det.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Han kunde inte hjälpa sig från att skratta till lågt åt hennes ord och lutade hakan mot hennes huvud.
    “Eller ett trevligt,” tillade han lågt då han kramade om henne. Långsamt öppnade han ögonen, han var nästan rädd att allt skulle försvinna men de var kvar under tältduken i den åskstorm som drog in. Han drog en förnöjd suck och såg ned på henne där hon var i hans famn.

    Hennes ord var illavarslande och han visste någonstans att han borde ta dem på allvar. Att det hela inte skulle sluta gott. I alla fall inte för honom. Men han ignorerade den gnagande känslan och strök undan håret från hennes ansikte. För honom skulle hon nog alltid vara den flicka han växt upp med.
    “Berätta om ditt liv de senaste åren, jag vill gärna veta. Platserna du besökt, människorna du träffat,” rösten var låg men han lät genuint intresserad “Jag vill lära känna dig igen. Börja om.” han drog fingrarna lite förstrött genom hennes hår, blicken nästan fascinerad över den ljusa nyansen som en gång varit mörk. Förnimmelsen av ett gammalt minne fick honom att sluta ögonen igen. Hennes leende, solens varma strålar och doften av nyslaget hö. Ett minne som plötsligt hade en mer sorgsen innebörd då han visste att det var i det förflutna för evigt.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    På ett vis så var hon glad att han inte kommenterade på hennes ord om att hon inte var som han mindes henne, det gjorde det lättare att ignorera alla sådana tankar och helt enkelt få låtsas för en stund.

     

    Hans svar fick henne istället att kika upp på honom där han satt, en rysning löpte längs med hennes ryggrad när han drog fingrarna genom hennes hår. Det kändes så bekant, så rätt på något vis. Kanske låg det något i det folk sade om att vissa saker helt enkelt var menade att ske, oavsett hur lång tid det tog. Kanske hade det varit meningen att de skulle träffas igen på det här viset, för sanningen var nog att hon verkligen behövde förankras igen innan hon helt tappade bort sig i all död.

    ”Du får det att låta som om jag varit på äventyr”, svarade hon med ett litet skratt medan hon lät ena handen långsamt vandra över hans bröstkorg.

    ”Jag har mest varit i Celeras faktiskt… Det finns alltid gott om jobb där, men för några år sedan var jag i Thel Shaen, och efter det hade jag ett uppdrag som tog mig hela vägen till Kaldrland, även om jag inte hann se särskilt mycket av det. Inte för att jag vet om jag skulle vilja det, det var kallt och öde på något vis, inte som hemma”, fortsatte hon lågmält, dock inte utan ett litet leende över läpparna. Det kändes nästan lite bisarrt att prata om det på ett så banalt vis, som om hon kunde ignorera att alla hennes resor alltid slutade i blod och död.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Hennes lilla skratt fick honom att le och vände blicken till henne med lätt höjda ögonbryn. Den varma känslan som pyrde i hans bröst kändes opassande i skuggan av allt som hänt, men han försökte att bara vara där i nuet och ignorera den tragedi som faktiskt fört dem samman. Hans fingrar fortsatte att pilla med hennes hår då hon berättade om vart hon varit.

    “Kaldrland? Det låter ju som ett riktigt straff,” han ruskade på sig lätt som om en rysning gått genom kroppen. “Finns nog inte så mycket att se, allt jag hört är att det är en frusen tundra som sträcker sig till världens ände,” Keiran hade inte varit där men han var inte lockad att åka dit heller. “Jag hoppas det var bra betalt,” la han till med ett litet leende.

    Närheten till henne gjorde sig påmind och han glömde vad han tänkt säga härnäst. Hans grå ögon följde sina egna fingrar då han varsamt smekte henne över kinden och hennes läppar. Lite vemodigt undrade han hur länge stunden skulle vara. Den gnagande känslan som fick honom att tvivla på att detta var något som skulle bestå. Hon hade inte velat ha honom då så varför skulle hon vilja ha honom nu? Han drog ett djupt andetag som färgades av det sorgsna vemodet han kände. Blicken vändes till den futtiga elden och han sänkte handen från hennes ansikte.
    “Det kanske är bäst att få lite sömn, jag tror nog vi behöver ge oss av så fort vädret blir bättre,”

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Han hade inte fel i det han sade om Kaldrland, trots allt så var det ungefär så hon hade upplevt det, fastän hon skulle vilja tillägga att där också fanns gott om skog. Som den skogen där hon dödat pojken Arlin och tryckt ned hans kropp mellan ett par stenblock.

    ”Det var bra betalt och jobbet i sig var inte särskilt svårt. Ändå föredrar jag nog det här, trots att betalningen inte är lika bra”, svarade hon lite retsamt innan hon såg upp på honom och fann att han betraktade henne. Hennes hjärta slog ett extra slag och hon kunde inte låta bli att rysa under hans beröring, omedveten om de tankar som rörde sig i hans inre. Hon hörde dock det lite vemodiga i hans suck och då kunde hon inte låta bli att rynka lite besvärat på ögonbrynen. Hans ord om att få lite sömn var inte mycket bättre och hon slogs av känslan av att hon hade gjort eller sagt något fel. Kanske skulle hon inte ha varit så direkt med honom. Tankarna fick henne att besvärat tugga lite på underläppen, något som dock gjorde att hon genast blev påmind om hur hans läppar varit där bara för några sekunder sedan.

     

    ”Jag antar att du har rätt”, medgav hon efter någon sekund, trots att hon egentligen önskade att de skulle kunna stanna där, låta de andra ta hand om resten av uppdraget.

    ”Stannar du hos mig..?”

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Keiran hade blicken fäst vid elden, hans tankar fortfarande sin egna tvivel och självömkan. Det var först vid hennes fråga som han kom på andra tankar då en varm känsla spred sig djupt i magen på honom. Hans blick gick tillbaka till henne och värmen spred sig i kroppen för att synas i ett litet leende.
    “Såklart, vare sig du vill det eller inte,” han strök handen över hennes hår och böjde sig sedan ned för att placera en kyss på hennes panna. Helst ville han kyssa hennes läppar men som de satt nådde han inte hela vägen.

    Motvilligt drog han sig ur omfamningen för att kunna krångla med filten och tillslut lägga sig ned på sidan. Men korta stunden utan henne i sina armar var tillräckligt för att han skulle skjuta undan sin tvivel. Om något kunde han i alla fall ha henne nära i några timmar och den tanken var tillräcklig för att han skulle lägga ena handen om hennes handled för att kunna dra henne till sig.
    “Kom,” uppmanade han där han låg på sidan, huvudet vilande i ena handen.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Leendet över hennes läppar var genuint och trots att all färg tillsynes lämnat hennes ögon så fanns det värme däri när hon såg på hans krånglande med filten. Hon hade menat det hon sade om att livet var för kort för tvivel och hon insåg det ännu mer nu. Visst, det skulle aldrig bli som förut, deras liv var så annorlunda och de hade gått igenom så mycket under åren som gått, men kanske behövde det inte vara mer komplicerat än så här?

     

    Hon hann inte dra av sig filten innan han tagit tag om hennes handled, så hon lade sig helt enkelt ned bredvid honom med den fortfarande virad omkring sig innan hon lade ena halvan över honom så att han skulle slippa frysa. Innan hon lät sin hand falla till sidan så lät hon dock sina fingrar smeka över ärret han hade på halsen.

    ”Du lovade att du skulle berätta hur du fick det här”, mumlade hon lågmält, trots att det knappast behövdes, ingen skulle höra deras samtal över regnets smattrande och åskans muller.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Med ett litet leende betraktade han henne då hon la sig tillrätta, tacksam över den extra filten. Men han kände sig knappast kall. En liten rysning av välbehag gick genom kroppen vid hennes beröring och han tog hennes hand och höll den mot sitt bröst.
    “Gjorde jag?” han smalnade av ögonen lite skeptiskt men leendet var kvar på hans läppar när han talade. I ärlighetens namn så ville han använda sina läppar till något annat än att prata. Men han gav med sig och drog ett djupt andetag då han funderade på vart han skulle börja.

    “Så..” han bet sig lite i underläppen, uppenbarligen var inte detta ett av hans stoltaste ögonblick i livet “Jag råkade spela bort lite för mycket pengar när det var för få lediga kontrakt och för många hyrsvärd i rörelse. Lånade pengar.”

    En konstpaus följde då han studerade hennes ansikte, säker på att hon redan listat ut vart historien skulle ta vägen.
    “Av någon konstig anledning uppskattades inte det…” han himlade lite skämtsamt med ögonen. “Så den här lånehajen skickade män för att ha ihjäl mig. Som tur var lyckades de inte och matar fiskarna utanför Celeras,” avslutade han med en halv axelryckning där han låg. Blicken var fäst vid hennes och han hoppades att hon inte skulle tycka han var en alltför stor idiot för att ha satt sig i den situationen.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Det kändes så underligt att höra honom prata om sådana saker, det var helt enkelt inte så hon mindes honom, men samtidigt så fanns det något bekant i hur han pratade om det hela, det där skämtsamma som gjorde att ett allvarligt ämne inte kändes riktigt lika allvarligt. Hon kunde själv inte låta bli att fnysa lite roat åt det hela.

    ”Då var det tur att samma lånehaj inte skickade någon mer kompetent… Men vi brukar ju för det mesta kosta mer än sådana män vill spendera”, sade hon retsamt, och även om det var tänkt som ett skämt så låg det sanning i det hela. Det hade lika gärna kunnat vara hon som skickats efter honom, och hon hade inte misslyckats. Den tanken gjorde henne lite obekväm och som för att skjuta undan de tankarna så tryckte hon sig närmre honom och lät sina läppar möta hans i en försiktig kyss. Hon visste att de borde sova, men hon skulle mycket hellre göra något annat.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Det hon insinuerade fick honom att skratta till, för stunden omedveten om vad det faktiskt kunde ha inneburit. Kyssen som följde gjorde honom nästan lika förvånad som tidigare och fick hans hjärta att vakna till liv igen med samma hårda slag. Men denna gång mötte han hennes kyss. Hans hand släppte hennes och han la armen om hennes midja för att trycka henne allt närmare sig till det inte fanns något avstånd kvar.

    Den där innerliga längtan tog fyr och spred sig genom hela hans kropp vilket också märktes i hans kyssar. Att de låg på den kalla marken under en tältduk som säkert skulle kunna ge vika för regnet som föll hade redan undgått hans tankar. För det enda han kunde tänka på var Moiras kropp mot sin och att de tunna lager kläder som skiljde dem åt var för mycket.

    Hans hand som vilat mot hennes svank sökte sig neråt till hennes lår och väl där drog han hennes ben om sina höfter.

    Knappt för ett ögonblick lämnade hans läppar hennes, om så bara för att han kunde flytta sig så han nästan låg över henne, den andra handen om hennes nacke. Han var rädd för att om han skulle stanna upp skulle den där självömkan och tvivlen kommer krypande tillbaka.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Det var så länge sedan hon varit nära en annan människa på samma vis som hon var nära Keiran och kanske gjorde det henne lite fumlig, eller så var det för att det var just han. Han fick henne att glömma regnet utanför det improviserade tältet och förlora sig i minnen av varma dagar under en klarblå himmel, känslan av att vara hemma, att vara trygg. Hon visste förstås att det inte var så, men för stunden så sköt hon undan den bistra verkligheten och njöt av att få vara nära honom.

     

    I takt med att hans kyssar blev allt hetare så slog hennes hjärta allt hårdare i bröstet. Hon följde hans rörelser och virade ivrigt sina ben kring hans höfter när hans hand ledde henne dit. Hans kyssar och hans kropp mot hennes när han lade sig mer eller mindre över henne gjorde hennes sinne luddigt och fick henne att glömma alla tvivel hon någonsin haft, och den försiktighet hon borde ha känt. Istället lät hon sina händer leta sin väg upp över hans rygg, smekte den genom tyget som skiljde deras kroppar åt medan hon letade efter en väg in. Hon ville känna hans hud mot sin, för stunden glömsk över det faktum att det också skulle innebära att hon blottade sin nakna och ärrade överkropp för honom, en ständig påminnelse om vad som tagit hennes liv.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Den tilltagande ivern och hennes beröring fick andan att fastna i halsen på honom. Hans hand kramade om hennes lår innan han drog sig undan en aning för att kunna krångla av sig den läderförstärkta tunikan som just nu bara kändes som en barriär mellan dem. Även som pojk hade han varit bredaxlad och armstark, duglig i sina sysslor, men nu var det en mans bröst som blottades då tunikan väl var av.

    Bara den korta stund hans läppar lämnat hennes hade känts alldeles för lång och han kysste henne igen med handen om hennes haka. Filten som tidigare varit om dem hade sedan länge fallit av men nattluftens kyla bekom honom inte just då. När hans hand smekte ned längst hennes kropp och in under hennes svank för att kunna trycka henne mot så blev han nästan irriterad över tyget av hennes kläder som fortfarande fanns mellan dem. Fylld av iver och lust trevade hans fingrar över tyget i jakt efter spännen eller snörningar.

    När han tillslut kunde befria henne från kläderna ville han njuta av blotta åsynen av hennes nakna överkropp. Inget hade dock kunnat förbereda honom för de ärr som prydde hennes bleka hud och han stannade upp i sina rörelser, smärtsamt medveten om verkligheten. Han andades ut ett långt och darrigt andetag, blicken följde ärren och det vred sig i bröstet på honom. Men mer av ilska än av sorg. Ilska för vad hon hade behövt gå igenom.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Fylld av en het och plötslig längtan så betraktade hon hans bara överkropp när han väl lyckats krångla sig ur sin tunika. Hon lät sina händer smeka upp längs hans bara bröst, upp över hans breda axlar och vidare upp över hans nacke. Hon var så förlorad i stunden att hon inte tänkte på något annat än hans kropp mot sin, och hon hjälpte honom med ivriga fingrar att snöra upp sin egen tunika, hungrig efter mer av hans läppar och känslan av hans starka överkropp mot sin.

     

    Det tog ett ögonblick för henne att inse att han hade stannat upp, hennes andetag var ytliga och snabba och hjärtat slog fortfarande hårt i bröstet, trots att det plötsligt fanns en kyla mellan deras kroppar. Lite förvånat, med läpparna lätt särade, såg hon upp på honom, såg sorgen och ilskan i hans ögon. Insikten om varför fick hennes kinder att hetta, mer av skam än något annat. Skam för att hon aldrig skulle kunna bli av med sitt förflutna, skam för att det fått hans hetta att svalna, och skam för att hon åter igen påmindes om hur svag hon varit.

     

    Hon svalde klumpen som börjat formas i halsen och med sin ena hand tog hon en av hans händer och guidade den långsamt över den nakna huden och de många ärren. Hon lät den vila vid det stora ärret över hennes hjärta, släppte hans hand och lyfte istället sin hand för att smeka ömt över hans skäggiga kind.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Långsamt sköljdes hans ilska bort när han följde deras händer med blicken. Han visste att han var tvungen att acceptera verkligheten för vad den var, och kanske att få känna de upphöjda ärren under sina fingrar hjälpte till med det. Hans hand dröjde kvar vid ärret över hennes hjärta, långsamt följde han dess konturer med tummen. Hur han önskade att få se männen som gjort detta brinna vilket fick honom att spänna käkarna.

    Men blicken mjuknade då han höjde den till hennes även om spåren av både ilska och sorg var tydliga. Ord var överflödiga i den stunden och han var rädd att bryta tystnaden. Istället kysste han ömt hennes läppar, ner över hennes hals och bröst. Försiktigt lät han sina läppar följa huden över hennes ärr med lätta kyssar.

    Han hade varit hopplöst förälskad i henne förr, känslor som aldrig riktigt falnat och det kändes nu som att han hade fått en till chans i livet. Men för det visste han också att han behövde acceptera verkligheten, vad som hänt. Både för sig själv, men också för hennes skull och för att få bort den skam som han så tydligt sett i hennes ögon.

    • This reply was modified 3 år, 6 månader sedan by FruVider.
  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Känslan av skam hängde fortfarande som ett hotande moln över henne, men viset på vilket hans blick mjuknade och hur varsamt han rörde vid henne, kysste sin väg ned för hennes hals, gjorde det möjligt att skjuta undan det värsta av de känslorna. Hon fann att hon, trots att så många år gått, fortfarande kände sig trygg med honom. Att han nu befann sig ovan henne på ett vis hon en gång i tiden fantiserat om, och skämts över, kändes nu naturligt. Kanske var det en känsla av falsk säkerhet, men det var en tanke hon vägrade underhålla. Han skulle aldrig göra henne illa.

     

    Hon drog ett darrigt andetag när hans läppar rörde vid ett av de större ärren över hennes mage. Det sköt som blixtar från platsen där han placerat sina varma läppar och hon kunde inte låta bli att sluta ögonen för en sekund och begrava en av sina händer i hans fortfarande fuktiga hår. Hon visste att de egentligen inte borde göra det här nu, att de kunde bli avbrutna när som helst, men elden han väckt inom henne var svår att resonera med.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Lätt kysste han hennes ärr för att försonas med verkligheten. Men återigen började längtan och åtrån flamma upp inom honom. Det höjde hans sinne i en dimma och glömska som han tacksamt tog emot när hans kyssar blev hungrigare mot hennes mage. Girigt strök han händerna över hennes midja och höfter, redo att förlora sig till henne.

    När hans läppar nådde linningen till hennes benklädsel stannade han upp, andetagen tunga mot hennes hud. Han bet sig i underläppen och kikade upp mot hennes ansikte. Något form av beslut verkade fattas där och då. Med fingrarna inte långt borta från hennes sidor hasade han sig upp över henne igen. Hans blick var beslutsam och fyllda med den glöd han kände. Om så tältduken skulle blåsa bort eller blixten slå ner tänkte han inte låta sig hejdas igen.

    Hans hand darrade av begär då han kupade hennes kind för att återigen låta deras läppar mötas. Med den andra handen tog han tag om hennes lår, fingrarna nästan i ett hårt grepp då han drog hennes ben om sig och tryckte sig närmare mot henne.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Vad för tankar som än fyllt hans sinne så verkade de ha sopats undan för att åter ge plats åt lusten och begäret. Hon kom på sig själv med att ha slutat andas när hans läppar kom sådär farligt nära linningen till hennes byxor men han fortsatte inte nedåt, något som fick henne att darrande andas ut igen, både av frustration och för att hon helt enkelt kom på att hon glömt att andas. Trots det så mötte hon hans blick när han hasade sin väg tillbaka upp över henne och då kunde hon inte låta bli att le mjukt och kanske något uppmuntrande. Hon förstod kanske inte vidden av vad han känt, och fortfarande kände, för henne, men hon visste att han varit förälskad i henne en gång i tiden och att döma av begäret hon såg i hans blick så fanns åtminstone attraktionen kvar där. Det var en attraktion som också hon kände när hon såg på honom. Där hon mindes en pojke fanns nu en man, en man som fick hennes hjärta att slå snabbare än det gjort på över ett decennium.

     

    Det hårda greppet han tog om hennes lår hade egentligen inte behövts, hon var mer än villig att vira sina ben kring honom när han tryckte sig sådär nära henne. Hon lyfte sin kropp mot hans när han kysste henne och lät en av händerna som vilat mot hans nacke vandra nedåt längs hans ena sida. Känslan av hans varma hud under hennes kalla fingrar fick henne att rysa och med handen hon fortfarande hade vilandes mot hans nacke så drog hon honom djupare in i den kyss de delade.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Sensationen av hennes kalla fingrar längst hans sida fick honom att skälva till. Hastigt drog han efter andan genom näsan utan att bryta kyssen och strök handen över hennes lår och in under hennes höfter för att trycka hennes kropp mot sin. Hjärtat hamrade så hårt att han nästan trodde det skulle slå sig ut ur bröstet.

    För honom själv kändes hans rörelser långsamma och klumpiga, som att allt skedde genom ett hungrigt töcken som han bara kunde bli av med om han stillade sitt begär för henne. Hans hand letade sig upp över hennes sida, över ärren och för att smeka hennes bröst. Åtrån som brann inom honom blev nästan för mycket och han fick dra sig undan från hennes läppar för att hämta andan, ansiktet mot hennes hals.

    Med en kyss mot den tunna huden satte han sig långsamt upp på knä, fingrarna följde hennes former ner till linningen av hennes benklädsel. Trots ivern som gjorde hans fingrar fumliga fick han snabbt upp snörningen och utan att vänta drog han av henne de sista kläderna så hon nu var helt naken framför honom.

    Kvar på knä drog han efter andan och ett belåtet litet leende anades på hans läppar då han njöt av synen. Det var något han ofta fantiserat om i sina tonår, men ingenting kunde slå verkligheten. Hans blick höjdes till hennes när han smekte handen upp över hennes lår och ljumskar till hans fingrar fann sitt mål mellan hennes ben.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Känslan av hans varma kropp som för ett ögonblick lämnade hennes fick henne att rysa, och kanske knöt det sig en aning i magen, som om hon var rädd att han skulle lämna henne där. Alla sådana tvivel sopades dock undan när han med lite fumliga fingrar snörde upp hennes byxor. Känslan av den svala nattluften som slog mot hennes bara hud fick henne att rysa till, eller så var det på grund av blicken han gav henne när han betraktade hennes nakna kropp, en blick som avslöjade det begär han kände.

     

    Hon hade tänkt dra honom till sig, trycka hans kropp mot sin, men blev avbruten av hans hand. Trots att hans händer verkade gjorda för att svinga ett svärd så var de förvånansvärt ömma när han rörde vid henne, och handen som han smekt upp över hennes lår och ljumskar var inget undantag. Ändå fick hans varsamma smekning henne att flämta till när hans fingrar fann sin väg mellan hennes ben. Hon slöt ögonen för en sekund, hennes läppar lätt särade och hennes andning ytlig, men så öppnade hon dem igen och mötte hans blick med sin. Hon ville ha honom.

     

    Utan att släppa honom med blicken så sträckte hon sig efter snörningen till hans benklädsel och började snöra upp dem med flinka fingrar.

  • Rollspelare
    Member since: 30/12/2018

    Även han drog efter andan då hon flämtade till. Det var med ett belåtet leende som han såg ned på henne, en visshet i blicken att hon i denna stund var hans. Hennes blick bekräftade det då hon sträckte sig efter snörningen till hans byxor. Hjärtat slog så hårt i bröstet att det nästan gjorde ont.

    Knappt hade hon fått upp snörningen innan han sänkte sig ned över henne, ena handen om hennes nacke när hans läppar mötte hennes, den andra kvar mellan hennes lår. Ivern över att vara så nära gjorde hans kyssar fumliga då han drog ner byxorna bara så mycket som var nödvändigt.

    Andan fastnade i halsen på honom när han trängde in i henne. Den varma känslan som spred sig från hans ljumskar var närmast euforisk. Hans hand slöt sig om hennes lår i ett hårt grepp och han kysste återigen hennes läppar med den hetta han kände inombords.

Viewing 20 posts - 61 through 80 (of 309 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.