- This topic has 385 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 8 månader sedan by
.
-
Hon sneglade på honom och nickade lätt.
Hon studerade honom när han såg in i lågorna. Och såg snabbt bort när hans blick föll på henne.
Vid hans ord muttrade hon kryptiskt.
” Det återstår att se…”
Hon reste sig och ställde sin skål med stuvning till skymning då hon tappat sin aptit innan hon sneglade på Cassian.
” Jag går och lägger mig. Desserten ligger i löv paketet i elden. Det borde vara klart nu..”
Med de orden steg hon in i vagnen.
-
Cassian såg frågande på henne. Försökte förstå vad som just hände, vad hon menade. Han såg mot paketen och sen efter henne
” Men ska inte du… ” mer hann han inte säga innan hon försvann in i vagnen.Cassian kliade sig i nacken lite fundersamt och såg mot Skymning som efter att snabbt ha rensat hennes skål kom och la sig intill honom
” Vad hände just killen… ” sa han fundersamt och klappade honom mellan öronen.
Han såg sen mot paketen och kollade om innehållet var klart innan han flyttade dom åt sidan så dom inte brändes.
Hans blick gick sen mot vagnens dörr -
Väl inne i vagnen gav Nim ifrån sig en djup suck. Hon gillade inte att sova. Hennes blick föll på alkoven där hennes hennes plats numera va. Amuletterna hängde över sängen. Hon hade hängt upp fyra mer för att vara säker på att de skulle hålla hela natten.
Hon insåg att hon betedde sig underligt och att Cassian säkert skulle tycka att hon va underlig. Men hellre det än att han såg hennes rädsla för att sova.
När vagnen rörde sig kunde hon sova bra. Hon antog att det va för att vagnen rörde sig. Och att hon inte låg i en säng som en gång varit täckt av blod.
Hon tog ett djupt andetag och gjorde sig i ordning för att sova. Drog för draperierna som fungerade som vägg mellan alkoven och resterande av vagnen.
När hon väl låg ner kunde hon somna snabbt. Det va inte problemet.
Hon sov och amuletterna började genast att skimmra för de av glas. Lysa för de i ädla stenar och de i trä vibrerade som om vagnen skakade våldsamt.
De gjorde det hon köpt dem för. De absorberade hennes mardrömmar.
-
Cassian satt kvar där ute lite, men reste sig sen och plockade undan innan han gick för att kolla till henne. När han gick in i vagnen så möttes han av dom lysande amuletterna och såg förundrat på dom. Han hade aldrig sett nåt liknande. Han såg mot draperiet som skilde dom åt, han var oroad för henne då hon betedde sig så underligt. Han tog ett steg närmare, tvekade men valde att låta henne vara, motvilligt.
Han gjorde sig sen snabbt klar för att lägga sig, han såg mot draperiet igen och tvekade smått, innan han gläntade lite på det och såg mot henne, behovet att se så hon var okej var för stor.
-
Innanför alkoven låg Nim och sov. Vid första anblicken såg hon fridfull ut. Men vid närmare inspektion kunde man se hur hennes ögon rörde sig vilt innanför ögonlocken. En av amuletterna i trä började ryka och långsamt svartnade.
Nim gav ifrån sig ett gny men sov vidare.
-
Cassian såg mot henne och ju längre han såg, desto mer såg han att hon inte var så fridfull som hon såg ut att vara.
Han såg sen amuletten som svartnade och hörde hennes gnyende. Han svalde lite, tvekade på om han skulle gå närmare eller låta bli -
När amuletten av trä var helt svart slutade den att ryka och stillnade. Vad den än hade varit till för så va den nu förbrukad.
En av de i glas började matta av i färgen.
Nim hade börjat att röra sig oroligt. Och en annan amullet började vibrera våldsamt. En av de av ädelstenar.
Hon började mumla något och en tår föll ner för hennes kind.
Tre amuletter till började vibrera och en av dem gick i sönder. Ett fint puder av glas föll över hennes filtar.
-
Cassian såg på henne, sen sakerna som hängde, sen henne igen. Han svalde lite och gick försiktigt fram, han borde kanske inte, men han kunde inte bara stå och se på. Försiktigt la han en hand försiktigt mot hennes axel
” Nim? ” viskade han försiktigt -
Då han rörde vid henne satte hon sig upp med ett skrik. Fem amulletter mer eller mindre exploderade och snart va Nims vita hår täckt av färgglatt puder från glas, kristaller och ädelstenar. Hon såg på honom med uppspärrade ögon. Panik och terror speglades i dem.
Det tog henne en stund att inse var hon var och vem hon stirrade på.
Hon såg sig omkring med en nästan apatisk blick innan hon suckade. Det skulle bli dyrt att ersätta amuletterna.
” Förlåt… Väckte jag dig? ”
Hennes röst va knappt mer än en viskning.
Hon upptäckte att hennes kinder va våta av tårar och torkade snabbt bort vätan med baksidan av sin hand.
” Jag kan sova utanför så att du kan sova ifred..”
Hon slängde filtarna åt sidan och började Stiga ur sängen.
-
Cassian såg snabbt mot amuletterna och satte armen så deras ansikten skyddades från splittret som även kom lite på hans hår.
Han såg på henne och skakade på huvudet
” Hann inte lägga mig, oroa dig inte ” sa han med blicken fäst på henneNär hon tänkte resa sig så drog han henne snabbt in i sin famn istället, där han satt på huk vid hennes sida
” Dumheter… “mumlade han med ansiktet mot hennes hår
Att han mer eller mindre hamnade sittande på golvet brydde han sig inte om, heller inte att hans överkropp var utan några plagg, han bara höll om henne -
När han drog in henne i sin famn spärrade hon upp ögonen av förvåning men försökte inte att ta sig ur hans famn.
Hon hoppades innerligt att han inte skulle märka hur hon darrade. Hon hatade när mardrömmarna fick henne så ur spel.
Dumheter…
Hon slöt ögonen och njöt av känslan av hans andedräkt mot hennes hår.
” Förlåt… ”
Mumlade hon mjukt.
” Jag borde ha förvarnat dig för vad mina amulletter är till för… Men… Jag skäms…”
Hon slappnade av lite i hans famn och kände hur sättningarna avtog.
” Jag har lidit av nattmaror sedan min klan blev mördad… Amuletterna tar upp det mesta av det… Men jag behöver hela tiden köpa nya..”
Hon strök sin hand över pudret som låg över hennes kudde och skrattade torrt.
” De bara går sönder “
-
Cassian kände darrningarna, men sa inget om dom. Istället höll han om henne bara mer och la en hand mot hennes hår smått och smekte lätt.
” Du behöver inte säga förlåt ” sa han lugnandeNär hon nämnde att hon skämdes så kramade han om henne lite mer
” Du behöver inte skämmas med mig, jag dömer dig inte ” sa han försiktigt och såg på henne
Han satt fortfarande med ansiktet mot hennes hår och höll om henne som han trodde hon behövde och som verkade hjälpa.Han såg mot amuletterna och sen henne lite
” Drömmer du ofta mardrömmarna? ” frågade han försiktigt utan att släppa henne -
Hon nickade.
” Nästan varje natt… ”
Svarade hon med en suck.
” Jag ser vad som hände med min klan… Om och om igen”
Hon blundade hårt.
” De första månaderna sov jag inte om jag inte va utmattad. Jag hittade en häxa som sålde amuletterna. Jag provade dem och när de fungerade köpte jag alla hon kunde göra klart innan jag skulle vidare… De börjar ta slut och jag har bara de svagare kvar. ”
Hon vred sitt huvud mot honom och log svagt.
” Jag kan alltid hålla mig vaken på nätterna så att du kan sova. Jag kan sova när vi reser.”
-
cassian satt lugnt och lyssnade på henne. När det lät som jobbigast när hon pratade så kramade han om henne lite extra
” Du behöver inte vara vaken ” sa han stillsamt.
Han såg mot amuletterna och funderade smått, han såg sen på henne igen
” Jag är här för dig, lika väl som du för mig, så det gör inget om jag väcks om du behöver mig ” sa han
” Och om du behöver, så får du sova bredvid mig ” sa han
Om nåt av det hjälpte visste han inte, men om det fanns en chans så var han villig att ta den. Försiktigt borstade han bort det sista glas dammet i hennes hår och såg på henne med lugn blick -
Hon gav ifrån sig en suck.
” Lovar du att säga till om det blir ett problem?”
Frågade hon oroligt.
Vid hans nästa ord rodnade hon djupt och vände sitt ansikte ifrån honom. Efter en lång stund nickade hon.
” Om det inte är för jobbigt för dig så… Det kan inte skada att försöka”
-
Cassian såg på henne och la handen under hennes haka och gjorde så hon såg rakt på honom, där såg han med en lugn, men allvarlig blick, in i hennes ögon
” Du är inget problem… ” mumlade han
Han svalde lite och släppte hennes haka
” Det är det inte ” sa han lugnt och log mot henne -
Hon rodnade djupt när han såg på henne. När han släppte henne sankte hon blicken.
Och upptäckte nu att han inte hade en tröja. Hon rodnade än djupare och skyndade sig att titta upp på hans ansikte.
-
Cassian log lätt mot henne, hennes rodnande kinder var omöjliga att missa.
Han hade helt glömt hur han var klädd, i bara ett par byxor och log lite svagare mot henne när han såg hur hon snabbt vände upp blicken igen. Han svalde lite smått och smekte hennes kind lite
” Hur känns det nu? ” frågade han för att lätta stämningen, samt hindra sig själv från att göra nåt dumt -
Hon slöt ögonen när hans hand strök över hennes kind.
” Det känns bättre.. nervöst men inte skrämmande längre.”
Hon log mjukt
” Och jag känner mig trött…”
Mumlade hon och försökte resa sig utan att skada honom.
-
Cassian log lätt när hon reagerade så
” Bra att det är bättre ” sa hanHan nickade lite när hon sa att hon var trött och släppte greppet han haft om henne
” Bäst vi lägger oss då ” sa han och när hon tagit sig upp så reste även han sig upp och såg lugnt mot henne, eller så lugnt han kunde samtidigt som hans hjärta slog lite snabbt ännu men inte så farligt
” Ta det du behöver så lägger vi oss ” sa han och såg på henne lugnt innan han vände sig för att öppna draperiet mer än han gjort när han gick in till henne
You must be logged in to reply to this topic.