Cassian log lite åt det
” Det kommer du aldrig vara igen, nånsin ” sa han och höll henne tryggt emot sig och bar iväg med henne tillbaka till deras läger, han vågade inte gå till sjön igen

” Gryning! Natt! Kom! ” ropade han genom skogen medans han med snabba steg tog henne till lägret igen.

Väl där, så satt han ner henne försiktigt vid vagnen och hämtade lite av det vatten dom hade tillgång till
” Här, tvätta dig med detta så gott du kan ” sa han

Han gick sen in i vagnen och tog sitt svärd och spände fast svärd hölstret om midjan och gick till henne igen, med sig hade han även lite nya kläder åt henne samt en skjorta åt sig själv

Medans hon tvättade av sig och klädde sig så gjorde han snabbt klart det sista samtidigt som han höll ett vakande öga mot skogen och hundarna vaktade henne mer än dom nånsin gjort sen Cassian kom till dom,

Han nickade och såg mot henne
” Allt är klart så vi kan ge oss av ” sa han och räckte henne sin hand

Cassian nickade och följde med henne. Han satte sig intill och kollade så hundarna var med nära vagnen innan han såg mot henne.
Oron fanns inom honom över allt som hänt, hur okej hon verkligen var, hon såg inte speciellt okej ut, inte så som hon försökte vara iallafall, vilket oroade honom med. Han svalde lite och var själv rätt skärrad än, men försökte vara stark för hennes skull och inte berätta hur orolig han faktiskt var.

Försiktigt la han en arm om henne och sneglade bakåt mot skogen

Cassian såg mot henne
” Klart jag kom ” sa han

när han hörde hennes röst så blev han orolig, han visste att hon blivit slagen i huvudet men inte mer sen men var orolig att det var nåt allvarligare än att hon drogats.
” Du fick ett slag i huvudet, det kan va hjärnskakning, försök va vaken ” sa han och greppade snabbt tyglarna när hon tappade dom

Han höll henne mot sig och såg oroligt mellan henne samt framför dom
” Stanna vaken Nim ” sa han och manade på hästarna snabbare

Cassian svalde, oron inom honom växte och han gjorde vad han kunde för att hjälpa henne hålla sig vaken. Han var rädd att det var hjärnskakning.

” Stanna hos mig Nim ” sa han oroligt

Han hoppades innerligt att dom snart skulle nå en stad eller by där hjälp fanns att få

Cassian ryste lite av kyssen i nacken och såg mot henne och kunde inte låta bli att le och trycka henne mot sig
” Jag kommer stanna hos dig också, vad som än händer ” sa han
” Mig blir du inte av med, och dig blir jag inte trött på ” sa han sen

Han kollade på henne, men sen framåt igen

Cassian såg på henne
” Och du är min, Nim ” sa han och kramade henne lätt med armen

Han märkte att hon somnat och höll noga koll på henne och släppte inte greppet om henne.

Det tog ett tag, men snart kunde han se tecken på bebyggelse och hoppades verkligen att hjälp fanns att få där. Han visste inte hur illa det var med henne egentligen, och det oroade honom

Cassian höll henne stadigt emot sig och svalde lite.

När dom anlände och han såg människorna så saktade han ner
” Finns det nån läke kunnig här? Vi behöver hjälp, hon har fått ett slag i huvudet ” sa han och såg på Nim och sen mot människorna

Cassian ogillade kvinnans beteende, men sa inget om det utan nickade bara
” Tack frun ” sa han tacksamt och styrde vagnen till utkanten av byn och parkerade den.

Han såg mot Gryning och Natt när han höll Nim i sin famn igen
” Vakta tills vi är tillbaka” sa han
Han såg sen mot skymning som stod vid hans sida
” Du följer med oss ” sa han och började gå till huset som kvinnan pekat ut

Väl framme så såg han ner på Nim i sin famn och knackade på dörren

Cassian såg på mannen och skulle just fråga honom om hjälp, när han sa Nims namn. Han sa inget om det just då, utan gick snabbt in
” Lång historia.. ” sa han och tvekade lite och la ner Nim på britsen

” Hon har fått ett slag i huvudet och var avsvimmad ett tag men vaknade igen, sen tuppade hon av påväg hit, innan hon gjorde det så pratade hon om att hon misstänkte att hon var drigad, jag tror mer det är hjärnskakning” sa han
” vi… stötte på problem under resan hon… ” sa han men tystnade och svalde smått och såg på Nim med en blick fylld av oro. Han signalerade med handen åt Skymning att lägga sig ner, då han gnydde lite bakom honom, vilket han gjorde lydigt. Han såg mot mannen
” Kan ni hjälpa henne? “