Cassian såg emot henne och sen djuren när dom reagerade på hennes ord, vad hon sa hade han ingen aning om. men djuren lyssnade helt klart på orden.

Hantverkaren nickade kort och sneglade ogillande mot Cassian.

Cassian ignorerade mannens blick och såg på Nim istället och nickade till henne och log
– Ja, det är nog bäst sa han och gav mannen en kort blick själv också innan han började att gå när även mannen börjat göra det, för han tänkte inte lämna Nim ensam med mannen, eller att mannen dröjdes kvar.

Cassian gick tyst på sidan om henne som förra gången och följde henne. Han sa inte så mycket, utan lät henne göra sina köp så gjorde även hantverkare även om han inte såg så super nöjd ut över situationen och små muttrade när dom stannade men fortsatte ändå ha dom som följe.

Cassian blev väldigt imponerad av hennes köp sätt, och små log varje gång en köpman misslyckades med att lura på henne mer saker, dyrare saker, eller ta mer betalt än det var värt. Han hade nog aldrig mött nån som var så bra förhandlare innan och såg emot henne
– Det är en fin dolk sa han när han såg jakt dolken hon fick tag på

Cassian såg chockat på henne, sen på dolken och tog den i sina händer
– Menar du allvar? sa han chockat och såg på henne samtidigt som ett leende spreds på hans läppar.
Inom sig var han överlycklig, han hade inte ägt nåt så fint på länge, men förvåningen tog överhand lite.

Cassians blick återvände till dolken som han sedan fäste i sitt bälte innan han såg på konfektyren som erbjöds. Med ett leende tog han en röd och smakade och borstade av puder sockret på byxan
– Det har du rätt i, riktigt god sa han och total ignorerade Hantverkaren som stod och muttrade lågt för sig själv

Cassian log mot henne och nickade
– Tack, jag är inte van vid att få så värdefulla gåvor sa han förklarande till hans reaktion, han kände att hon kanske behövde en förklaring på det. Även om det egentligen nog inte alls behövdes, utan var mer han som kände behovet att ge henne en förklaring på  det hela.

Väl vid verkstaden så nickade hantverkaren
– tack miss, må er fortsatta resa gå smärtfritt sa han innan han gick in i verkstaden

Cassians blick gick mot henne när dom åter var ensamma. Osäker på vad som skulle ske nu

Cassian såg på henne och funderade inte särskilt många sekunder innan han svarade
– Gärna! sa han
Ett mål till med lagad mat tackade han inte nej till alls, han vore riktigt dum annars

Cassian styrde stegen efter henne mot lägret igen
– När reser du? frågade han då dom gått en bit

Cassian nickade lite.
– Okej sa han och log svagt

han följde med henne vidare
– ja, ägg är verkligen bra när man inte har annat sa han och hjälpte henne att bära lite också så hon slapp kånka på allt tillbaka till lägret.

Cassian satte sig ner och såg emot henne, redo att hjälpa till om hon bad honom. Hans blick vandrade till elden som sprakade och han föll in i lite tystnad och kände snart ett huvud emot sitt ben, det var samma hund som innan som la sig invid honom, han smekte hunden lite lätt över pälsen på huvudet och fick en nöjd suck som besvarande. Han log lite åt det samt även när han hörde hönans kacklande varje gång en av dom andra hundarna såg till så hon inte försvann.

När Cassian hörde hennes röst igen så såg han mot henne
– Jag har gjort det några gånger, men oftast så är det för lite för att få nån jätte summa sa han

Cassian såg på henne och små log när hon gick runt och små sjöng. Han mötte sen hennes blick lite och nickade
– Nej, det är det inte för mig i varje fall sa han

Cassian satte tänderna i maten också och såg mot henne lite innan han fokuserade på maten enbart
Han kollade upp när hennes fråga kom
– Beror på vad man behöver hjälp med, rätt duktig på det mesta om det behövs sa han
– Jag brukar göra små strö grejer runt om för en liten summa pengar eller lite mat ibland. Allt ifrån lätta reparationer, till djurskötsel  och vaktning sa han

Cassian såg mot henne fundersamt. Vad hade hon i görningen?
– jag kan räkna, läsa och skriva, min mor var väldigt noga med att jag lärde mig det sa han
– Jag kan även tälja bland annat sa han
– Samt använda vapen om jag måste sa han sen

Han funderade mer på vad det var hon hade i görningen, men svaret till hans tankar som kom hade han inte räknat med alls och han nästan stirrade på henne. Hörde han rätt? Menade hon allvar?
– Är du säker? Jag menar… jag kan inget om det liv du lever, men jag följer gärna med, jag har ändå inget som håller mig kvar här sa han med blicken fäst på henne
– Sen, så trivs jag i ditt sällskap också sa han och log varmt mot henne

När hon sa det sista så smålog han
– Ja, tyvärr gör många det sa han

Cassian log emot henne och såg sen ner på hunden som låg med sitt huvud istortsett i hans knä nu och sov. han såg sen mot henne igen
– Då är det bäst jag lyder också skämtade han och strök hunden över huvudet.

Han nickade till det hon sa
– Låter bra, jag har inte så mycket så det går snabbt att packa ihop sa han med blicken fäst på henne

Han funderade smått över det med kläder
– Jag har nog lite, jag får kolla men tror det är ont om det just nu sa han

Cassian såg på skymning som gav honom en rätt bestämd blick, innan hunden slöt ögoinen igen och lät en tass göra huvudet sällspa i hans knä. Han kunde inte annat än le
– Ja, det är väldigt tydligt sa han

Cassian nickade
– Ja, är det ordentligt kallt så räcker nog inte det lilla jag har, dom är rätt nötta också, men.. är du säker att du kan ordna allt det då? frågade han trots att hon inte verkade oroad över kostnad