- This topic has 385 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 8 månader sedan by
.
-
” din mor låter som en god kvinna”
Så hon med ett leende.
Hon studerade männen medans de halv grälade. Hon skrattade högt.
” Tanken va att jag skulle betala det. Så låt oss göra en överenskommelse. ”
Hon tog fram ett antal guldmynt och la dem på ett av arbetsborden.
” Du tar vad du vill av den här högen av guld. Resterande skänker du till de behövande. Eller betalar någon att utbilda de som ingen utbildning har. ”
Hon gav theon ett varg grin.
” Har vi ett avtal?”
-
Cassian nickade
– Hon var en väldigt god kvinna här sa hanTheon nickade instämmande
– Ja, det var hon verkligen. Må hon vila i frid sa hanTheon såg mot henne och skulle börja protestera när Cassian sparkade till hans smalben
– Aj! sa han muttrande och såg på Cassian
– Ingen ide att protestera mot henne sa han bara och såg emot Nim
Theon nickade lite
– Okej, då ger jag bort allt detta sa han och lämnade nästan alla mynt -
Nim ryckte på axlarna
” Gör så.”
Sa hon med ett mjukt leende.
Hon såg sig omkring
Theo va en vän till Cassian så hon va säker på att han inte skulle lura dem. Med den tanken sa hon.
” Kan du rekommendera spjut, båge. Ett koger med Pilar och… ”
Hon såg fundersam ut innan hon vände sig och generat frågade
” Ett svärd som inte är för tungt för en kvinna att slåss med. ”
Hon höll upp en påse med mynt
” Och det här får du inte ge bort. Du behöver också äta”
Så hon med ett brett leende.
-
Cassian såg emot henne och sen mot Theon som snabbt började plocka med lite saker. och snart låg där en båge som Cassian snabbt provad och kände på så det fungerade, samt ett koger med pilar
– Du vet ju hur du gör extra fortfarande, eller hur? frågade Theon
Cassian nickade
– Det gör jag sa hanHan gav Cassian en blick när hon frågade om ett svärd, och Cassian såg mot honom också och nickade och såg hur Theon försvann iväg.
Snart kom han med ett lite mindre svärd och räckte henne
– Se om det funkar sa hanHan såg på påsen med pengar och nickade
– Tack sa han -
När theon kom tillbaka med svärdet så tog hon emot det. Hon vägde det i handen.
” Det är välbalanserat”
Mumlade hon och gjorde några utfall.
Med ett leende nickade hon
” Jag tar det”
Hon såg på Cassian med ett leende. Likt ett barn som fått en ny leksak.
-
Theon log och nickade
– Det är skapat för att en kvinna eller en mindre man ska använda det sa han och såg på henne.Cassian betraktade henne och log allt mer, speciellt när hon såg så lycklig ut
– Det passar dig bra sa han med blicken på henne -
Hon skrattade mjukt och la svärdet i sitt hölje. Med ett leende och fäste den vid sin höft.
” Jag är inte särskilt bra på att slåss. Min far hann inte att träna mig. ” Sa hon med.en axelryckning.
Hon log mot theon och neg artigt.
” Det va ett nöje att göra affärer med dig herrn. Jag ska sprida ordet om en fantastisk smed i denna stad. ”
Hon gick förbi Cassian mot utgången
” Jag ska ge er lite andrum så att du kan ta farväl. ”
Hennes viskning va mjuk och hennes leende varmt innan hon skyndade sig ut.
-
Theon smiled and looked at Cassian who was standing and fixed his sword
– Good that you have met him then he said and nodded towards Cassian
– He always was the best of us kids he said as an explanationTheon nickade tacksamt
– Tack Nim sa han och bugade lite artigt för henneCassian såg emot henne tacksamt och sa inget, utan gick till Theon och pratade lite kort och tog farväl och förklarade vart han tog vägen på ett ungefär och fick Theons lyck önskningar osv. Samt orden att han förtjänade detta.
Efter det gick han ut till henne, med lite tårade ögon. -
Nim gav Cassian ett varmt och förstående leende.
” Du kommer att se honom igen. Jag tar oftast samma rutt varje år.”
Hon vände blicken mot smedjan
” Och nu har jag en anledning att göra denna staden en fast punkt i rutten”
Hon undrade om hon gjorde rätt som tog med honom. Traditionen va att nomader va fria att stanna i städer om de så önskade men att det va mer sällan som någon rotad fick ansluta sig till en karavan. Men Nim va självisk. Hon hade spenderat två är ensam på vägarna. Gjort byteshandel. Stannat en vecka för att sen ta sig vidare bortglömd av folket hon mött. Utan sin klan och utan någon som berättade historier vid lägerelden. De rotade va många. Aldrig ensamma. Inte som hon. En ensam vandrare vars blekhet fått henne misstagen för en osalig ande mer än en gång.
Hennes leende.falnade och hon styrde stegen mot skräddaren.
” Du kan ångra dig. Och du får ändå sakerna jag köpt. Känn dig inte tvingad att lämna de du bryr dig om. ”
Hon sneglade på honom.
Valet va hans. Hon kunde inte vara så självisk att hon inte gav honom betänketid.
-
Cassian visste om det, men det kändes ändå konstigt allting, men han var tacksam och glad för möjligheten och att hon ville ha honom med. han såg emot henne med tacksam blick. var hon och hennes liv och sätt kanske det han så länge sökt efter?
Han kom tillbaka till verkligheten när han hörde hennes ord
– Jag kommer inte ångra mig sa han och följde med henne
– Jag har sagt att jag kommer med, och det tänker jag hålla sålänge du inte slänger ut mig sa han
– Jag må ha några få vänner här, men det är inget som tvingar mig att stanna kvar, jag vill följa med DIG sa han och såg på henne -
Hon gav honom ett av sina varg grin.
” Vem vet jag kanske bussar hästarna på dig”
Vid hans nästa ord stannade hon upp och såg på honom med förvåning och misstro.
” Mig? ”
Hon rynkade lätt på ögonbrynen. Förvirrad.
Det va visserligen ovanligt att en rotad följde med.en karavan men när de gjorde det så va det för att de ville se världen. Leva på vägen och uppleva friheten livet som nomad kunde ge.
Varför hade han inte nämnt det. Va han kanske ändå ute efter att skada henne? Nej. Skymning hade inte visat sådan omtanke om någon med ont uppsåt. Det va hon säker på.
Hon föste undan sina tankar och log igen.
” Då så. Om du är säker på att du inte ångrar dig så.”
De närmade sig skräddaren och Nim betalade snabbt utan att ens pruta. Hon log fortfarande. Men hon va helt klart fundersam.
” Jag vill ha det levererat så snart som möjligt i morgon. Jag vill hinna före snöstormarna”
Sa hon frånvarande och vände sig för att gå igen.
-
Cassian såg mot henne och nickade. Han visste inte hur han skulle förklara det, och förstod om hon inte trodde honom.
Hans ord var förmodligen inget hon var van vid, han hade ingen aning om det var sådär det ens fungerade. Men ville hon kasta ut honom så fick hon, men ville hon inte så följde han henne mer än gärna.Han nickade till det hon sa
– Jag är säker sa hanHan följde med henne till skräddaren men väntade utanför på att hon blev klar. Han såg mot henne när hon kom ut
-
När hon kom ut va hon fortfarande djupt i tankar. När de va halvvägs tillbaka till lägret utbrast hon.
” Varför? Jag menar.. varför vill du följa med mig? Just mig. Det finns otaliga handelskaravaner som du hade kunnat få arbete hos. Jag är bara… Jag. En nomad som är utan klan. Jag förstår bara inte”
Mumlade hon tillsist med rynkade ögonbryn. Hon kunde verkligen inte förstå det.
-
Cassian såg emot henne och stannade, han greppade hennes hand för att stanna henne också
– Det är svårt att förklara. Jag har bara sett det här stället innan, och jag har inget som håller mig kvar riktigt. Jag har heller aldrig känt mig hemma eller att jag hör hemma här. Jag vet att jag kunnat få plats hos vilken karavan som helst sa han
Han suckade smått
– Det känns som att det är meningen att jag ska göra nåt annat än sitta här, jag vet bara inte vad sa han
– Det känns som det är meningen att jag ska följa med dig sa hanHan visste själv inte varför han sagt som han gjort, samtidigt som han menade varje ord. Men allt lät bara dumt när han väl sa det och osammanhängande och svår förstått, samtidigt som han inte ville nåt annat än att hon skulle veta allt som flög i hans huvud, men det var rörigt, och svårt att få ihop orden och förklara för henne. Speciellt när han själv inte hade något konkret svar
-
Hon stannade. Inte för att hon hade mycket till val när han tog hennes hand så där. Hon såg först på hans hand, sedan höjde hon sin blick mot hans ansikte.
Hon lyssnade under tystnad. När han talat färdigt nickade hon.
” Okej…”
Sa hon enkelt.
Det kanske inte verkade logiskt det han sa men hon visste på något sätt att han talade sanningen.
Hon log och nickade
” Då så. Så fort dina kläder anländer så drar vi vidare.”
Vi tänkte hon förundrat. Och insåg först nu att det här faktiskt va på riktigt. Hon skulle inte behöver resa i ensamhet längre.
Detta fick henne att le bredare och hon fortsatte att gå.
-
Cassian släppte hennes hand och såg på henne och nickade
– Jag stannar, sålänge du vill att jag gör det sa han och log mot henneHan nickade sen och började även han att gå med henne. Han la märke till hennes plötsliga leende men frågade inte om det utan gick lugnt bredvid henne tillbaka till lägret. Han hoppades verkligen att allt skulle fungera, och att han skulle finna det som han så många år sökt efter.
-
Väl tillbaka i lägret hälsade hundarna på dem. Skymning hälsade Cassian mer ivrigt och viftade på sin yviga svans.
Nim skrattade mjukt åt den stora varghundens valpiga beteende och lämnade Cassian att försvara sig själv mot skymnings affektion.
Hon började med kvallssysslorna. Foder och vatten till djuren. Och ett lätt kvällsmål till dem själva.
-
Cassian såg på djuren och log lätt, när Skymning kom rusande och viftade med svansen vilt så skrattade han lätt och satte sig på huk för att hälsa och klappa på honom. Något han snabbt fick ångra, då den stora hunden välte ner honom och började slicka hans ansikte massor medans svansen slog åt alla håll
– Hej du skrattade hanHan släpptes tillsist och fick sätta sig upp och såg emot Nim
– Behöver du hjälp med något? frågade han -
Hon log mot Cassian.
” Det hade varit bra om du kunde hugga lite ved till att fylla på vagnens förråd. Vi kommer att behöva det på vår resa. ”
Hon va klar med den enkla måltiden. Frukt, ost, bröd, Konfektyr och en kanna te.
Hon dukade fram det vid elden och log bredare.
” Men det kan vänta tills efter du har ätit. Så länge veden är påfylld till innan vi drar vidare i morgon.”
-
Cassian såg emot henne och nickade
– Ja kan ordna det efter maten eller imorgon när det är ljust igen sa han och log mot henneHan kollade på maten hon dukat fram och log lätt innan han började ta lite. Han kände att hans mage var hungrig, men inte lika kraftigt som han annars var. Han hade ju ätit rätt bra hela dagen tackvare henne, så hungern hölls i schack bättre. Han tog en bit bröd och la på en skiva ost och såg mot henne innan han hällde upp lite te i sin kopp och började äta
You must be logged in to reply to this topic.