- This topic has 385 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 8 månader sedan by
.
-
Hon nickade.
“Det låter som en bra idé”
Hon väntade tills han hade tagit upp mat innan hon serverade sig själv. Hon tog en frukt i ena handen och en brodbit med.en generös bit ost i andra och började äta.
” Vi kommer att behöva köpslå med några bönder på vägen. Djur foder är dyrt i staden.
Vi kommer att behöva jaga på vägen också. Och det vi inte äter kan vi lufttorka. Skinnet kan vi sälja till bönder. Men de finare vill jag spara tills vi kommer fram. De tycker om exotiska pälsar. Jag har några tiger och zebra pälsar som jag sparat från förra året. De kommer att ge en god portion av guld och silver som jag kan göra om till smycken och sälja i södern.”
Hon insåg att hon pladdrade. Men det va skönt att säga allt detta högt och veta att en människa lyssnade.
-
Cassian åt lugnt och nickade lite till det hon sa
– Okej, hur länge räcker fodret vi har? frågade han och såg emot henne
Han lyssnade vidare på det hon sa och nickade lite igen
– Jag kan jaga när det finns möjlighet, vet lite djur som inte är alltför svåra men som nog ger bra pälsar sa han lugntHan lyssnade noga på allt hon berättade och nickade så hon visste att han förstod medans han åt med god aptit.
-
” en vecka, tre om vi stannar ofta och låter djuren beta och leta egen föda. Det blir svårare när vi kommit till snölandskap. Det är svårare att hitta bete där”
Hon tuggade en ost bit medans hon tänkte.
” Resan kommer i allt att ta två månader om inget oförutsett sker. Så vi får göra flera stopp”
Sa hon sedan och tog en klunk av te.
-
Cassian noterade det i sitt huvud och nickade
– Okej sa han lugntHan drack lite av teet när hon sa hur länge dom skulle resa. 2 månader var lång tid, men han visste även att det var långt till dit dom skulle, då att det skulle ta dom tid hade han räknat med redan, även om tiden hon sa var mer än han trodde det skulle ta. Men han var oerfaren så det var inte så förvånande att han trodde fel
-
Hon hade ätit färdig och sträckte på sig.
” Vill du att jag följer dig hem innan jag går och lägger mig? Jag har en del att göra klart till resan i morgon”
Frågade hon medans hon dukade undan sin mugg.
” Försök att komma tillbaka så tidigt i morgon Bittig som möjligt. Packad och klar för avfärd. ”
Hon sneglade mot skymning som lagt sitt huvud i hans knä och log.
” Ta skymning med dig. Han är en bra vakthund och håller dig ur trubbel”
-
Cassian såg emot henne lugnt
– om du har mycket att göra så kan jag gå ensam också, men vill du följa med så får du det gärna sa hanHan nickade och åt upp det sista
– Jag kommer så tidigt jag kan sa hanHan såg sen mot Skymning och klappade hunden på huvudet
– Då får han följa med sa han och log lätt
– Vill du det pojken? frågade han och såg hur skymning lyfte på huvudet och började vifta på svansen som svarHan reste sig sen och tog undan det han använt också
-
Hon log och reste sig
” Jag följer dig tillbaka”
Hon va nyfiken på hur denna rotade bodde.
Hon va trött efter denna något långa dagen men hon hade energi nog till att följa honom. Se hur han hade bott den här tiden gå hem och sova.
-
Cassian såg lugnt på henne och gav henne sen ett leende
– Okej, likabra vi går nu direkt då sa han och gjorde sig klarHan såg mot henne lugnt och såg sen emot Skymning innan han började att gå när dom var redo för det.
Det var en liten promenad längst utkanten av staden innan han tillsist stannade vid ett rätt fallfärdigt litet sten hus med två våningar. Iallafall så såg det ut så utifrån sätt, då det inte fanns fönster längre och många ställen satt det plankor där det engång varit rutor. Taket var inget man ens ville se på, så illa var det med hål där det rasat in på några ställen.Huset var tyst och öde och Cassian såg mot henne innan han gick in genom den trasiga dörr som hängde smått på snedd.
Hallen var smal och dunkel och trappan såg allt annat än välkomnande ut. Cassian styrde stegen uppför och passerade några dörrar innan han gick in i ett litet dunkelt rum vars dörr var borta. cassian sneglade tyst emot henne innan han gick bort till vad som skulle föreställa en säng, samt matplats i ett -
När de kom fram såg Nim på det fallfärdiga huset. Det syntes att hon försökte dölja hur förfärad hon va. Men hon lyckades inte särskilt bra.
När de gick in såg hon sig omkring med ett höjt ögonbryn. Hon hade uppenbarligen givit upp att försöka dölja sina känslor på den här sorgliga stenhög som kunde kallas hus med en gnutta fantasi och en god portion viljestyrka.
“…uhm.. mysigt…”
Sa hon ganska lamt och undrade hur säkert det kunde vara att bo här.
-
Cassian såg emot henne. Det var omöjligt att missa vad hon tyckte och han förstod henne. Det var inte det bästa stället direkt.
Han kollade emot sin lilla hörna och nickade
– Ja verkligen sa han och det hördes att han inte menade det.Han såg på skymning och kliade honom mellan öronen innan hans blick gick till henne igen
– Inte det bästa, men det har funkat sa han -
Hon sneglade på honom och skakade på huvudet.
” Personligen hade jag hellre bott ute i skogen. Chansen att bli överfallen av björnar och rövare är mindre än att resterande av taket faller över en när man sover”
Hon gav honom ett varmt leende ” men det är historia nu. Och i vagnen finns där mer än en säng. Det va min familjs vagn trots allt. Du kan få mitt gamla barn rum. Där finns till och med en dörr det hade inte många andra barn”
Sa hon med en smula stolthet i rösten.
-
cassian såg emot henne. Han förstod vad hon menade och nickade
– Det har jag gjort i perioder också när det varit dom varma sommarnätterna sa hanNär hon log kunde han inte låta bli att göra detsamma
-Ja, det ska bli väldigt skönt att komma härifrån sa han
– Och personligen hade jag blivit glad bara jag haft nånstans att kalla hem på riktigt, oavsett hur jag sovit sa han -
Hon vände sig mot dörren, om man nu vågade kalla den det. Redo att ge sig av så fort Cassian va klar.
Hon sneglade.bak på honom med en fundersam blick.
Hon kunde inte sätta sig in i hur det va att inte ha ett hem. Hon hade sitt med sig alltid.
Men hon kunde förstå sig på att vara ensam och utan en familj. Hon visste att det va detta som gjorde ett hem. Hon hade varit tacksam om hon fått sin klan tillbaka i utbyte mot att bo i den här stenhögen i resten av hennes liv.
Hon slog bort tanken. Det va lönlöst att önska det omöjliga.
” Redo att gå hem då?”
Så hon och log varmt.
-
Cassian packade snabbt allt viktigt och såg mot henne dåochdå. När han väl var klar så var det inte så mycket kvar alls, mest sånt som var slitet och nästintill oanvändbart samt skydd och några fler slitna saker. Han reste sig och hängde packningen över axeln innan han såg emot henne
– Jag är redo sa han och log mot henne -
Med ett leende vände hon sig mot dörröppningen och började gå. Säker på att han följde henne.
” Vilka platser i världen har du velat se?”
Frågade hon plötsligt. Beroende på hans svar kunde hon ändra sina reseplaner efter de hade varit i de norra delarna av världen.
-
Cassian följer efter med snabba steg och såg på hennes ryggtavla
– Alla, jag vill se allt. jag har aldrig lämnat staden annat än för jakt i skogarna runtom, har bara hört historier berättas för mig om andra platser” sa han och gick upp bredvid henne när dom lämnat det fallfärdiga huset och stegen styrdes tillbaka mot lägret -
Hon skrattade mjukt.
” Låt mig omformulera frågan. Vilken plats vill du helst se först? Efter Norden vill säga”
De närmade sig lägret efter ett tag.
-
Cassian funderade litegran
– Svårt.. finns så mycket… ” sa han med fundersam röst
– Men… började han och suckade smått då han inte kunde bestämma sig
Han såg samtidigt att dom närmade sig lägret allt mer, och blev lite nervös av nån anledning och såg mot skymning lite som gick vid hans sida lugnt -
Hon skrattade igen och nickade ” vi har tid att bestämma oss. Jag har en karta du kan titta igenom när du har tröttnat på mitt sällskap”
Sa hon med ett okynnigt leende.
Leendet slocknade när hon la märke till hans nervositet.
” Vad är det? Här Du ångrat dig?”
Hon försökte dölja oron i sin röst.
-
Cassian såg på henne förvånat och log lite
– Tröttna på ditt sällskap? Det kan jag nog aldrig” sa han lättCassian förstod snabbt att hans nervositet syntes mer än han själv ville och såg på henne
– Nejdå, men det är första gången jag lämnar staden, gatorna, allt som varit mitt hem i 20 års tid sa han
Samtidigt kliade han skymning på huvudet då hunden märkt att Cassian saktat ner lite i sina steg utan att han själv tänkte på det
You must be logged in to reply to this topic.