cassian la märke till reaktionen hans ord gjorde och kunde inte låta bli att le åt det. Han missade heller inte dom rosiga kinderna och ville egentligen bara dra henne in i en kram av nån anledning, men tvingade sig att låta bli.

Han nickade lite till det hon sa
– Ja.. jag trodde aldrig jag skulle det, samtidigt som jag aldrig velat nåt annat” sa han först
Hans blick såg mot henne stillsamt vid hennes fråga. Han funderade lite
– Bara att du är här och ens vill ha mig med duger bra men.. en kram är aldrig fel” sa han till sin egen förvåning, speciellt som det sista i meningen inte alls var meningen att lämna hans läppar alls, utan stanna i hans tankar

Cassian såg på henne lugnt och lyssnade till hennes berättelse om föräldrarna
– ja, det är verkligen skrämmande.. men jag är glad för det samtidigt sa han

Cassian la märke till dom nu ännu rödare kinderna och kunde inte annat än le. Han trodde knappt sina ögon när hon kom närmare honom, han hade aldrig kunnat tro, att hon faktiskt tänkte krama honom. Han märkte av skymten av nån form av… osäkerhet? Han var inte helt säker i vad det var och tog ett steg och mötte henne halvvägs och la armarna om henne i en trygg kram.
Han såg ner på henne lite, på hennes hår, och kramade om henne lite extra och la en hand mot hennes bakhuvud och höll henne tryggt tätt mot sig, det kändes lite som att hon kanske behövde detta mer än han själv.

Cassian kände hur hon slappnade av och lutade sig mer mot honom. Han log för sig själv och höll henne sådär, stilla och tryggt.
Mjukt smekte han tummen lite mot hennes hår utan att själv tänka på det, och vilade sin haka emot sidan av hennes hår  när han kände hur hon la armarna om hans midja. Han kunde inte annat än le och känna en trygghet av hennes närhet. Han var inte ensam mer, inte heller hon. Och samtidigt blev han allt mer säker, på att hon var nån han behövde i sitt liv, oavsett hur det skulle bli, så tänkte han inte överge henne i första taget.

Cassian såg förvånat på henne och släppte henne. hade han gjort nåt fel?
– Du gjorde inget fel Nim ” sa han försiktigt

Han tänkte just ta ett steg nära, när hon plötsligt sprang iväg och han stod där och stirrade efter henne.
– Nim? sa han och såg på vagnen
Han såg på Skymning som såg lika förvånad ut han och som la huvudet på sne och såg efter henne, sen upp på Cassian.
Cassian.
– Kom gubben sa han och gick för att se om det var nåt ute som behövde fixas, han visste inte om han gjort fel eller om det blev för mycket för henne, eller om det var nåt annat. Men kände att han mot sin vilja fick tvinga sig att lämna henne ifred lite.
Han lyckades fånga fatt i hönan, och ställde sig utanför vagnen
– Var vill du ha hönan? frågade han utan att gå in, ifall hon inte ville det, samtidigt som hönan skrek i protest i famnen på honom

Cassian nickade och satte hönan där och såg till så det var ordentligt stängt. Han funderade hela tiden på det som just hänt när han hörde nåt slå i golvet och gick mot dörren för att se så hon var okej och krockade nästan in i henne när hon kom ut och tog snabbt ett litet steg bakåt
– Jag kan sova varsomhelst, jag är inte så kräsen ” sa han med blicken fäst på henne
– Men om du insisterar.. så sover jag där du vill ha mig” sa han med blicken ännu på henne

Cassian såg hennes chockade ansikte och nickade
– ja… det hade jag gjort ” sa han och kliade sig lite osäkert bak i nacken, visste inte om det var ett svar hon ville ha.

Hans blick såg på henne, betraktade henne, och han kunde inte annat än le åt hur hon orsakade situationen, och han kunde inte stoppa sig från att tycka hon var otroligt söt samtidigt. Han log mot henne, hans det där varma leendet.
– Det är ingenfara Nim, om du vill att jag sover där, så sover jag där” sa han och mötte hennes blick lite när hon kollade upp.

Han funderade lite innan han mot bättre vetande, samt för att han ville se reaktionen, sa:
– Och skulle du känna dig ensam, eller det är nånting, vad som helst, så får du komma och sova bredvid mig” sa han med blicken fäst på henne

Cassian såg på henne och kunde inte annat än små le åt det hela.
Han såg hur hennes kinder blev allt mer röda, och såg lugnt på henne i väntan på att hon skulle säga nånting.
Inget kom ifrån henne och han funderade på om han kanske gick liite för långt, även om han hade menat varje ord.
Han öppnade munnen och tänkte just ta ett steg fram till henne, men hann inte utan möttes av dörren i ansiktet istället. Han små skrattade och skakade lite på huvudet och gjorde klart alla förberedelser han gissade på behövdes utanför så gott han kunde innan han ställde sig med ryggen lutad emot vagnen och såg mot himlen och lät morgon solen som kom fram allt mer, värma honom medans han väntade på att Nim skulle våga ut igen
– Du är för söt vet du det, Nim? ropade han ur sig

Cassian kunde höra henne svagt där inne och små log. Hans plan var inte att hon skulle reagera sådär, men nu var det så och det var rätt gulligt. Han såg mot Skymning som låg framför hans fötter och såg på honom när hans namn sades av henne, men han la ner huvudet lika fort igen och vilade. Cassian lät henne vara lite till, innan han rätade på sig och gick och öppnade dörren
– Ska du gömma dig hela dagen? frågade han där han stod i dörröppningen med sina saker som han haft utanför. Han såg mot alkoven och gick dit
– Förlåt om jag är hemsk mot dig sa han försiktigt, lite skamsen var han trots allt

Cassian små log. Nog visste han att hon faktiskt gömde sig allt. Men det lät han henne inte veta, utan spelade med
– Okej om du säger det så ” sa han och kollade runt i vagnen lite
När hon kom och pekade ut sovplatserna nickade han lite och kollade på den stora sängen och sneglade mot henne men sa ingenting, utan lyssnade istället på henne under tystnad och nickade bara sålänge han inte behövde prata.

Han nickade lite om att packa upp
– okej sa han lite fundersamt, utan en tanke på att hon kanske hade nån hemsk plan i åtanke mot honom
Han såg emot fönstret, ja, där borde han kunna ta sig ut trodde han och såg på henne. Lite retsamt så flyttade han sig först inte, men ställde sig åt sidan så gott han kunde så hon kunde komma förbi, och när hon passerade passade han på att snabbt och medvetet röra vid hennes hand innan han började packa upp sina saker

Cassian missade den reaktionen, och fokuserade på att packa upp så han märkte heller inte av att låsen klickade.
Han märkte kort efter hur vagnen började röra sig. Han greppade snabbt tag i väggarna då han vinglade till av rörelserna och försökte ta sig till dörren av ren automatik och kände att den var låst. Låst!? Han ryckte i den lite
– Nim!!! ropade han högt och såg emot luckorna och såg henne där utanför
Han försökte ta sig till där hon sagt han kunde ta sig ut, men det var allt annat än lätt.
Han kved till lite och muttrade då han med en duns tappade balansen och ramlade på sängen
– Jag trodde inte du menade allvar! sa han
Efter krångel osv, så tog han sig till sist till luckorna och försökte ta sig ut till henne