- This topic has 385 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 8 månader sedan by
.
-
Hon log lite när han ropade hennes namn.
” Dörren måste vara låst när vi rör på oss annars kan dörren öppnas och mina kära ägodelar falla ut”
Sa hon med en oskyldig ton. Det hon sa va sant men hon visste också att stadsbor inte va vana vid rörelse. På samma sätt en som inte va en sjöman inte va van vid skepp som gungade.
Hon kunde inte låta bli utan att fnittra när han kved till och föll på sängen. Hämnden va verkligen ljuv.
” Allvar om vad?”
Frågade hon oskyldigt och flyttade på sig så att han lättare kunde klättra ut.
-
Cassian trodde inte helt på det hon sa, men samtidigt så förstod han att det nog också stämde, till viss del
– Eller hur! fick han ur sig.– Allvar om att köra utan att jag hunnit ut sa han
Det var bökigt, men snart hade han lyckats kravla ut och satte sig flämtandes bredvid henne och drog handen genom det svarta håret och sneglade mot henne. Han kollade även bakåt och såg hundarna och geten innan han kollade framåt igen
– Nöjd nu miss? frågade han både seriöst, men det fanns även en gnutta skratt i hans röst också -
Hon såg förvånat på honom.
” Varför skulle jag inte mena allvar? När jag va barn så lekte jag i vagnen medans mina föräldrar körde. Det är fullständigt normalt”
Hon kämpade för att inte skratta. Men hon kunde inte hindra en ryckning i mungipan innan hon svarade med en nästan drottninglik ton.
” Oerhört nöjd”
Hon vågade sig på att snegla mot honom och gav honom ett brett okynnigt leende.
” Är du?”
-
Cassian svarade henne inte. Men han märkte hennes drottninglika ton och log svagt
– Märker det muttrade han lite och gned sin hand mot armbågen som slagit i sängkanten när han ramlade omkull för andra gången, eller om det var tredje. Han var osäker då han tappat balansen mer än en gång.
– om jag är vadå? frågade han då han inte riktigt kopplade vad hon menade på direkten -
” är du nöjd?
Hon styrde hästarna mot landsvägen och knöt sedan tyglarna i en järn ögla. Hästarna kunde gå själva. Det va bara vid landmärken hon behövde styra igentligen.
Hon lutade sig ut över vagnen. Hakade sin ena fot på en av plankorna och sträckte sig mot ett av de yttre skåpen sidan av vagnen. Snart va det bara hennes bakdel som syntes när hon tog fram vad hon skulle. Snart va hon klar och drog sig upp med hjälp av foten igen. Hon sträckte en påse mot honom.
“Lite konfektyr om du vill ha”
-
Cassian nickade
– Ja det är jag sa han och bet sig i tungan för att inte säga nåt som skulle genera henne, även om lockelsen var stor.Han såg framåt och märkte inte först vad hon gjorde, förrän hon lutade sig iväg. Han kunde inte låta bli att kolla på henne, och blicken fästes på hennes rumpa. Han försökte ta väck den, men kunde inte. Dels för att han ville vara beredd om hon behövde hjälp, men även för att det var hon. Han svalde hårt när hon rätade på sig som om ingenting, medans han stirrade på henne utan att få fram några ord. Snabbt vände han ansiktet från henne och greppade påsen och tog en konfektyr utan ett ord och började knapra på
-
Hon såg på honom med en nyfiken blick. Inte helt säker på varför han plötsligt blivit så tyst.
Hon ryckte på axlarna och lutade sig mot honom för att kunna ta en konfektyr till sig själv. Hon passade på att studera hans ansikte. Hon stoppade fundersamt godbiten i munnen innan hon satte sig till rätta med fötterna upp bredvid järn öglan. Kjolarna kanade ner en liten bit och visade hennes ben. Detta verkade inte bekymra henne.
“Om du är uttråkad så kan jag ta fram kniv och virke så att du kan tälja.”
Sa hon och slöt sina ögon för att njuta av solskenet.
-
Cassian sneglade lite mot henne och gjorde så hon med kunde ta lite konfektyr samtidigt som hon lutade sig mot honom.
Han svalde smått, och var plötsligt väldigt.. han kunde inte riktigt finna rätt ord för att beskriva det för stunden.
Han kollade rakt fram med svagt röda kinder när hon såg på honom. Hans blick kunde inte stoppas från att snegla mot henne när hon rätade på sig, han tänkte just säga nåt, vad glömde han lika snabbt som han tänkt säga det, då han såg hur hennes kjol åkte ner lite. Snabbt vände han bort blicken och stirrade framåt– Ingenfara sa han lite väl snabbt som svar på hennes fråga. Han ville inte riskera att se mer än han redan gjort, för han visste inte hur han skulle reagera då
-
Hon märkte inte av hans reaktion då hon hade slutna ögon.
Hon sög på sin karamell och njöt av lugnet.
Hon öppnade ena ögat och sneglade på honom med ett leende.
” Är du varmt?”
Frågade hon när hon såg att han va röd om kinderna.
-
Cassian var glad att hon inget märkte och små åt på konfektyren under tystnad. När hon väl sa nåt igen så sneglade han lite mot henne
– Nej… inte så mycket, bara lite mumlade han lågtHan såg sen framåt igen, kollade på vägen, träden, marken, hästarna och andades in den friska luften. Han lugnade sig lite inom sig, och lutade sig mer tillbaka
-
Med ett leende slöt hon ögonen igen.
Med en lätt suck slappnade hon av och halvsov i solen. Hon hade full tillit till att hästarna visste vad de gjorde. Och hundarna skulle värna henne om något hotade dem.
-
Cassian såg lite emot henne. Han log lätt när han såg att hon verkade små sova och blev allt lugnare av ljuden. Han kollade ner lite och såg Skymning små jogga på hans sida vagnen men snart vek han bak till dom andra hundarna igen. Han kollade åter framåt och tog en till konfektyr och åt på medans han njöt av lugnet som kom över honom allt mer ju längre bort från storstads bruset och stöket dom kom
-
De färdades på det viset. I tystnad och behaglig kamratskap i ett antal timmar. Inte förrän på sen eftermiddag tog Nim tyglarna och började styra vagnen in mot skogen. Hon förklarade med ett leende.
” Vi kan inte resa allt för länge. Djuren måste få tid till att beta och geten måste mjölkas. Det är bättre att slå upp läger tidigt än att finna sig i mörker och utan lägerplats”
Snart hade de stannat till i ett skogsbryn inte allt för långt ifrån lägret i närheten av en bäck.
Nim hoppade smidigt ner från vagnen och befriade hästarna från sin börda.
” Lust att göra mig sällskap på jakt? När vi kommer längre norrut kan det vara svårt att fånga vilt”
-
Cassian njöt verkligen allt mer och satt och halvsov med armarna i kors över bröstkorgen när vagnen började svängas. Han såg lite nyvaket emot henne och nickade
” Okej, låter som en bra ide ” sa han halvt omedveten om exakt allt hon sa först.Cassien hoppade av och hjälpte henne, han nickade sen
” Visst, det kan jag göra ” sa han och gav henne ett leende -
Hon log brett och hoppade upp i kusk banken bara för att krypa upp n i vagnen genom hålet. Hon stängde luckorna noga efter sig. Efter ett tag så kom hon ut genom dörren. Klädd i läder byxor och en mossgrön skjorta. Uppenbarligen kläderer passande för jakt än hennes klänning.
Hon gick fram mot ett av de yttre skåpen och tog fram båge, pilar och ett antal snaror.
” Vi kan jaga sen äter vi”
Hon sa detta med ett okynnigt leende.
” Jag hoppas att vi fångar något snabbt. Jag är hungrig”
-
Cassian såg efter henne och väntade medans hon fixade med nåt där inne. När hon kom ut så kunde han inte annat än se på henne från topp till tå och le. Hon passade som jägare, helt klart.
Han tog sin båge samt kogret med pilar och nickade
” Hoppas jag också, mat skulle verkligen sitta fint nu ” sa han
Han slet blicken från henne när hon pratat klart och kollade runt lite innan han började gå i riktning mot skogen -
Hon följde med honom utan ett ord. Hon hade lagt märke till blicken. Va det kanske inte propert bland stadsbor att kvinnor bär byxor? Va det därför han tittat längre på henne?
Hon visste inte. Men hon visste att det inte va brukligt i hennes klan. Bara om en kvinna skulle ut på jakt. Vilket va högst ovanligt. Att nim gjort det va för att hon inte hade kunnat göra mer för att vara sedd som underlig. Visst hon hade varit accepterad. Älskad av sin klan men hon hade alltid varit sedd som ovanlig.
Med en axelryckning gick hon vidare samtidigt som hon höll ögonen öppna för spår efter vilt. Byte så väl som rovdjur.
-
Cassian visste inte om hon märkt av hans blick eller inte, han vågade inte fråga henne heller om det eller så. Istället gick han nästan ljudlöst in i skogen trots grenar, blad och annat om fötterna. Han sneglade lite mot henne och efter att ha gått en liten bit så stannade han och försökte ge henne tecken att stanna samt pekade framåt också då han skymtade några harar en bit framför dom som satt i gräset mellan några träd.
Med en van hand, tog han och spände bågen och såg mot henne lite, se om hon också sett dom och tänkte skjuta och försöka ta den andra samtidigt som henne isåfall. Han såg sen mot hararna igen, och chansade och sköt pilen mot den vänstra av dom och träffade så den föll direkt -
Nim va kanske inte exakt lika ljudlös som Cassian när hon gick men hon undvek de värsta torra grenar och löv.
Hon va graciös dock när hon gick. Det va en hel del lättare att röra sig i byxor än i klänning.
Hon stannade när han gav tecken och såg mot där han pekade. Hon nickade tyst och spände sin egen båge med en vana som visade att hon skjutit förr. Hon studerade vart han siktade och valde att skjuta den andra. Den till höger.
Hennes pil träffade målet men den levde fortfarande men kunde inte röra sig.
Hon skyndade sig mot den för att göra slut på dess lidande. Med en van hand bröt hon nacken på den innan hon drog ut pilen för att se om den gick att använda igen.
Hon log varmt mot Cassian. Han va en bra jägare bättre än hennes far hade varit.
” Vi kan lägga ut snaror på vägen tillbaka så kan vi se om vi fångar något i morgon bitti”
-
Cassian log när hon förstod honom och skyndade fram när båda var skjutna. Han såg mot henne när hon tog bort harens lidande och drog ur pilen ur sin också, han torkade av spetsen, kollade noga på den och beslöt att använda den igen då den inte tagit nån skada.
” Låter som en bra ide, ska vi jaga mer nu eller nöja oss med dessa? ” frågade han och reste sig från där han suttit på huk och höll harens fötter i handen och det döda djuret hängandes för stunden i hans hand
You must be logged in to reply to this topic.