“Jag kan inte förklara det på något annat vis.” sa Tova och gjorde en ogillande snärt med sin svans.
“Det är en onaturlig lukt över honom, som om han bär stulen kraft från en annan värld, som blandas med lukten av stål, järn och silver.” sa hon och ryste till bara av tanken. Hennes blick vandrade fascinerat över leden som försvann, nästan som o…[Read more]

Det gick nästan att känna Maeves vrede och ursinne fastän Arand stod en bit bort. Han om någon visste vad hon kände för detta, trots att hon inte var den som delade så mycket känslor. Trots allt var han en av de få som bevittnat händelseförloppet från början till slut, mött henne av en slump i Karm, slå följe och bevittna henne finna sin mörda…[Read more]

Izra nickade på passliga ställen över Molegs ord, man behövde ju vara hövlig inför en potentiell arbetsgivare – speciellt en med stora ambitioner. Det skulle nog gynna dem på det stora hela, förutsatt att de kom ut ur detta levande. En risk att överväga, men utfallet lät som om det kunde skapa något nytt åt dem. Kanske till och med bara resan d…[Read more]

Iztra lyssnade på Molegs berättelse med växande intresse. Om han eventuellt kände någon oro över att möta en grupp härdade och befästa banditer visade han det inte, utan stod som vanligt med självförtroende och ett litet leende på läpparna då han funderade på nästa steg. Han mötte sin systers blick och nickade medhållande till hennes ord.

“Som…[Read more]

Tova nickade lite som om hon verkade förstå mer än vad han trodde. Magi för någon som henne var kanske något mer naturligt än vad det var för människor som behövde ord och trollformler för att kontrollera världen. För väsen som henne hade alla sina egna unika förmågor som var lika naturliga som att andas.
“Då så, då har vi väl ingenting att förlo…[Read more]

Liksom sin syster blev Iztra genast lite mer vaksam med mörkeralvens närvaro. Inte för att Caras Idhrenin var helt främmande för mörkeralver, det fanns många i staden som varit befriade från demonen Lloths influens och i många generationer. Men man kunde ju alltid veta riktigt säker vilken typ av mökeralv det var man hade att göras med. Ibland…[Read more]

Faegrim höjde ett ögonbryn åt ungdomarnas obeslutsamhet, för att se på Tussie. Han kände sig själv rätt ung, men jämfört med Finn och Kathryn så började han känna sig ovanligt vis.
“Då gör vi så.” bestämde han.
“Jag och Tussie reser till Caras Idhrenin, vill ni följa med och hitta er magiker… eller inte… så är ni välkomna att följa med oss.”…[Read more]

Tova rynkade på ögonbrynen då han verkade smätas för stunden, och instinktivt kramade hon hans händer som hon höll lite hårdare, som för att ge honom stöd. Kankse stödet nog att hjälpa henne med hennes dilemma. Varsamt lyssnade på hans förklaring som han verkade nästan tvinga fram ur sig.
“Är det… farligt?” undrade hon, då han beskrev det som…[Read more]

Han vågade knappt tro det, men den fasansfulla staden verkade vara bakom dem. Det verkade bara vara han, och Neila, och den ovissa framtiden. En stund var han tyst, lyssnade efter förföljare, men det enda de kunde höra var någon räv som ropade förvånat över deras ankomst i dess domän.
“Vi rör oss en bit till, men jag vågar inte rida allt för my…[Read more]

Det var svårt att riktigt beskriva känslan, då detta var något han haft i tankarna i sina ensamma stunder en lång tid nu. Alltid släpat blicken efter Ylva då han trott att hon inte såg. Och nu var hon där, i hans armar, och verkade ha samma längtan efter honom som han för henne. Han rörde sig allt närmare henne, liksom hon närmare honom, klamra…[Read more]

Om Iztra var förvånad över avslöjandet visade han det inte mer än ett lätt höjt ögonbryn, Bertnor Veno, minsann, tänkte han och gav sin syster en blick. Kanske det fanns något värt besväret att hitta till detta möte i alla fall.
“Så klart, vore vi inte diskreta vore vi inte här.” sa han med ett charmigt leende, som fick hans ansikte att skina upp…[Read more]

Jezeral nickade lite medhållande tll sin kollega.
“Middag till en drake vore inte speciellt önskat, nej.” höll han med, och såg förväntansfullt och kritiskt på deras skiftare medan han väntade på förklaringar.
“Drakar lär vara noggranna med korrekt tilltal, och säkert ännu mer en adlig sådan.” konstaterade han som bekräftelse över vad skiftaren b…[Read more]

Aenya såg tankfull ut en lång stund över hans ord och hans allvar. Det var klart att hon verkligen övervägde det han sagt.
“Jag får inte så bra känsla över henne, nej.” erkände hon.
“Det låter säkert… patetiskt att komma från mig. Men hennes ilska är inte något vi kan kontrollera.” hon drog en hand genom sitt röda hår och såg på honom.
“Jag an…[Read more]

Tovas bärnstensgula ögon glimmade till lite då han talade om elden.
“Så, du kan tvinga den att hjälpa mig?” frågade hon, lite fascinerad och förundrad över det han beskrev. I hennes ögon kändes det väldigt mäkigt att kunna hantera naturens element, speciellt en sådan rå kraft som elden.
“Du är en trollkarl, eller en sejdare. Det är klart.” konstat…[Read more]

Faegrim utbytte en blick med Tussie över den intima konversation Finn och Kathryn hade. Eller Corrin. Lite förvirrande det där. Men han kunde inte låta bli att inflika.
“Vill du att vi ska fortsätta hitta en magiker som kan ta en närmare titt på dig, som var vår ursprungliga plan, så gör vi det. Du behöver ju inte besluta dig vad som ska ske hä…[Read more]

Regnet var av den envisa sorten Celeras var känt för, droppar som inte vägde mycket var för sig men som ändå, till slut, fick allt att ge efter: tyg, humör, fogar i sten. Det rann längs gränderna på den här sidan av staden och drog med sig spill, aska och sådant som folk låtsades att de inte lämnat efter sig. På andra sidan, där stenarna var sl…[Read more]

Tova var tyst en stund, bara betraktade honom, som om hon såg en ovanlig fisk i ett grunt vatten. De röda ögonen, den grå huden, de fina kläderna som inte hörde hemma här. Främling, och en väldigt märklig sådan.

Svansen drog långsamt över mossan. Hon harklade sig, ett kort ljud som om hon bar på något besvärligt, något som skavde och inte ville s…[Read more]

Tova lät hans ord sjunka, som om hon vägde dem i handen innan hon bestämde sig för om de var värda. Elden kastade sitt sken upp mot hennes kinder och gjorde huden fagrare, med något trollskt och magiskt över sig, men ögonen höll sin gula glans, stilla och vaksam. Hon stod kvar strax utanför värmen, där hennes trasor inte blev riktigt mjuka och d…[Read more]

Skogen omkring honom kändes gammal, så gammal att den tycktes ha ett medvetande från tider innan människorna i dessa länder lärde sig sätta namn på saker. Stammarna stod som grå pelare, knotiga och tysta, och i barkens fåror fanns långa år som ingen räknat. Grenarna böjde sig högt däruppe och mellan dem gled skymningsljuset fram blekt och försy…[Read more]

Runt omkring dem stod krigare tätt, andedräkter som grå rök mellan hjälmkanter och bara kinder. Någon svor lågt, en annan drog in luft med ett litet, strypt ljud, och längst bort hördes ännu striden i staden som ett avlägset oväder, men här hade allt krympt till två människor och deras vapen. Arand kände hur brygden i magen vände sig, hur hjärtat…[Read more]