Jezeral ögnade dokumentet och dess stämpel, och gav Llwyd en blick som sa mer än ord. Kanske en som var fylld av lite misstankar, men samtidigt kunde han både se och känna att sigillet var äkta. Så hon hade arbetat för dem förr.
“Skepnadsskiftare, minsann. Kan komma till nytta i vårt arbete.” fick han erkänna. Förutsatt att hon var en bra skepnad…[Read more]

Asgeir var inte lika medveten om närvaron som hon, alltid något i ett liv där han gick från stund till stund, från ögonblick till ögonblick. Men till och med han kunde känna kraften från platsen – den varma källan och de energifyllda stenaran där en bit från deras lilla lägereld. Han sträckte sig efter ved över hennes skepnad, och slängde in i e…[Read more]

Hennes ord sjönk så klart förbi en illusion han kanske hade haft. En illusion om att om han vann duellen skulle de kunna gå därifrån obehindrade. Han insåg med hennes ord, och då han tänkte på allt som hänt, att han högst antagligen skulle bli arresterad och hon värre om de blev tagna.
“Vilken jävla röra…” suckade han, men lutade huvudet tillba…[Read more]

Jezeral lyssnade på Joijis ord, tankfull, eftertänksam. Det kunde vara en lögn, en fälla, hans symbol drog till sig märkligt folk mer än sällan. Men något i orden verkade genuina, och det var inte ovanligt att tredje ögat anlitade folk med speciella talanger. Hans förmågor hade redan bekräftat att hon hade talang, men vilken visste han inte ännu.…[Read more]

Det irriterade honom kanske något, denna känsla han kände. Oftast var det så lätt och tydligt för honom att känna vad folket omkring honom besatte för förmågor, och hur starka de var. Men personen bredvid honom hade, och både inte hade, denna utstrålning. Han kunde känna att det var något, men han kunde inte läsa den, åtminstone inte väl. Hon f…[Read more]

Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]

Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]

Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog  f…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.

“Mo…[Read more]

Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.

Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]

Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.

Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]

Det lilla intima ögonblick mellan Arand och Maeve varade inte länge, men han gav henne ett av sina ovanliga leenden och en nickning.
“Lockbete, det duger du bra till, Maeve.” sa han, skämtsamt, med en underliggande mening bakom orden.

Arand kastade en blick på Aslög där hon stod vid vattnet, med sin förbannade slägga. Det var nästan som om hon f…[Read more]

“Ja, en eld låter… fantastisk. Om vi lyckas!” med vi verkade det betyda henne, och medan hon kämpade med elden, som tändes förvånansvärt snabb, rusade han omkring hit och dit och flängde med armar och ben för att få fart på blodet i kroppen. Asgeir lät huvudet falla bakåt och skrattade, ett lågt, hest ljud, fortfarande skälvande av kylan.
“Nästa…[Read more]

“Håll dig bara avslappnad, så går det bra, precis som då man kommer upp ur isvaket! Och rota inte i mina saker” tjöt han upp efter henne då hon huttrade som ett skakande asplöv i en höststorm. Då repet väl kom ned tog han i det och kravlade sig upp, kylan en besvärlig chock även om han tränats för att hantera den, exempelvis i fall han skulle tr…[Read more]

Alienna såg hur Bain hanterade Velaedrion. Hon kunde både magiskt känna och nästan se hur lågorna föddes ur intet, hur de svedde adelsherrens tunga innan de slocknade lika plötsligt som de tänts – en gnista, men en smärtsam sådan, nog för att skada adelsmannens stolthet.

Hon såg hur Velaedrions ögon vidgades av chock, hur han ryckte till som om…[Read more]