Arands gula ögon var skarpt fästa på Rune, men han fick vända blicken till Maeve över hennes ord.
‘Det kanske var ett avslut för dig.’ sa han simpelt. ‘Men det behöver inte vara ett avslut för honom.’ förklarade han, ärligt, hårt, men det var enda sättet han fungerade. Om det var något man kunde lita på med Arand var att han inte strödde socke…[Read more]

Flickan verkade inte bekymrad, trots allt var det inte hennes pengar. Och hur hennes mästare hade råd var heller inte hennes intresse. Hon hade ett uppdrag och det var att leverera meddelandet, samt att övertala denna Moira att följa med henne. Än så länge verkade det gå bra, vilket skulle innebära en slant åt henne själv. Hon visade dock ingen…[Read more]

Arand rörde sig stelt, som om han inte ville väcka en sovande björn. Han ville knappt säga något högt heller, i rädsla att förarga vålnaden som nu stod där framför dem. Han kunde så klart ha fel, men hans instinkter och hans kunskaper sa att han hade rätt. De gula ögonen mötte Maeves, och han gav henne en tydlig och bestämd nickning. Ja, d…[Read more]

‘Vad det än är du håller på med just nu, betalar min mästare dig dubbelt för den lön du skulle fått ifall du kommer direkt.’ sa flickan, med en röst och saklighet som var alldeles för komplicerad för en flicka i hennes ålder. Detta var fraser hon övat på att säga, som hon blivit instruerade att säga. Eller var det något mer?

Efter sitt ofruktsamma möte med Saskia hade hon vandrat något frånvarande genom lägret. Som den ledare hon var fick hon ändå ha ett ansvar, se till att allt var som det skulle vara. Hjälpa där hon kunde, trots allt var hon tvungen att bära dem på sina axlar, leda dem i rätt riktning. Men vad var rätt riktning? Hon var besviken efter sitt samtal…[Read more]

Spänningen var så tjock att man nästan kunnat skära den med en brödkniv. Men i detta fall blev det ett vinglas som gick i kras som sprängde den, vilket fick Ithia att rycka till lite skärrat. Detta var inte vad hon förväntat sig då hon gått med på att besöka hovet och drottningen. Vad som borde ha varit ett enkelt uppdrag hade blivit väldigt komp…[Read more]

Arlin verkade lite lättad över hennes berättelse.
‘Jag har väntat ett tag, jag var orolig över att du hade blivit påkommen.’ erkände han, men de hade inte tid att diskutera det just då. Han släppte henens hand och skyndade sig till sin egna häst, och snabbt som så var de på vägen igen, på väg mot Kaelred.
‘Allt har gått som planerat, än så…[Read more]

Flickan nickade lätt för sig själv, nöjd över att hon hade hittat rätt person. Nästan trotsigt mötte hon Moiras blick, som trots allt inte var helt lätt att möta då man var ett barn. Men barnen i Celeras hade ofta en annan syn på livet, en hårdhet som saknades hos många vuxna i andra länder där livet var enklare.
‘En som är intresserad av d…[Read more]

Arand reste sig från sin sittplats i kaoset, med ett beklämt ansiktsuttryck. Han kunde inte riktigt säga det han behövde säga högt utan att dra till sig vålnadens eller skepnadens uppmärksamhet. Men han hade inget val, innan Ulfhednarnas upprörda känslor skulle få det hela att flippa ur.
‘Gör inte honom upprörd!’ sa han högt, hans mörka röst sk…[Read more]

Audgisil skrattade hjärtligt åt Maeves hot.
‘Du kan alltid försöka, hustru.’ sa han med en retsam min och en retsam ton, trots allt var han en stor karl även om åldern sakta kom krypandes. De blå ögonen studerade de båda kvinnorna förväntansfullt.
‘Nå, dags att möta fienden i sköldmuren som är våra långbord!’ sa han.

Att bli ledd framåt på det viset som Djan gjorde, som om hon var en fånge snarare än gäst, var inte något hon uppskattade. Hennes instinkt var nästan att vända sig om och ta tag i hans hand, men hon hejdade sig själv med nöd och näppe. Varför var det så kallt där inne? Detta hade alltid varit en plats hon associerat med värme och kärlek, men ka…[Read more]

Som ur ingenstans kom en liten flicka tassandes över värdshusgolvet. Hon såg ut att jobba där, för hon hade kläder som matchade värdshusflickornas klänningar med förkläden. Hade hon varit ett vanligt gatubarn, som inte var en ovanlig syn i Celeras, hade hon haft mer slitna kläder och sett betydligt smutsigare ut. Så liten som hon var fanns det n…[Read more]

Felaern såg näsan lite besviket efter fågeln som försvunnit. Men han hade inte förväntat sig att kvinnans närvaro inte skulle skrämma iväg fågeln. Hon var lika ljudlig som Mahadwens ryttare kändes det som, och lika oförsiktig då hon trampade ned blommor och örter. Men det var inte mycket att göra åt saken.
‘Ja, vi ska gå.’ upprepade han me…[Read more]

Jezeral fick ducka under Kamillas vrede och vida svingningar med klingan. Liksom krigarna om kring henne fick han backa för att inte bli skadad. Allt höll på att gå åt fanderns, och han kunde inte riktigt skydda Kamilla samtidigt som han skulle försöka ta hand om Naera.
‘Dö inte!’ ropade Jezeral åt riddaren, vilka andra råd kunde han ge? Plötsligt…[Read more]

Det hade varit svårt att få Nilla ur sitt hem, bort från sin familjs vakande ögon. Men de hade ändå med möda och besvär lyckats bestämma denna mötesplats mittemellan staden Kaelred och Nillas hem. Han hade redan anlänt några timmar innan, och hade oroligt och nervöst vandrat fram och tillbaka. Nilla hade dessutom varit lite försenad, och en stund…[Read more]

Ithia var för fylld av sina tankar och sin oro för sin vän för att hon skulle bry sig om hans illvilja, sättet han satt på och sättet han talade. Det var ändå något som lät väldigt fel med de ord han sade. Skulle Sera förrått sin mor? Den Sera hon känt hade inget intresse av att ta över landet, snarare suktade hon efter äventyr, frihet och sitt…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Isra och hennes reaktioner nyfiket och kalkylerande. Då hon kramade om hans ben la han en av sina händer på henne, varsam att inte skada henne med sina vassa kloliknande naglar. Förvånande hur något så vasst kunde vara så varsamt på samma gång.

‘Du tänker i samma banor som jag, kära Isra.’ sa han med ett finurligt lee…[Read more]

Även Faegrim hade hört tjutet. En stund hade han betraktat värdesakerna lite eftertänksamt. Men sådana värdesaker var av föga värde i Brinkeland, så han lämnade dem bakom sig utan fler tankar och rusade in i skogen mot tjutet.
‘Tussie? Herrie?!’ frågade han, med andan i halsen. Hade träden vaknat till liv och försökt skada dem? Eller var det något…[Read more]

Salim verkade lite osäker på om han skulle vara glad eller inte över kompanjonerna han plötsligt fått. Samtidigt som det var en svår sak han behövde göra, som var bra att göra i sällskap med kompanjoner man hade tillit för, var han inte helt övertygad. Kunde han lita på dessa tre märkliga figurer som så plötsligt ville hjälpa honom? Grubbland…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren, och man kunde höra ljudet av en nyckel som vred sig i låset. Ett behagligt metalliskt klickande senare öppnade sig dörren och i dörrspringan stod Audgisil. Han var klädd i festkläder, och studerade dem med sina blå vetande ögon. Ett litet roat och vetande leende fanns där på hans läppar.
‘Så det är här ni gömme…[Read more]