Salim såg något missnöjt över hur han blev bemött av dessa två, dessa echer, dessa hedningar som inte respekterade Sharah eller hans drottning. Dessa två som på många vis verkade se sig som så mycket viktigare än vad de i verkligheten var. Men han lät bara det missnöjet visa i hans blick för ett ögonblick, han var här på ett diplomatiskt upp…[Read more]

Izotar nickade lugnt, det var inte mer än resonligt och han förväntade sig inget annat. Han böjde huvudet i en nickning då hon lät honom sätta sig och han gjorde det med vinglaset i hand. Tyst doftade han på det och suckade lätt igen, denna gång av någon slags lättnad och melankolisk sorg.

‘Din mor och jag brukade dricka detta vin.’ sa han, tys…[Read more]

Izotar rynkade på ögonbrynen lätt åt hennes hårda ord, men lät de inte egga upp honom eller göra honom irriterad. Han kunde förstå hennes ilska och irritation efter allt hon varit med om. Frågan var om han kunde göra bot på det eller inte. Där tvivlade han på sin egen förmåga, men han kunde inte ge upp hoppet. Än en gång visade hans ålder och li…[Read more]

Izotar betraktade hennes rörelser utan att själv röra sig. Det var svårt för honom att stå där, då det var så mycket som gått fel – och då det fanns så mycket som han önskade att vore annorlunda.

‘Mitt agerande förra gången vi sågs var ovärdigt, och för det ber jag om ursäkt. Jag var… överväldigad av sorgen och ilskan beskedet om er mors…[Read more]

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett t…[Read more]

Izotar var lugn och verkade inte bekymrad över hennes hot. Då han tidigare varit spänd, ilsken och överväldigad av sorg bar han nu ett lugn och tålamod som bara kom med den långa ålder han hade bakom sig.

‘Ord som borde blivit sagda länge sedan, och ord som inte blivit sagda alls, om du är beredd att lyssna.’ sa han stillsamt, och drog sin kling…[Read more]

Om Salim visade någon förakt för den framfusige mannen vid namn Jarek visade han inte det, utan hade fortfarande ett ledigt och avslappnat leende läpparna – ett obekymrat leende.

‘Givetvis.’ sa han enkelt till svar, med en liten nickning som samtidigt kunde tolkas som en liten bugning. Han betraktade männen som förde iväg hans egna drygt femtio…[Read more]

Sandor kände ett slag av skuld inom sig vid hennes ord, men samtidigt hade de gått vidare från det och erkänt att de båda varit skyldiga till kylan mellan dem. Det var inte värt att ligga kvar i det förflutna, och han visste att det skulle ta ett tag för rådet att acceptera Selene. Åt hennes beslutsamhet nickade han allvarligt.

‘Vi måste få…[Read more]

En sekund var allt som behövdes, för plötsligt var en närvaro där som inte varit hos henne innan. Det var som om den materialiserats ur skuggorna, en talang som hon sett ett par gånger innan åtminstone kring sin farmor Ziyaté. Ett par meter framför henne stod en mörk figur, igenkännbar, tills en hand sträckte sig upp och drog ned huvan som avslöja…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes begäran, och nickade. Sådana handlingar hade han alltid tyckt var överflödiga och onödiga, nästan barnsliga. Men det var etikett, och han kunde inte neka att även om han själv höjde ögonbrynen åt sådana saker så skulle en stor mängd se vikt och helighet i en sådan handling.

‘Ett klokt förslag, Selene. Jag ska göra som…[Read more]

Salim log fortfarande mot Nicolaus och hans män, och böjde huvudet lätt i en något retsam gest – retsam mot allt hans överdåd och bristen på etikett.

‘Vi kommer under diplomatiska förhållanden, Lord Breslau.’ sa han lugnt. ‘Alla dessa vapen och maktspelandet är överflödigt.’ Han höjde sin hand och synkroniserat sänkte hans krigare sina spjut oc…[Read more]

Kyssen hon gav honom fick honom att dra omedvetet efter andan, och han kände hur det hettade till något samtidigt som hans hjärta tog några slag till. Det var en känsla som fick den enorma mängd av tankar, stress och tyngd som låg över hans axlar att försvinna. Om ens bara för några korta ögonblick var det en efterlängtad respit från de oändliga m…[Read more]

Mannen svarade med ett respektfyllt bejakande, följd av en kort bugning, innan han lämnade Nicolaus. Hans befallning fördes vidare och snart väntade en häst och hans husarer honom. Då Nicolaus anlände hälsade den andra i befäl honom.
‘Som ni befallde, min herre, har ökenråttorna omringats.’ sa han, enkelt, och dolde inte sin avsmak för söderlännin…[Read more]

Dagen förflöt och till sist var hären tvungen att slå läger. Dalen som annars skulle vara mörk fylldes med lägereldarnas facklor som gav ett lite muntert och behagligt lyster som framhävde landskapets linjer. Kullarna som annars skulle vara mörka var synliga, och bakom den vakande bergskedjan kunde man se stjärnorna som markerade var bergen sl…[Read more]

Sandor kände en varm känsla av både behag och sorg då hon lutade sig mot honom. Hennes hår kittlade honom lite, samtidigt som hennes doft och värme kändes behaglig – en stark kontrast till hur de tidigare spenderat tiden tillsammans. Vid hennes begäran kramade hans armar om henne hårt och ömt på samma gång, och han dolde sitt huvud i hennes hår…[Read more]

Sandor hade inte verkat märka henne förrän hon lade sin hand på hans axel, vilket nästan fick honom att rycka till. Ett ögonblick hade det känts som om han varit under vatten, men hennes närvaro drog upp honom över ytan igen och han drog ett sista djupt andetag. Fortfarande blek, men med lite mer färg i ansiktet, log han ett svagt och lite sorg…[Read more]

Det var många lustiga ord som denna ovanliga man slängde ur sig, men han hade lärt sig att förstå dem även om han inte kunde förstå hur folk kunde tala som denna Enhanda gjorde.
‘Väl mött, Enhanda Vyrm.’ sa han och böjde huvudet lätt artigt, med en hand på bröstkorgen som Iselemerna ofta gjorde då de hälsade på nya bekantskaper. Åt hans fråga gj…[Read more]

Den unge mannen gav ifrån sig en ironisk fnysning åt hans ord.
‘Jag skulle inte gå så långt att kalla dem mina vänner.’ sa han, och hans milda ansiktsuttryck hårdnade något lite över skammen han fått utstå där inför alla i värdshuset. Han blev röd om kinderna, men ignorerade känslan. Vad var värre än att inte kunna försvara sig själv, och inte ku…[Read more]

Den unga pojken som hade helt rakat huvud och stora bruna ögon betraktade mannen med ett förvirrat uttryck. Han kunde inte vara mer än sexton år gammal.

‘En katalysator…?’ frågade han, något förvirrat, hans accent hård men klart förståelig. Något förvirrat tog han främlingens hand och reste sig upp. Det hela verkade så malplacerat så han märkte…[Read more]