Alva satt redan vid baren när hon såg dörren öppnas och kände igen Helga nästan innan hon hann in. Hon var svår att missa, den där hållningen som skvallrade om månader till havs och ögon som letade efter något bättre än saltvatten och slitna ansikten. Alva höjde inte ens på ögonbrynen först. Hon bara såg på när Helga hängde av sig ryggsäcken med…[Read more]
Llwyd följde Joijs blick mot skogsbrynet. De där ögonen. Inte drakens, men problem ändå. Hon lät tungan klicka missbelåtet mot gommen och strök handen över runorna på armen.
“Jävla bra idé,” väste hon och reste sig från huk med ett stelt knakande i knäna och ledarna. Hon viftade åt Jezeral.
“Vi rör på oss. Ingen idé att bråka med någon björn e…[Read more]
Det kändes som att luften blev tyngre när Isra talade om sina planer. Att hon skulle resa, men kanske främst att hon inte ens såg åt Nenya. Det var kanske förväntat – men det gjorde trots det ont. Även om det var ett bevis på hur djupt Nenya sårat henne. Hon visste att de skulle skiljas åt snart. Kanske längre än de velat. Kanske för alltid, beroe…[Read more]
Maeve betraktade meningsutbytet mellan Aslög och Bodil med en liten klump i halsen, men vad för ord som än utväxlats mellan de båda så fick Bodil gå därifrån med livet i behåll och Maeve släppte ut ett andetag hon inte vetat att hon hållit. Snart framme, sade Bodil, och hon nickade. Det var en plats lika bra som någon annan att stanna och vila på.…[Read more]
Nenya missförstod henne. Hon hade aldrig varit deras fiende, hon hade aldrig svikit dem så, trots vad hon tänkt eller sagt under tiden hon var med den där häxan… Nej, sveket var i hur hon valt en annan, en främling, framför dem, framför det dem hade byggt tillsammans. Framför deras familj. Hon hade brutit bandet med Isra och frivilligt klivit in…[Read more]
Det var något med Aslögs röst som fick Maeve att rysa, kanske var det bristen på liv däri, det lät liksom lite ihåligt, som om hon mindes vad hon borde känna men inte var kapabel till det. Det gjorde henne illa till mods, men hon kunde inte annat än följa med, att vandra vidare på den väg som så uppenbart stakats ut för dem av någon högre kraft.…[Read more]
Det var svårt att se på dem båda utan att känna sig som en inkräktare i något som hon en gång varit en del av. Deras blickar, deras ord – allt påminde henne om det hon förlorat. Inte bara deras förtroende utan något i sig själv.
Hon hörde Ayperos ord – hans fråga om de kunde enas och blicka framåt. Isra som svarade hårt men ärligt. Hon kän…[Read more]
Det hade inte varit menat att Arand skulle höra det hon bad Bodil om, men hon borde väl ha kunnat räkna ut att han skulle tjuvlyssna. Men det gjorde detsamma, hon skämdes inte över att be om det, trots allt så betydde han alldeles för mycket för henne för att hon skulle låta honom ha ihjäl sig på grund av henne. Så hon reste sig bara hon också oc…[Read more]
Hon behövde inte dela ett band med Nenya för att se självömkan och skammen hos Nenya. På samma gång som hon kände ett visst mått av sympati för henne så kunde hon heller inte låta bli att känna frustration. Hon försökte tänka på det Ayperos sagt, att Nenya inte varit vid sina sinnes fulla bruk, att det var häxan som vridit hennes tankar och fått…[Read more]
Eira höll kvar handen om Livs lite för länge, trots att hon kände hur orden mellan dem bara gjorde luften tjockare. Hon ville inte släppa taget. Ville inte låta henne gå iväg utan att försöka, utan att säga något som kunde hålla dem kvar på samma plats, om så bara för ett ögonblick till. Trots att hon hade försökt att vara… nå lite frånvarand…[Read more]
Llwyd drog fingrarna genom sitt hår och spottade i mossan som för att bli av med den unkna smaken i munnen. Blicken var smal som knivsegg när hon såg sig omkring.
“Jaja… stå inte där och lukta på blommor,” muttrade hon till Joij, även om rösten var halvhjärtad. Hon hade inget emot att skepnadsskiftaren var mer djur än folk ibland. Någr…[Read more]
Trots att hon varit halvt medveten om allt, hade Nenya hört orden de yttrade mellan varandra. De brände fortfarande i hennes medvetna, och det var inte många sekunder som hon vågade möta deras blickar. Den rörde sig hastigt ner mot marken, som om hon inte riktigt kände att hon hade rätten att göra det längre och osäker på att ens hälsningen…[Read more]
Förstås hade han rätt, han hade berättat för henne om Athanishka, om vad hon kunde göra, men det var ändå svårt att förlika sig med tanken, att förstå… Det som de tre hade delat hade känts oförstörbart, och särskilt bandet som Nenya hade med Ayperos. Ändå hade hon brutit deras band och den smärtan var ännu för rå för att Isra skulle kunna förstå…[Read more]
Som alltid när hon ändrade skepnad vände Camthalion bort blicken, det var något med sättet som hennes kropp ändrade sig som gjorde att hans mage nästan vände sig ut och in. Det var inte naturligt på ågotvis. Samtidigt som det var det…. nå för Zifri i alla fall.
“Då så…” hummade hade lätt, kanske mer för sig själv när han satte sig mellan…[Read more]
Befallningen gjorde förstås Tipum ilsken, men han försökte att låta bli att visa allt för mycket av det åt Isra. Inte direkt en annan börda som hon hade behövt bära. Han smalnade lite i sin min, en liten ilsket skramlade med tallrikarna. Obrydd över att sprickorna kröp längre i porslinet.
“Ta vad ni behöver. Jag återkommer snart. Jag antar att…[Read more]
Smickrad kanske, även om det rådde delade meningar om Gullveigs förmodade ondska eller missförståddhet. Hon hade själv aldrig lagt särskilt mycket tanke vid just det, det var allt för långt från hennes egen verklighet. Oavsett så hoppades hon att Arand skulle finna mer nåd i gudarnas ögon än den beryktade Gullveig.
”Du är mer magiker än oss a…[Read more]
”Det var inte mat jag föreslog. Vi kan ordna annat”, svarade hon efter en stunds tystnad. Hon kämpade med de splittrade känslorna och självklart skulle Ayperos se det, även om de inte delat ett band så som de gjorde. Hon slets mellan viljan att söka tröst i demonens plötsliga ömhet, och ilskan och kylan som hon kände växa inför Nenya. Hon önska…[Read more]
Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]
En hel del kan gå fel. Ord som absolut inte passade halvvätten, speciellt inte det perfektionisten inom henne. Frågan fick henne att fnysa, som om hon inte var säker på att detta i slutändan var värt mödan.
“För du är en fara för världen med din otämjda magi.” muttrade hon bara för att följa blicken mot de som de mötte – hade hon någonsin fått…[Read more]
Det dröjde inte länge innan Nenya föll i en orolig sömn där hon låg, något mumlandes som var svårt att urskilja och både svettandes och knottrande som om huden både var varm och kall på samma gång. Ibland öppnade hon sina ögon, som för att skräckslaget försöka finna dem båda, men när hon såg dem andades hon ut och föll i en orolig sömn igen.
Or…[Read more]