• Evina skakade lite på huvudet. Hela situationen var allt för udda, och hon kunde inte undslippa känslan av att hon blev manipulerad på något vis – att känna av då någon löjg för henne var en talang hon alltid haft, vilket förmodligen var varför hon och Corrin aldrig fungerat ihop. Hon rynkade kort på näsan åt det hela.

    “Kladda inte för mycket på…[Read more]

  • Akila hade alltid tyckt om sin längd. Det fick även de flesta män att se upp till henne. Hon nickade nöjt över hans kommentar. Ja, det var en bra idé. Även fast dvärgarna inte var det renaste folket, eller de som hon hade haft en tanke på innan att samarbeta. Kändes det som om idén hade kommit till henne, som en uppebarelse. Hennes finger dro…[Read more]

  • Hon hörde hur paniken hade smygit sig på trollkarlen likaså. Enbart det fick hennes panik att bli ännu större.  Var det lika bra att ge upp? Vésiva slog vilt med sina händer men det var rötter som höll henne fast men av någon anledning lyckades hon få tag i en hand. Förhoppningsvis var det trollkarlen. För visst var det hans röst? En liten lättn…[Read more]

  • Ayperos ord fick henne att sträcka på sig och ett nöjt leende fanns på hennes smala läppar. Artigt och respektfullt böjde hon på huvudet åt drottningens kommentar. Förde Ayperos till henne?  Tanken var roande. Det var inte som om det inte hade funnits en plan, redan innan brevet från Isra hade kommit fram. Leendet var förvånandsvärt varmt och såg…[Read more]

  • Inget svar kom ifrån grottan. Stoet rörde sig oroligt under flickan. Det var en främling, men stoet var vältränat och sprang inte iväg utan frustade lite. Lite som att fråga den nya ryttaren vem hon var och vad hon gjorde. Många minuter passerade tills Ziyaté helt plötsligt steg fram ur skuggorna. Hon hade en varsam blick mot flickan och tog ett m…[Read more]

  • Leendet som fanns på Djans läppar skulle få de flesta att rysa och röra på sig obekvämt. Fast Akila verkade trivas med det och besvarade med ett likadant leende. Två rovdjur som inte hade något medlidande för deras byte. Trots allt var det för en god sak. Världen skulle bli bättre under hennes styre. Karm bestod av svaga människor allt för lät…[Read more]

  • Maeve replied to the topic Skuggorna i Antrophelia in the forum Me'erisia 5 years, 8 months ago

    Hon tog det lugnt när de gick längs gatorna upp mot palatset, hennes hand vilandes mot hans ena arm, mer som om han ledde henne än tvärt om, och nog var synen ganska slående. Hon förde sig som en drottning och han, trots hans tillstånd, gick med rak rygg och stolta steg, en imponerande figur. Det var länge sedan hon känt sig så nöjd över ett v…[Read more]

  • Innan Finn hade fått till orda igen hade Corrins läppar rört hans. En pirrande känsla gick från tårna till huvudet och han kände hur hjärtat slog lite hårdare. Han harklade sig lite nervöst och lät sin hand lite rastlös och stressat röra ena örat. Båda öronen och kinderna var röda som tomater och han hade lite svårt att röra sig. Vad i? Inte ku…[Read more]

  • Utan att tveka mötte Nenya drottningens blick med sina elektriska blå ögon som hade en ilska och rastlöshet som strålade igenom. Fast det fanns en djup lojalitet till Ayperos och hon höll sin tunga i styr. Vare sig hon ville eller inte. Etikett var någonting som hon aldrig riktigt funnit i sitt tycke, men hon hade trots det varit tvungen att pr…[Read more]

  • “Celírion har en ålder som inte våra mänskliga tankar kan förstå. Även tiden är annorlunda för alver… Alver som Celírion har en tendens att tala i gåtor eller på ett sätt som om man redan ska veta svaret” sa Saga, och log lite snett åt att Kvithera påpekade att Celírion var lite galen. Den gamla alven som hade släpat henne hit. Till en början h…[Read more]

  • Kaara är knappt medveten om vad det är som sker, i någon annan utsträckning än att de rör sig åt rätt håll. Hon får lita på krigarkvinnan och Gharf, för hon kan inte göra annat än att försäkra sig om att hon själv och barnet hålls i rörelse, att hon håller den lilla varm men samtidigt inte snubblar över henne då hon klamrar sig tätt intill. Det…[Read more]

  • “Men just så.” Menade Aearaeani. “Vatten i en skål kommer tillslut att avdunsta, och har därav flytt skålen. Det kan vara hållet för en tid, men tillslut når det fram. Inte ens berg kan stoppa det.” Han skakade en aning på huvudet över den tanken. “Är jag vatten, så känner jag mig nog nöjd med det. Frågan är väl snarare om vi inte är berget?” Han…[Read more]

  • “Har ni tänkt på..” Började druiden, på ett helt annat ämne än det som är ämnat. “… att vatten alltid hittar en väg?” Han sänkte ned sin hand i bäcken, och såg vattnet porla runt om den, som att den inte var där. Som att den inte var ett hinder. Han lade huvudet en aning på sned för att kunna se sin öppna handflata. “Ibland tror jag att vi alla…[Read more]

  • ((Utspelar sig före Alver vid Portarna!))

     

    Aearaeani hade nyss anlänt från en audiens med rådet, där han fått reda på sin nya uppgift. Det var sällan som Aearaeani hade något att göra med de mer inflytesrika i staden, ty de högre stälda tycktes sällan ha tid för en druid, eller i alla fall inte en som ställde så många frågor som han gjorde. D…[Read more]

  • Sorlet i staden var högt. Fulla soldater och sjömän som staplade förbi i nattens timmar, allt i ett försök att glömma sin sorgsna vardag. Andetagen från mörkeralven var stabila och lugna. En van jägares andetag. Hennes fötter var lätta när hon sprang över taken, steg för steg. Ingen skulle kunna tro att kvinnan var över tusen år. Men vem räknade…[Read more]

  • “Ah, nu börjar vi oss närma oss något!” Utbrast Aearaeani glatt då Eiirë lade sig in i diskussionen. “Jag har ingen aning om varifrån de fick just detta bränse, för specifikt Järnporten. Vet ni? Var ni där? Hur vet ni om ni inte var det?” Frågade han i följd, ty han hade i all sanning inte någon aning. Visst så var han medveten om att många alv…[Read more]

  • Corrin? Hade hon hört fel? Evina höjde en hand till sina glasögon och tog av dem för att dölja att hennes blick smalnat av på grund av misstänksamhet, tog upp en trasa ur sitt förkläde för att torka av dem. Det kunde inte stämma… visst för att flickan hade några likheter med spolingen, men nej, kanske var det en släkting med liknande namn…[Read more]

  • Allt som allt så tycktes det hela ha gott väl. Även om Aife fick uppfattningen om att kvinnan framför sig var en tyrann, så var inte det i sak något förhinder för att hon inte också skulle vara en intressant och givande figur att arbeta för – kanske till och med tvärtom! Hon tycktes hur som villig att ge av sin respekt, och så länge som det fort…[Read more]

  • Maeve replied to the topic Skuggorna i Antrophelia in the forum Me'erisia 5 years, 8 months ago

    För en kort sekund mötte hon Nenyas blick med sin egen grå, och kanske fanns det något illvilligt däri, som om hon kände till något som Nenya inte gjorde och fann det hela tämligen roande. Men när den andra kvinnan böjde på huvudet för henne så såg hon tillbaka på Ayperos och hennes tidigare vassa leende mjuknade och blev åter lika behagligt som i…[Read more]

  • Kapa vägarna väster ut. Hennes pekfinger drog hon längst kartan och hennes nagel rispade i målarfärgen. Ett litet kryss syntes vid den västra landsvägen precis vid Loradon, där var de som svagast nu. När handelsvägen skulle spärras från dem skulle det vara svårare för dem att få proviant, förflytta… Det var ett bra val. Nej fel. En bra början.[Read more]

  • Load More

© Talanrien

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.