Ett litet leende dök upp på Ziyatés läppar och hon slog sitt finger mot sin tinning. Som om hon inte riktigt trodde på orden som hon hade yttrat.

“Ack, ack. De orden har din mor prentat in i ditt huvud. Varma ord. Men det spelar ingen roll om du inte har vett nog att ifrågasätta. För vad är värme, när du är ett kallt lik?” frågade hon och de r…[Read more]

Tyngden av Ayperos fall och kropp, fick Nenya till att sjunka neråt lite grann. Hon hade inte riktigt lyckats fånga honom på ett bra sätt. Det var väl snarare han som hade funnit henne, mer än att hon hade fångat honom. Det var svårt att rätta till sitt grepp och hon beslutade sig hastigt att släppa honom, för att sedan någon sekund senare omfa…[Read more]

En som du. Orden fick henne att le. Alltid ni och vi. Fast i hennes egna samhälle hade det väl alltid varit lite mer utpräglat för det fanns inte riktigt något vi. Det var varje kvinna för sig själv. Männen var inte värda mer än vad… ja, vad de flesta ansåg att kvinnorna var värda i gyttjan de kallade land här. Hon kunde inte rå för att skrat…[Read more]

Aife tyckte att det lät på Drottningens röst som att hon kunde resa sig igen – möjligen en aningen vågad tolkning, men hon var medveten om att hon såg mer ut som en soldat stående än på knä, och hon hade aldrig helt bemästrat förmågan att föra en diskussion särskilt väl medan hon var helt ihopvikt. Återigen så valde hon självsäkerhet, oc…[Read more]

Att kvinnan uppenbarligen var från ytan var inte svårt att se, och att hon dessutom visade sådan självsäkerhet i sättet hon förde sig på och talade var något som Isra kunde uppskatta. Hon hade alltid föredragit att härska över ett lojalt folk, men om lojalitet inte kunde anför skaffas så vad rädsla det näst bästa, och rädsla var vad hon hade fått…[Read more]

Då dörren öppnades och stängdes så rätade Aife smidigt på sig och blickade genast rakt fram, då hon helt ämnade visa drottningen sin bästa sida. Hon var inte helt en soldat i avslappnad givvakt, men hennes bakgrund inom yrket var nog så klart för någon med öga för sådant. Tillsynes så rörde inte Aife en muskel då Drottningen steg in… förutom…[Read more]

Förfrågan om en audiens hade kommit, olämpligt nog, mitt i hennes middagsmål. Vanligen tog hon inte emot besökare så sent under kvällen men något som hennes kammarherre sagt om besökaren hade fångat hennes intresse och därför, enbart därför, valde hon att göra ett undantag. Givetvis skulle gästen få vänta till dess att hon ätit klart, något som f…[Read more]

Fast Aillis var tyst, var det de små sakerna som avslöjade henne. Knarrandet i golvet och den gnisslande dörren. Ziyaté reste sig upp och sträckte sig efter ölen. Hennes hand mötte för ett ögonblick den unga kvinnan och fick henne att rynka på ögonbrynen. Närhet var inte något hon var van vid och hastigt drog hon tillbaka sin hand.

“Det…[Read more]

Sättet och orden vittnade tydligt om att han var ivrig att komma iväg. Fast det kändes som om hela atmosfären var tryckande och skulle avslöja någonting. Det var en perfekt början till ett äventyr. Vad skulle kunna gå fel? Om inte allt?

Till slut nickade hon lätt och slog sina händer exalterat mot varandra för att sedan leta reda på sin packåsna…[Read more]

Åter blev hon övertygad om att det varit ett bra val att ha denna kvinna kvar i sin tjänst, för inte bara var valet av klänning passande, men hon verkade också genuint vilja vara till lags.

”Ett perfekt val. Jag har en middagsbjudning med handelsgillet Bläck och det vore synd att inte göra ett intryck, eller vad säger du, Farrah?” Hon log nöjt…[Read more]

Yxan splittrades i hennes hand och hon kände hur en av de vassa bitarna metall träffade henne över näsryggen. Blotta kraften bakom det hela fick henne att se stjärnor och hon hade knappt återhämtat sig igen när staden plötsligt skakades av en våldsam explosion. Kvinnan som en gång var ljus hade försvunnit framför hennes ögon när hon av kraften frå…[Read more]

Konstaterandet gjorde Ziyate trött. Om? Var det inte just detta som hon hade varnat dem för? Hon drog en suck och försökte att fokusera på frågan som ställdes.

“Öl” konstaterade hon sedan, även om det sällan föll henne i smaken föredrog hon vin som inte var allt för surt, eller beskt. För vad hade egentligen Mahadwen att erbjuda när det kom t…[Read more]

Varsamt placerade hon spegeln vid sitt bälte igen, likaså som borsten, för att sedan följa drottningen med blicken. Kommentaren fick hennes kinder att hetta till lite och bli rödlätta. Fast det fanns ingen orsak att försöka dölja det och gömma sig. Trots att det var allt hon ville göra nu, kunde hennes tunga någonsin lyda henne? Att säga allt s…[Read more]

Under tystnad betraktade hon sin egen och kammarjungfruns reflektioner i spegeln medan den senare borstade, klippte och flätade hennes hår. Hon var vanligen inte någon som lagt ned särskilt mycket tid på sådana vanskliga saker som hår, men när någon annan gjorde det åt henne så var hon inte den som misstyckte. Dessutom hade hon börjat gilla uppmä…[Read more]

Stig bakåt? Backa? Hon hörde orden lämna Arands läppar men det var som om hon inte riktigt förstod vad de betydde. Allt hon förstod just då var att någon annan, något annat, ljuset, lagt sig i och gått emellan henne och hennes villebråd, att monsterjägaren skadat vampyren ytterligare, och att vad det än var som flödade från det som en gång varit…[Read more]

Det var inte länge mörkret föll omkring henne, hon kunde se hur ett starkt sken var på väg mot henne. Skriken fyllde hennes öron och huvudet bultade av smärta. Hon gav till ett skrik och var på väg att möta ljuset som den krigare hon var. Innan Nenya hann känna smärtan dök Ayperos emellan. En hastig känsla av lättnad fyllde henne och hon andade…[Read more]

Ett litet skratt kom från Ziyaté, det var inte otacksamt, utan snarare roat över människornas ignorans. Spår? Som om de försvann för att man tog bort de uppenbara. Jorden, luften. Allt hade sina spår.

“Mitt folk.” konstaterade hon till slut och såg på träskålen som bars in. Det luktade underbart – mer än vad hon hade hoppats på. De flesta dagarn…[Read more]

Förklaringen, eller snarare ursäkten var inte riktigt något som Camthalion lade någon vikt på. Klart han kunde väl diskutera ägande och tjuveri men det var inte det som fick hans uppmärksamhet. Snarare biten bröd som, trots mosat, såg mycket mer aptitlig ut än vad hans egna torra bröd gjorde. De lena grönvita luddet på det gjorde det knappast bätt…[Read more]

Tur att de båda fick var sin? Kunde tösen räkna? Eller kanske den inte ansåg Pollen vara en person, vad oförskämt! Pollen åt nog mer än vad hon gjorde. Hastigt kastade hon en blick mot främlingen framför sig. Thurunn. Namnet sa henne ingenting. Stor var hon. Stark också. Frågan var hur mycket hon skulle äta. Dumhet var väl sällan något som man k…[Read more]