Rörelsen genom håret stannade upp när Davant försiktigt försökte att kommentera ämnet. Som om det var en varm gryta som han inte vågade röra vid utan att bränna sin hand. Det var förstås ett delikat ämne. Men sättet som mannen talade lät det som om han inte helt kunde bestämma sig för vad som var moraliskt rätt. Det verkar som om han var vis no…[Read more]

Åt hans svar nickade hon lätt. Vilken tur att hon inte hade gjort hans kläder mer blöta än vad regnet redan hade gjort. Fast kläderna började väl få tillbaka att bli torra och varma? Hon kastade trasan på golvet när hon hade torkat upp det som gick för att sedan känna på sin mantel. Nog var den åtminstone bättre, men helt torr var den inte ännu.…[Read more]

I ett av de mörkare och avlägsnade hörnen satt Vésiva. Hennes knogar var nästan helt vita efter det hårda greppet om ölstopet, som fortfarande var fullt men skummet hade avlägsnat sig. Helt orört såg det ut att vara. Egentligen var väl inte ölens beska smak något som hon tyckte om, faktum var att det enda som brukade gå ner var den starka drycke…[Read more]

Så klart. Av alla personer som existerade i Karm skulle hon välja den person, som inte ens var en person. Utan en demon. Uråldrig och mördade alla i sin väg. En armé av odöda blodtörstiga vampyrer. Tanken fick henne att rysa och hon kom på sig själv att ha kramat marmorbänkens kala yta av rädsla då det gav till skrapande ljud. Hastigt sträckte hon…[Read more]

Det var riskabelt att be om en sådan tjänst, det skulle kunna få Vesvía att vända sig mot henne igen, även om det i hennes egna ögon var ett klokt drag. Men hon var drottning, det var hennes rätt att styra som hon fann klokt, och om Vesvía skulle invända så skulle helt enkelt handelsgillet Bläck behöva se sig om efter en ny ägare.

”Mån…[Read more]

De väntade i tystnad i vad som kändes som en evighet men som knappast kunde ha varit mer än några sekunder. Allting var dödstyst, luften omkring dem tycktes nästan stå stilla medan mannarna inväntade hennes svar och hennes order. De visste alla att det inte fanns något annat alternativ än att öppna portarna, men samtidigt kändes det fel.

&nbsp…[Read more]

Till skillnad från hennes nyfunna vän, tycktes hennes glas fortfarande vara rätt fullt och ärligt talat så fanns det inte något sätt hon skulle få i sig det där. Lite taktiskt sträckte hon fram handen för att råka stöta till glaset så att allt glaset föll och drycken spilldes ut. Hon skakade nätt på huvudet så de blonda lockarna flög omkring henn…[Read more]

Drottningens fråga fick det att rycka till i hennes mungipor. Kontakter, i Karm? Var hade hon inte kontakter? Hennes klarblåa ögon for uppåt medan hon tänkte, samtidigt som hennes hand strök sin haka. Ett irriterande mörkare hårstrå kunde hon känna vid hakan och det var som en nagel i ögat. Precis som vissa av de hon kände till ovanpå land. Till s…[Read more]

Att mannen framför henne log och hans skämtsamma kommentarer fick henne att le bredare och skaka nätt på huvudet så hennes lockar flög omkring henne och kittlade henne under sin egna näsa. Trots den vitsiga kommentarerna försökte han att upprätthålla etikett. Det var intressant. Hon höjde ett ögonbryn och knäppte sina händer för att luta sin li…[Read more]

Det hela skedde tämligen fort, så som allting gör när spelet väl kommit igång, och hon protesterade inte när Aethriatan tog befälet över situationen. Istället vinkade hon till sig en av de snabbare av sina landsmän.

”Följ med honom. Fienden måste nedgöras innan de hinner slå larm!” Väste hon fram mellan sammanbitna tänder innan hon vände sig…[Read more]

Min drottning… Det lät bra, särskilt som Vesvía sade det utan fruktan eller svaghet i sin röst.

”Ja, Vesvía, en tjänst… Hur långt sträcker sig ert kontaktnät? Skulle ni kunna leverera ett brev till, låt säga, Karms inland?” Leendet var fortfarande vasst och nu syntes det något nytt bakom de grå ögonen, en idé eller tanke som hon uppenbart sp…[Read more]

Avbrottet på hans ord, fick henne att notera att han märkte hennes humörs svängning. Var det så uppenbart? Det var väl det enda som gjorde att ilskan bubblade inom henne, annars var hon rätt nonchalant till andra personer. Alla hade sina beslut att göra, men att de som hon antog skulle vara mest lojala till henne. Mor och far. De som skulle…[Read more]

Sång hade aldrig riktig varit Toss sida, han hade aldrig riktigt njutit av besättningens brölande. För någon skönsång var det inte, även om Kai kallade det sjösång. Fast var det inte på havet? Återigen förvirrade Kais ord honom, var saker aldrig på det sättet som det var? Han gnuggade sin panna med en missnöjd grimas innan han kastade en ursä…[Read more]

Det var svårt att förstå svaret från denne Luka. Var det ett ja? Ett nej? Eller hörde han ens frågan? Men något inom henne var nyfiken och det var svårt att veta vart hon skulle ta vägen idag. Trots allt behövde hon vila, för kvällen gav inte allt för mycket sömn och vem behövde inte sin skönhetssömn? Molnen var omkring henne och hon stannade til…[Read more]

Självfallet skulle det inte vara så enkelt. För enkelt att undvika döden, var det någonsin det? Allt hade ett pris. Handeln hade alltid varit en del av hennes liv och människors öden var inget annat än en vara. Det var uppenbart att hennes kontakter och exotiska varor var en tydlig fördel för drottningen med. Även om hon inte hade vågat hopp…[Read more]

Kai tog revbenet som nu han fått av Toss. Kai nickade och vände sig mot dörren.

“Du.. Toss..” Kai stannade till “Vart är vi påväg, skall du inte styra skutan? Eller ska vi ha.. den fyrbenta grisspettet att göra det?” Kai smålog och vände på klacken för att sedan gå upp på däck.

Kai vände blicken mot de två gäster som stod vid relingen och pra…[Read more]

Det var en underlig känsla att leda ett företag som detta, trots att hon hade några av sina egna landsmän med sig. Hon visste att det här antagligen bara var en av många strider och slag som hon skulle stå i fronten för, om hon överlevde, men det första var alltid något särskilt, speciellt när styrkan hon ledde inte alls tillhörde henne. Det va…[Read more]

Vesíva log lätt, funderade över hur hon skulle formulera sig. Kanske det egentligen inte riktigt fanns någon tanke bakom det hon sa. Men något var hon tvungen att säga. För trots allt ville hon inte verka dum. Ännu en sipp av det som nästan skulle kunna vara djävulens påfund.

“Trots allt har du inte allt för många ärr, eller saknade kroppsdelar.…[Read more]

Alltid skulle det vara något, Gormkäft trodde dock att det var smulor som ströddes över honom först. Det hade inte varit första gången som någon hade spillt sin mat över honom. Han drog ett andetag in, mest av reflex. En sliskigt söt smak fyllde hans mun och fick honom att grimasera. Det här luktade ju som… Nej! Inte ens ett ögonblick…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt tacket som för att avfärda det. Nej, så enkelt var det inte. Hon skulle inte kunna lova att döden inte väntade, men just nu var hon för beroende av vad omvärlden tyckte om Me’erisia för att hon skulle kunna ha ihjäl en av de enda kontakterna de hade med ytan.

”Tacka mig inte ännu… Ni står fortfarande i onåd hos mig, men…[Read more]