Orden som föll ur Izotars mun fick Ziyaté att spänna sina fingrar hårdare kring foten till glaset. Lloth ett hårdare grepp om henne? Inte känna något? Djupt inne fanns det en del som önskade att det var så lätt. Att kunna återgå till att inte behöva känna något. Allt för vanligt att såras. Utan att märka det lyckades hon knäcka glasens fot i två…[Read more]

Uppenbarligen hade hon sagt något fel, för både Leony och Sandor såg på henne med blickar som skulle kunna skära stål, för att inte tala om Leonys hand mot hennes arm. Det kändes underligt nog som när ens föräldrar förklarade att dem var besvikna, en känsla som hon inte alls tyckte om, men hon gjorde sitt bästa för att inte visa det. Istället v…[Read more]

Vinga kunde se hur främlingen hade lagt sig på marken. Fast det verkade inte allt för bekvämt. Hon stampade lite med sin fot mot den hårda jordytan. Sannerligen kändes det inte bekvämt. Fast det var väl inte hennes problem. Ett svagt nöjt leende på läpparna gosade hon in sig ännu mer bland halmen, även om det kliade lite. Åtminstone var det mer m…[Read more]

Plötsligt blev hon väldigt medveten om de få svarta slingorna som föll över hennes ansikte och hon plockade bort dem. Såg hennes hår rörigt ut? Varför brydde hon sig om det nu? Hon kunde inte rå för att skratta, fast i en hastig utandning och hon kastade en blick ner på sin klänning. Den var lite mer smutsig och tilltufsad än vad hon hade velat i…[Read more]

Men Isra himlade med ögonen. Vad var det med all denna dramatik? Nog för att hon inte hade något emot lite drama då och då, särskilt när det kom till publika tillställningar, det liksom gav mersmak, men på det här viset?

”Så ni tänker ge dig av, igen? För att hon är här?” Frågade hon bistert, och för en kort sekund lös det igenom, den där känsl…[Read more]

Om det hade dröjt en sekund längre hade hon stängt igen dörren, lika hastigt som hon hade kommit dit men hon hann inte greppa tag om sin kappa innan mannen tog den ifrån henne. Lite försiktigt lät hon sin kalla hand greppa tag om hans arm. Lät honom leda henne, men bara för denna gång.  Hennes hår var fortfarande lite blött från snön som yrde…[Read more]

Det var inte som om Ziyaté inte hade förväntat sig sin sons utspel på det sättet. Ibland var det som en liten jycke som skällde, enbart för skällandes skull. De hade gått igenom det hela, ett flertals gånger förut. Det enda som var annorlunda var Isras närvaro och hennes sätt att tala. Även om det fanns en poäng, ville inte Ziyaté erkänna detta.…[Read more]

Leonys ankomst var kanske inte helt väntad, men Maeve hade kommit att förstå att kungens syster hade mer att göra med rikets säkerhet än vad som kanske var brukligt, ett faktum som hon inte alls motsatte sig. Hon hade förstått att kvinnan var en kraft att räkna med och att hennes råd oftast var värda att lyssna på, hon var vis, och hon tvekade int…[Read more]

Med en ljudlig suck himlade hon med ögonen åt hela skådespelet, den spelade nonchalansen hos Ziyaté, ilskan hos hennes far, förstod han inte? Hur kunde hon, ett barn och ett barnbarn, förstå mer än dessa två som levt så mycket längre än henne?

”Vid gudarna…” Utbrast hon i en ton som talade för hur trött hela affären gjorde henne. ”Ni förstår…[Read more]

Om hon inte hade sett att Izotar inte hade några vapen på sig, hade hon lagt handen på en av de många knivarna som hon bar men istället höjde hon på ena ögonbrynet åt sin son svar. Det irriterade henne, mer än hon ville erkänna. Om inte Lloth hade… Svaga män. Alltid någon ursäkt på vems fel det var. Även fast Izotar hade mer än de flesta ynkrygga…[Read more]

Liksom sin far så stelnade hon till vid ljudet och vände hastigt huvudet åt hållet det kom ifrån. Hon var ganska säker på vem det var, men det hade lika gärna kunnat vara Tipum som tjuvlyssnade. Att det var Ziyaté fick henne dock att slappna av igen och hon lutade sig tillbaka i fåtöljen med ett litet roat leende. Gömmer sig i skuggorna m…[Read more]

Där var det igen, fröken. Det fick henne att grimasera lite, hon var inte ungdomlig nog att vara det. Fast om man jämförde med denne man, kanske det fick gå. Hon nickade enbart lite artigt åt honom. Katten var betydligt enklare att uttala. Ack! Landfolk och deras besvärliga namn. Dessutom hade de allt för vanligtvis mer än ett namn, vad skulle d…[Read more]

Min svaghet är Izotar. Det var ett av de få minnena med Isra som hade etsat sig fast vid Ziyatés minne. Första gången de talades vid, stoltheten för det som var hennes barnbarn… Det var sällan hon skulle erkänna sina svagheter för någon… Men i det momentet hade hon intalat sig själv att det var enbart för att det skulle ses som en styrka hos Isra…[Read more]

Komplicerat var det ja, minst sagt. Hon undrade om hennes barndom egentligen inte varit relativt normal, trots allt. Hon hade inte haft sin far, men hon hade haft en mor som älskade henne, en bror och en syster, även om den senare visat sig vara något av en bortskämd snorunge med romantiska fantasier om ett liv utanför hovet. Hon kunde inte låta…[Read more]

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

 
Biografi
1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

 
Ba…[Read more]

“Erethil.. h.. j.. ä.. l… p.. a.. hjälpa?” var det det som Jo sa? vad betyder “hjälpa”? sedan svepte Jo en kvinlig form framför sig och en manlig form, och tryckte dem mot varandra.. är Hjälpa det samma som sex? Gork hade inte tänkt sig att Erethil skulle göra så med Jo, och Gork. Gör Erethil så mot alla? Trycker sig och gnider sig mot en man…[Read more]

Skäggväxten, eller fjunen, var nog inte tecken på vishet. För Jo förstod ingenting om vad Gork sa. Han kunde tyda namnen… försökte han upprepa hans ord? Det var väl en början…? Eller var det ett slut? Kanske de mörka molnen egentligen var en storm som tog dem närmre Erethil?

Ännu en gång ruskade han på huvudet och gjorde samma rörelser som…[Read more]