“Erethil hjä.. hje.. hä.. he.. hjäe? Erethil.. Shoq? Erethil Hje.. Hjä.. Hä.. He..?”

Gork var inte så smart som Gork hade tänkt sig, men Jo pekade på sig själv och kupade händern som om det vore en människokvinna.. är Erethil en kvinna, en människo kvinna? Kan Gork lita på Erethil om Erethil inte är som Gork? Kan Gork lita på Jo? Jo Jo kan Gork…[Read more]

Hon vände sig om för att betrakta sin far, något kortare än vad han var, men trots det så skulle det knappast kännas som om hon såg upp på honom.

”Så hon visade er att ni kommer före Lloth och hennes önskningar, men ändå ogillar ni henne så. Varför?” Hon hade undrat mer än en gång, Ziyaté hade ju berättat en del, om hur hennes son tycktes avs…[Read more]

I sina egna tankar och bekymmer hade Sera tryckt ner handtaget till kammaren där Rheon och sällskapet satt. Lite krampaktig höll hon kvar sin hand vid handtaget när hon insåg att det inte alls var vart hon skulle vara. Typiskt, det var klart hon skulle gått fel. Det var inte kammaren som hon hade tilldelats. Det var klart att hon hade gått vilse,…[Read more]

En suck lämnar Ziyatés gråa läppar. Främlingen framför henne var ingen främling. Hennes ögon hade inte bedragit henne ännu. Fastän ännu kunde hon inte placera den äldre alven framför sig i sitt minne. Lite omedvetet lät hon sina fingrar glida över lädret på boken som var fäst vid hennes höft. Den som innehöll alla hennes minnen och tankar. Eller v…[Read more]

Någonting i hans röst och sätt att röra sig sade att han egentligen inte var allt för glad över att behöva dela skyddet. Fast, det var inget som Vinga ens lade mer än en sekund tanke på. Det regnade ute och hon hade inte tänkt låta sig bli blöt för att en främling hade andra åsikter om henne. Med ett krafttag tog hon tag i sin säck och svingade de…[Read more]

Leendet över hennes läppar dog vid drottningens hårda ord och hon snörpte istället på munnen, mer än missnöjd med att bli tilltalad på det viset, som om hon inte redan förtjänat sitt namn tio gånger om. Flicka… Hennes käke spändes märkbart där hon satt, de blå ögonen fästa på Selene under sekunder som kändes mer som minuter, innan hon såg tillbaka…[Read more]

Det hade börjat bli lite kyligt i rummet, troligtvis för att det varit tomt så länge och natten nu tryckte på utanför den bubbla som skyddade staden. Ibland var det som om de kalla undervattensströmmarna på något vis lyckades nästla sig in och göra luften rå och ikväll var helt uppenbart en sådan kväll.

”Åh, hon kommer och går… Just nu vet…[Read more]

Fröken, det var något hon inte hade blivit kallat på länge. Trots allt började hon komma till åren, inte samma unga dam. Fast så långt till att kalla sig själv gammal skulle hon inte göra ännu. Åtminstone hade inte visdomen kommit med åren. Och denne man verkade åtminstone ha flera år på nacken, om inte sekler. Namnet var svårt att lägga på min…[Read more]

Han sprungit bort, det var en människa som hade någon kär ägodel till denne högalv framför henne. Det var nästan lite roande, åtminstone på sättet som främlingen framför henne målade upp bilden. Även om lärlingar som förrådde sina mästare var långt ifrån ovanligt. Hade Ziyaté haft en känsla av att det var något annat som var syftet först. Som en h…[Read more]

Att hon potentiellt skulle rida mot sin död var ett faktum hon hade kommit att acceptera, även om hon knappast längtade eller hoppades på en sådan utkomst, men det var en del av att vara en krigare. Förr eller senare skulle man falla, det var bara en fråga om hur man gjorde det som spelade roll, och nu med ett förnyat löfte från både Sandor och…[Read more]

Med en suck så vände hon sig tillbaka mot sin far, begrundade betydelsen av det lilla leendet, och funderade på om hon verkligen hade gjort rätt i att erbjuda honom en plats i sitt hem. Men… Han var trots allt hennes far, och hitintills hade han inte gjort något för att få henne att tro att han tänkte hugga henne i ryggen. Kanske kunde han bli e…[Read more]

”Jag förstår…” Var det enda hon sade just då, innan hon tog vinglaset och svepte resten av drycken däri, som om den på något vis skulle kunna mota bort smärtan inom henne just då. Han hade förstås inte önskat att hon skulle se det, men hon hade hunnit se hans glansiga ögon, och det hördes på hans röst när han talade med henne. Hennes far grä…[Read more]

Sekunden innan hans tankar och minnen överväldigade henne så sköt hon snabbt ut den hand som inte höll i vinglaset för att fatta tag om hans handled. Det var ett hårt, kallt grepp, och hon släppte inte trots de nya intryck som fyllde hennes sinne. Som en slags förankring i verkligheten och en försäkran om att han inte skulle göra något dumt…[Read more]

Nej, det hade förstås inte heller hon önskat, men det gick inte att ändra på nu, hennes mor och bror var båda döda och livet hade gått vidare, hon hade gjort det bästa av situationen. Att hennes far förstod det förvånade henne.

”Kan ni göra sådant?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn, uppriktigt imponerad om så var fallet. Hon hade inte den fal…[Read more]

Hon såg på honom där han satt, uppenbart ärlig men också mån om att försöka stryka henne medhårs, inte göra henne upprörd. Han hade ännu inte sagt något negativt om henne eller hennes styre, och om han visste vad hon hade gjort i Kaldrland och även efter det så hade han inte avslöjat det än.

”Smicker, Izotar?” Sade hon med ett litet flin innan…[Read more]

Det kändes fortfarande underligt att höra sitt namn i samband med en sådan titel men vid det här laget hade hon kommit att förvänta sig att det brukades, så hon sade inget om det utan böjde bara huvudet i hälsning och lade ena handen i en knuten näve över bröstet, en snabb och för henne ytterst naturlig hälsning till en jämlike. Hon var inte den s…[Read more]

Först vid hans ord om hennes bror så såg hon upp på honom, mötte hans blick. Det fanns förvåning däri, förvåning över att han höll med henne, att han inte förbannade henne för det hon gjort, menat att alla alltid kan räddas, att allt är möjligt att förlåta. Det var vad hon hade förväntat sig efter det lilla hon visste om sin far, det lilla som h…[Read more]

Hon mötte inte hans blick när hon svarade, och för en kort sekund blev det uppenbart att minnet på hur hennes mor mått under den sista tiden fortfarande var som ett öppet sår. Hon hade inte fått ta farväl, hade inte haft tid att säga det hon ville ha sagt, och hennes mor hade varit allt annat än vänligt sinnad mot henne, vilseledd av lögner som…[Read more]

Att han var misstänksam var inte svårt att se. Fast hon verkade mindre berörd av det, vad skulle han göra? Han verkade inte allt för stridslysten. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga. Vem hon var? Hade de inte nyss talat om detta. Åtminstone förvirrade det henne. Kanske hon hade gjort honom obekväm. Hon skrockade till lite innan hon ryckte på a…[Read more]