Leendet över hennes läppar dog vid drottningens hårda ord och hon snörpte istället på munnen, mer än missnöjd med att bli tilltalad på det viset, som om hon inte redan förtjänat sitt namn tio gånger om. Flicka… Hennes käke spändes märkbart där hon satt, de blå ögonen fästa på Selene under sekunder som kändes mer som minuter, innan hon såg tillbaka…[Read more]
Det hade börjat bli lite kyligt i rummet, troligtvis för att det varit tomt så länge och natten nu tryckte på utanför den bubbla som skyddade staden. Ibland var det som om de kalla undervattensströmmarna på något vis lyckades nästla sig in och göra luften rå och ikväll var helt uppenbart en sådan kväll.
Fröken, det var något hon inte hade blivit kallat på länge. Trots allt började hon komma till åren, inte samma unga dam. Fast så långt till att kalla sig själv gammal skulle hon inte göra ännu. Åtminstone hade inte visdomen kommit med åren. Och denne man verkade åtminstone ha flera år på nacken, om inte sekler. Namnet var svårt att lägga på min…[Read more]
Han sprungit bort, det var en människa som hade någon kär ägodel till denne högalv framför henne. Det var nästan lite roande, åtminstone på sättet som främlingen framför henne målade upp bilden. Även om lärlingar som förrådde sina mästare var långt ifrån ovanligt. Hade Ziyaté haft en känsla av att det var något annat som var syftet först. Som en h…[Read more]
Att hon potentiellt skulle rida mot sin död var ett faktum hon hade kommit att acceptera, även om hon knappast längtade eller hoppades på en sådan utkomst, men det var en del av att vara en krigare. Förr eller senare skulle man falla, det var bara en fråga om hur man gjorde det som spelade roll, och nu med ett förnyat löfte från både Sandor och…[Read more]
Med en suck så vände hon sig tillbaka mot sin far, begrundade betydelsen av det lilla leendet, och funderade på om hon verkligen hade gjort rätt i att erbjuda honom en plats i sitt hem. Men… Han var trots allt hennes far, och hitintills hade han inte gjort något för att få henne att tro att han tänkte hugga henne i ryggen. Kanske kunde han bli e…[Read more]
”Jag förstår…” Var det enda hon sade just då, innan hon tog vinglaset och svepte resten av drycken däri, som om den på något vis skulle kunna mota bort smärtan inom henne just då. Han hade förstås inte önskat att hon skulle se det, men hon hade hunnit se hans glansiga ögon, och det hördes på hans röst när han talade med henne. Hennes far grä…[Read more]
Sekunden innan hans tankar och minnen överväldigade henne så sköt hon snabbt ut den hand som inte höll i vinglaset för att fatta tag om hans handled. Det var ett hårt, kallt grepp, och hon släppte inte trots de nya intryck som fyllde hennes sinne. Som en slags förankring i verkligheten och en försäkran om att han inte skulle göra något dumt…[Read more]
Nej, det hade förstås inte heller hon önskat, men det gick inte att ändra på nu, hennes mor och bror var båda döda och livet hade gått vidare, hon hade gjort det bästa av situationen. Att hennes far förstod det förvånade henne.
”Kan ni göra sådant?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn, uppriktigt imponerad om så var fallet. Hon hade inte den fal…[Read more]
Hon såg på honom där han satt, uppenbart ärlig men också mån om att försöka stryka henne medhårs, inte göra henne upprörd. Han hade ännu inte sagt något negativt om henne eller hennes styre, och om han visste vad hon hade gjort i Kaldrland och även efter det så hade han inte avslöjat det än.
”Smicker, Izotar?” Sade hon med ett litet flin innan…[Read more]
Det kändes fortfarande underligt att höra sitt namn i samband med en sådan titel men vid det här laget hade hon kommit att förvänta sig att det brukades, så hon sade inget om det utan böjde bara huvudet i hälsning och lade ena handen i en knuten näve över bröstet, en snabb och för henne ytterst naturlig hälsning till en jämlike. Hon var inte den s…[Read more]
Först vid hans ord om hennes bror så såg hon upp på honom, mötte hans blick. Det fanns förvåning däri, förvåning över att han höll med henne, att han inte förbannade henne för det hon gjort, menat att alla alltid kan räddas, att allt är möjligt att förlåta. Det var vad hon hade förväntat sig efter det lilla hon visste om sin far, det lilla som h…[Read more]
Hon mötte inte hans blick när hon svarade, och för en kort sekund blev det uppenbart att minnet på hur hennes mor mått under den sista tiden fortfarande var som ett öppet sår. Hon hade inte fått ta farväl, hade inte haft tid att säga det hon ville ha sagt, och hennes mor hade varit allt annat än vänligt sinnad mot henne, vilseledd av lögner som…[Read more]
Att han var misstänksam var inte svårt att se. Fast hon verkade mindre berörd av det, vad skulle han göra? Han verkade inte allt för stridslysten. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga. Vem hon var? Hade de inte nyss talat om detta. Åtminstone förvirrade det henne. Kanske hon hade gjort honom obekväm. Hon skrockade till lite innan hon ryckte på a…[Read more]
“Ett parti av Dunk 23! det slår sällan fel!” utbrast Vésiva. Åtminstone gjorde det inte det när hon lät sina rappa fingrar fuska sig till en vinst. Även om hon då och då, var tvungen att spela på en förlust. Annars vore det för enkelt att uppfatta att hon fuskade. Hon suckade tungt till. Hennes ben var trötta, det var hon tvungen att medge och i…[Read more]
Det var längesen hon hade hört någon kalla dem för Ish’daalar och hon höjde lite oförväntat på ena ögonbrynet. Okonventionella, det var väl ett ord att beskriva det. Säkert ett som få hade valt. Groteska, hemska och tortyr hade nog andra placera där. Eller rent utsagd ondska och mörker. Hon hade ett roat, snett leende i sitt ansikte och bet…[Read more]
Hon öppnade munnen för att snäsa tillbaka på kaldrländska, men knep snabbt ihop läpparna igen när Sera började tjafsa med prästinnan. Yazfeins förslag om att följa med på det lilla möte som de andra två uppenbarligen planerade att ha föll henne inte helt i smaken, men nu var hon nyfiken. Förbannad vare hennes nyfikenhet. Hon hade sina egna bekym…[Read more]
”Inte vi, din mörkeralv” svarade Sera enkelt tillbaka på kaldrländska till Maeve. Som om det skulle vara uppenbart. Det var inte svårt att se att lappen var ämnad att mörda Maeve. Likt som hennes bror. Råttor var det, som lämnade det sjunkande skeppet. Åtminstone fick de något svar på frågan, vem de var ute efter. Även om det fanns en liten l…[Read more]
Rian are now friends 7 years, 3 months ago
