“Ett parti av Dunk 23! det slår sällan fel!” utbrast Vésiva. Åtminstone gjorde det inte det när hon lät sina rappa fingrar fuska sig till en vinst. Även om hon då och då, var tvungen att spela på en förlust. Annars vore det för enkelt att uppfatta att hon fuskade. Hon suckade tungt till. Hennes ben var trötta, det var hon tvungen att medge och i…[Read more]

Det var längesen hon hade hört någon kalla dem för Ish’daalar och hon höjde lite oförväntat på ena ögonbrynet. Okonventionella, det var väl ett ord att beskriva det. Säkert ett som få hade valt. Groteska, hemska och tortyr hade nog andra placera där. Eller rent utsagd ondska och mörker. Hon hade ett roat, snett leende i sitt ansikte och bet…[Read more]

Hon öppnade munnen för att snäsa tillbaka på kaldrländska, men knep snabbt ihop läpparna igen när Sera började tjafsa med prästinnan. Yazfeins förslag om att följa med på det lilla möte som de andra två uppenbarligen planerade att ha föll henne inte helt i smaken, men nu var hon nyfiken. Förbannad vare hennes nyfikenhet. Hon hade sina egna bekym…[Read more]

”Inte vi, din mörkeralv” svarade Sera enkelt tillbaka på kaldrländska till Maeve. Som om det skulle vara uppenbart. Det var inte svårt att se att lappen var ämnad att mörda Maeve. Likt som hennes bror. Råttor var det, som lämnade det sjunkande skeppet. Åtminstone fick de något svar på frågan, vem de var ute efter. Även om det fanns en liten l…[Read more]

Ett möte med Sandor Thaldwin. Hon hade tyckt att det kändes lite väl formellt, men det här var inte alls likt den typen av krigsföring som hon och hennes folk förde, det var alldeles för mycket runt omkring, mycket mer som behövde ordnas innan det var dags att ge sig av, och således behövdes ett möte. Hon hade svurit honom sina yxor när hon fö…[Read more]

Nå, de skulle kanske kunna resa, se mer av världen, men hon var inte säker på att det var vad hon ville. Hon visste nog inte riktigt vad hon ville, mer än att hon ville vara med honom. Om hon kunde leva ett stillsamt liv med honom i Hannadon så skulle hon antagligen kunna vänja sig vid mindre intriger, mindre hemlighetsmakeri, mindre uppdra…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Yazfein

Han lyssna noga på vad som sägs, följer rörelser som alla gör men ler kallt och lugnt under hela tiden. Pilen skulle försvinna ur riddarens hand långt innan mannen hunnit till några vakter. Detta då den var gjord av ren magi inte skulle vara under så lång tid. Yazfein säger inget mer på ett långt tag. Känner hur Maeves grepp hårdnar…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Rushla hade precis tagit fram ett par öl glas och var i färden med att börja servera när hon hörde vad mannen utbrast. Det äcklade henne och hon gjorde en grimas, som om hon bitit i ett surt äpple. Klangen som hördes när stekpannan slog till mannens huvud var som ett fröjd för örat. Även det lilla kraset efteråt. Ah, som ljuv musik. Så…[Read more]

Det var svårt att få någon ögonkontakt, dels för att han var lång nog att hon skulle vara tvungen att sitta på den förbannade hästen för att vara i samma höjd och dels för huvan dolde dem väl. Var det egentligen konstigt att han snavade så som han gjorde med den så långt hängandes? Hon tog ett litet hårdare tag om hästens rem för att inte den o…[Read more]

Alvens blick verkade inte full av avsky, vilket förvånade Ziyaté. Trots allt hade avsmaken av hennes folk alltid funnits bland de flesta folk. Enbart namnet, mörkeralver, tydde väl på att de var av ond natur eller nattens varelser? Det var en vardag för henne och det djupa intresset hos främlingen gjorde henne obekväm. För ännu hade hon inte hunni…[Read more]

Först fick hon för sig att hon hörde en röst och såg förvirrat ner på hästen. Talade den? Ett litet gnäggande från hästen fick henne att förstå att det inte var fallet. Hon kastade en blick uppåt och fick syn på mannen som verkade lika dyngsur som hon själv. Hon böjde huvudet som i en kort hälsning för att sedan hålla sitt huvud högt. Bläckfi…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Hennes smala fingrar höll omkring en vinbägares fot. Åtminstone hade vinet blivit bättre u…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]