Vaksamt betraktade Vecah den hitills okända mannen och rörelserna. Huvudet låg något på snedden och under huvan ryckte det alviska örat till för varje ord och annat ljud. Kanske det till och med skulle förvåna hennes bror, men hon sträckte sig upp för att dra ner huvan. Det som en gång skulle kunna vara ett vackert blont hår, var tovigt, smut…[Read more]

Hans blick blir lite mer intensiv och ögonen smalnar lite när han betraktar henne samt hennes reaktioner, det var som om hans ögon, kropp och sinne var tränad till att lägga märke till små skiftningar eller reaktioner i en persons röst eller hållning. Men han rynkade lite på ögonbrynen medan han lyssnade på Tova’s ord om att han kontrollera…[Read more]

Även om han inte helt slappnat av i kroppen så är han lugnare, han varken kände eller såg någon illvilja hos Tova när denne närmade sig elden. Det var tydligt att han lyssnade på hennes ord även om hans blick hade sökt sig till elden som sprakade mellan dem.

“Är det elden eller ljuset från den som kan visa dolda sanningar? Att ljus och värme dr…[Read more]

Molnen var mörka på himlen som att den när som helst skulle göra livet till ett helvete för de många som var ute på gatorna i Celeras. Regn var inget farligt förstås, många behövde väl det, så som de flesta stank. Men å andra sidan hade aldrig Kyr’ah aldrig varit någon av de och leran som den brukade skapa… nå bara tanken fick henne att grima…[Read more]

Det var så mycket personer och helt bekväm var inte Finn, trots alokholen. Han gjorde en liten grimas för att klia sig själv i nacken medan  funderade på allt som sades, speciellt på Colins fråga, eller ja, vad var det hon kallades nu igen? Kathryn… Han rynkade lätt på ögonbrynen för att se mot sin vän och harklade sig något. Försiktigt to…[Read more]

“Ibland… bara två fingrar som försvunnit än så länge!” sa hon och höll stolt upp sina fingrar med ett brett flin. För att sedan klia sig lite obekvämt i nacken. Frågan om det var farligt, eller nästan varför de lät henne leva gjorde henne lite illa till mods. Trots allt hade det väl varit nära ett flertals gånger. Men istället för att fastna…[Read more]

Nog för att han hade varit försjunken i sin egen desperation och frustration över att allt var tomt, men kroppen hade reagerat vid den ensamma knäppningen som hörts. Spänd och förberett sig, förberett sig på vad? Han kunde inte säga vad men visst att något hade han förberett sig på.  Dock hade han inte höjt blicken när vem eller vad det nu var…[Read more]

“Skrattar? Åh, ja, det brukar vara bra. Om man inte är nervös förstås…” babblade Ellie för att klia sig något i håret som var något rufsigt. Lite nyfiket betrakade hon draken framför sig, som såg så oskyldig ut. Att ens den skulle ha någon förmåga att ordna fram pengar. Mja, det var väl svårt. Om hon inte sålde eller försökte på annat sätt få pe…[Read more]

Egentligen borde hon inte vara så långt borta ifrån Berelon själv, Denera visste det med hela sitt förnuft. Men någonstans skrek hjärtat för det utanför Berelon det som lämnats för att dö. Fast kanske det hela var en dum idé egentligen? Hon hade tänkt om, åtminstone det som hon intalade sig själv, men då hörde hon den välbekanta rösten. Säkert ett…[Read more]

Lite förvirrat över allt som kastades på Finn var han nog och han kliade sig något förbryllat i håret så det rufsades till. Troll som inte begärde tull, en brink som nästan kändes större än vad han sett andra – eller kanske det bara var hur han talade? Inte minst vad hans vän talade om. Inte visste om syfte? Hade de inte ett tydligt syfte?

“Eh,…[Read more]

Det var uppenbart att Maeve började tappa fattningen helt, hennes anfall var våldsamma och vårdslösa, slagen var hårda men finessen var som bortblåst. Turins hånfulla ord rann av henne som vatten, ty för sitt inre såg hon inte bara mannen framför sig, hon såg sin brors döda, uppsvällda kropp, hans blanka ögon som stirrade ut i etern. Hon kände det…[Read more]

“Obehindrat gå igenom, ja. Men jag tror att om ni söker deras hjälp…” hummade Vésiva och försökte fundera lite som om hon inte missade någon vinkling på historien men skakade sedan på huvudet åt funderingarna.

“De flesta skulle vägra gå den vägen. Möjligtvis några få skulle vara nyfikna på en del av sin bakgrund.” fortsatte hon och lät blicken…[Read more]

Hon visste inte vad hon väntat sig, men hon hade trott att han skulle munhuggas med henne först, att han skulle dra ut på det hela så länge som möjligt för att köpa sig själv mer tid, att han skulle ha haft någon storsint, genomtänkt plan i rockärmen. Men han gjorde vad hon minst av allt förväntat sig och attackerade först.

”Hede…[Read more]

Skrattet var något oväntat, men kanske fanns det mer bakom det, det var omöjligt att säga. Visst var det kanske en konstig fråga, speciellt med tanke på att Vésvia utåt sett inte var inblandad i Barastars politik… Men drottningen visste att hennes inflytande sträckte sig långt, och en så känslig fråga som denna ville hon helst av allt undvika a…[Read more]

Tystnaden var inte direkt något som stressade vätten. Tvärtom, snarare tyckte hon det var skönt. Tillräckligt med tyst för att kunna tänka klart och ibland önskade hon att det kunde fortsätta så. Lite fundersamt nickade hon till det som de båda konstaterade.

“Det kan göra det farligt, och jag vill helst inte hamna som middag hos en jävla drake…[Read more]

Rodnaden att bli upptäck gjorde hennes kinder alldeles varma och hon gnuggade dem lite medan hon reste sig upp och borstade bort en del sand. Även om hon nog förbannade den för att den redan hade tagit sig in på ställen som sällan såg solens strålar. Hon kunde inte rå för att ändå dra lite på munnen över värmen i hans ord som hon visste fanns dä…[Read more]

Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…

“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något…[Read more]

Att vila var lättare sagt än gjort. Ett tag hade hon vridit och vänt sig i sin säng. Nå, att kalla det säng kanske var en överdrift… men den lilla filt som hon kallat säng för några månader nu. Eller började det bli år nu? Hon hade slutat räkna. Den klarblåa blicken letade sig upp till tältets tak. Tankarna vandrade mot de olika utfallen imorgo…[Read more]