Förstås var det ett stort steg att ta sig till ytan – om man inte riktigt visste hur man skulle gå till väga. Eller för den delen hamnade med fel sorters folk. Kunde det vara svårt att överleva.

“Åh… Jag har varit uppe här… sedan barnsben. Jag följde med min far tidigt i hans resor till världen ovanför.” sa hon med ett litet drömmande l…[Read more]

Som vanligt betraktade Mareld sin kapten med tystnad när hon talade om vad som önskades. Blodlusten, ilskan och rent utsagt ondskan hade varit en av de många saker som gjorde att han hade mer accepterat att vara under hennes kontroll. Åtminstone hade hon haft vett nog att göra honom till första styrman. Ett litet skrockande kom ifrån honom och ha…[Read more]

Förstås fanns det sanning i vad Istilwys sa, det fanns inte mycket att finna hos Lloth om döden var ens rädsla eller för den delen om man var svg. Bara tnaken på svaghet fick Ziyaté att rynka på näsan och hon följde sin kompanjon med blicken innan hon själv svingade av sig hästen.

Att bli kallad äventyrare var hon inte allt för beredd på och…[Read more]

Ett bubblande skratt lämnade Seras läppar när hennes vän målade upp allt som de skulle komma till att möta. Om inte mer. Det var allt för många gånger som hon sett på sin framtid med dysterhet och mörker. Fast Hulta spred lite ljus över det och Sera verkade nästan bubbla själv med glädje.

“Åh ja…! Och vackra charmerande prinsar och dess magike…[Read more]

Han svarade inte på hennes ord, men handen som han lade mot hennes där den vilade om hans midja kändes betryggande och hon visste att han skulle göra som hon bett honom om det kom att behövas.

När de plötsligt red in i gläntan med den sprakande elden så möttes hon av en syn hon fram tills nu hoppats bara skulle existera i hennes mörkaste…[Read more]

Likheten vid ett rådjur försvann knappast när Arlin valde att vända sig mot henne och ställa en fråga, tvärt om förstärktes den och hon flackade lite med blicken. Vad skulle hon svara på en sådan fråga? Knappast sanningen.

”F-Frostheim…” Mumlade hon lågt och drog upp axlarna en aning där hon satt likt en strykrädd katt. Hon kunde dock inte låta…[Read more]

Han hade förväntat sig att det skulle vara lite roligare att ha så fint dambesök, men Saskia Belsante hade mest legat och sovit, och när hon väl vaknat så hade hon smitit iväg innan han hunnit säga något. Kanske kände han sig lite försummad på det viset, en känsla han inte alls var van vid, men så var ju också Saskia Belsante alldeles för fi…[Read more]

Zators ord fick henne att tugga lite besvärat på underläppen. Hon hade förstås tänkt samma sak själv mer än en gång, drömt mardrömmar om hur det skulle kunna bli när de inte längre hade sin mor att skydda dem från omvärlden. Hon ville tro att Fëani inte skulle låta sig styras av någon annan, att hon skulle minnas att de trots allt var av henne…[Read more]

”Jo, och ett ännu större ego”, kommenterade hon roat.

Moira ryckte lite på axlarna åt det hela. Flickans ord hade fått henne att flina smått, men hon kunde ändå inte låta bli att känna att det var en dålig idé att låta Wreax se vart han fördes. Trots det så gjorde hon som flickan sagt och med en lätt knuff i ryggen på Wreax så manade hon honom…[Read more]

Det fanns ytterligare ett främmande ansikte på skeppet som skulle ta ungdomarna till Frostheim, en tanig flicka, troligen några år yngre än Nilla. Hon hade köpt sig en plats på skeppet innan det hann lämna Karm och när Nilla och Arlin klev på skeppet så satt hon redan där.

Hon såg ganska vilsen och malplacerad ut och ingen av besättningen…[Read more]

Med en hård hand daskade hon till Wreax i bakhuvudet, som om hon läxade upp ett olydigt barn som precis sagt något särdeles opassande.

”Det är inget vis att tala till en flicka”, sade hon hårt, men vände sedan blicken till flickan igen och lät den mjukna något. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och hon ryckte på axlarna som sva…[Read more]

“Vi kommer göra det klart för alla vilka som styr vilket skepp när vi är redo att ge oss av Ragnhildr. Och jag tror nog de kommer lyssna på dig bättre än du tror om du bara är bestämd.” Han ler lätt mot henne och lägger en hand på hennes axel igen medan han ser på skeppen i tur och ordning.

“Du har visat prov på att du faktiskt är redo att leda…[Read more]

Brand har hela tiden studerat Torfi och Hillevi, inte lyft blicken från den som varit i ringen. Han suckar lite när alla talat klart och det hade värmt att höra sin systers ord. Även om hon kanske inte riktigt förstod hur mycket guld det hade varit i hans penningpung. Mer än han nog skulle få ihop någonsin igen. Men det hade det varit värt att…[Read more]

Yazfein har bara studerat syskonen under tystnad och hade ganska snabbt förstått hur nära de stått mannen de kallade Ejvald. Han bara skakar på huvudet och väljer att inte säga något men blicken vilar länge på Eirik innan han lyfter den för att se mot kvinnan som kommer springandes, tät följd av en man. Han lyssnar på deras ord och har redan bör…[Read more]

Ejvald ger henne en blick kort med ett brett leende, ett leende som fylls med styrka och han tar ett djupt andetag för att följa henne framåt mot männen med ett vrål. Ett vrål som taget från yngre dagar då hans kropp och själv var som starkast. Värme fyllde honom och trots att han kände hur såret öppnade sig mer och mer, kände han sig stark. Do…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]

Allt det som de talade om fick Finn att rysa. Varför skulle de ens beblanda sig i det där? Han stretade emot och drog Corrins hand emot sig. Som om han ville dra bort honom ifrån denna främling och hemskheter som de tycktes vandra rakt in i.

“Och varför stannar de inte döda?!” utbrast han, lite för högt i ton för en man

Blixtens sken lös även upp en annan mörk figur bland skuggorna bakom kaptenen. Utan skenet från blixten skulle man kunna tro att han var hennes skugga. Allt var svart, från skorna till den söndriga kaptens hatten som han bar. Det var som om kläderna droppade, som en mörk seg vätska som aldrig riktigt tycktes rinna av honom. Kapten rocken var kläd…[Read more]