Ayperos fråga fick henne att sucka, som om blotta tanken på Wreax Siturios gjorde henne trött – något som förvisso inte var särskilt långt från sanningen.

”En handelsman. Hans far är Me’erisier och hans mor var en mörkeralv. Han har höga ambitioner och ett ego som skulle behöva tyglas. Jag hade hoppats på att kunna använda honom för egna syft…[Read more]

Alvens ord fick henne att rynka på pannan i tydligt ogillande. Hon, ta reda på om Wreax var lojal mot Lloth? Det var inte den typen av inhyrd hjälp hon var… Hon öppnade munnen för att protestera, men fick knappt en chans att säga något innan alven gick vidare från ämnet.

Med en trött suck så lutade hon sig åter tillbaka mot väggen där ho…[Read more]

Ögonen till konungen smalnade något men han försökte att lugna sig själv genom att dra ett djupt andetag. Kael hade alltid varit mer charmande och orden tycktes så enkelt komma till hans bror. Ett tag hade han varit avundsjuk på det. Önskat att han sluppit den där tunga kronan och allt vad det innebar. Främst huvudvärk och etikett. Två saker han h…[Read more]

Ett knarrande hördes när en av bokhyllorna verkade röra på sig och Vésiva stod i den mörka och gömda öppningen. Hennes blonda hår var rufsigt efter att ha varit på hennes skepp och kinderna samt näsan hade en rosenröd färg efter en promenad i kylan. Lite analyserande lät hon blicken vandra över personerna som var där. Ett litet varmare leende…[Read more]

Det var alldelles för många bilder, intryck och tal för Ziyaté. Hon var trött, även om det var ett behagligt rus av blodet från Ayperos. Inte för att hon någonsin skuller erkänna något sådant. Inte för sig själv ens. De glansiga ögonen tycktes vara långt borta i minnen och andra tankar medan de diskuterade Wreax för att sedan lite dras tillbaka me…[Read more]

En väg ut. Det lät som en dröm, som en dåres fantasi. För vem hade någonsin sluppit undan detta fängelse? Ett av de mest bevakade och på en ö dessutom. Han rynkade lite på ögonbrynen åt de sista orden som mannen mumlade.  Knappt som han själv hörde det. Hade han hört rätt? Eller var det hans sinnen som spelade honom ett spratt?

“Att hit…[Read more]

Som svar på alvens ord så hummade hon medhållande. Wreax hade trots allt visat sig ganska mycket av en besvikelse, både när hon skulle snärja honom och under färdens gång. Han hade inte ens försökt fly en enda gång, inte ens försökt hugga henne med en av skedarna han fått äta sin mat med. Hon klickade med tungan igen innan hon vände blicken…[Read more]

Iris hade under resans gång hållit sig relativt nära Nilla, men när Arlin svarade att de trots allt skulle hjälpa henne, och frågade vem hon ville rida med, så var det på honom hon såg. Hennes kinder var kanske lite rödare än innan och ett litet, förläget leende spelade i hennes mungipor när hon svarade.

”Jag rider gärna med dig, Tore”, sade hon…[Read more]

Huvudvärken bultade i hans huvud och kungen hade ingen lust att ha varken sin dotter eller bror i samma rum. Ögonen var som små sträck och han rynkade lite på näsan som om han kände en äcklig odör för att sedan göra en gest framför sig. Lite nonchalant, som om det var ett försök att låta en del av irritationen släppa. Han knuffade undan sin dotte…[Read more]

Kanske smalnade Isras ögon en aning och hennes mungipor sänktes i ett ogillande uttryck. Wreax. Givetvis var det så. Hon borde ha känt av det.

”Wreax Siturios… Jag borde ha anat att han var hennes marionett, men när jag träffade honom så kände jag inte hennes inflytande över honom… Magi var aldrig min starka sida, det var mer min broders domän”…[Read more]

Hon mötte sin fars lika blå blick utan att vika undan, men det fanns kanske ett visst mått av ånger i hennes blick. Hon hade alltid haft lättare att hantera sin moders tillrättavisanden, ty de var mer lika varandra och lät oftast ilskan styra. Hennes far var istället lugn och samlad och kanske var det just därför som hon alltid fick dåligt sa…[Read more]

Yazfein har tyst följt med dem in i salen och stått en bit bakom båda syskonen, blicken gled lite mellan dem alla medan de talade så när Audgisil talar till honom så nickar han kort men visar inga känslor i blick eller ansikte. “Jag råkade befinna mig på rätt plats för att se hur er dotter gjorde sig redo att rida iväg i all brådska. När hon märk…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]