Bain må inte ha stämt in i skratten där han lät sig dras med bort från torget, men ett litet leende låg kvar på hans läppar när han sneglade på de andra två. Möjligtvis att han fnös roat åt Aliennas kommentar.

“Om jag gjorde det skulle nästan hela staden stå i lågor,” klämde han ur sig, för nog var det så att de flesta här irriterade honom -…[Read more]

Zaahl höll ett vaksamt öga omkring sig när de rörde sig mot porten, och han försökte desperat bana väg för dem med hjälp av sin bitglada märr, men någon vidare långt öppen sträcka fick de aldrig. Mumlandes för sig själv bakom sjalen sade han ett par väl valda ord om människors ypperliga förmåga att skapa totalt kaos, med absolut noll hänsyn…[Read more]

Plötsligt spelade det ingen roll vad han hade fått tag i för kläder. Ytterst lite spelade roll när han frös fast där han stod, efter att betryggande ha lagt ena handen om Nasrins sida, som om han ville hålla om henne men hindrats av de ord hon spillde ur sig. Hans ögon vidgades en aning där han stirrade på henne, och namnet på hennes farbror eka…[Read more]

“Era imbeciller,” muttrade Athanishka och såg på folkmyllret som förvisso skulle agera med ursinnig vrede, men hon var distraherad nog för att ha missat en viktig detalj. Hon försökte rikta om deras tankar, men de var många och två annalkande personer stal hennes fokus. Sakta började en och en av de attackerande människorna skifta från sitt fok…[Read more]

Det var svårt, om inte omöjligt, att koncentrera sig på klädesplaggen i damens och flickans stånd. Blicken vandrade hela tiden över till Nasrin, speciellt då han skymtade ett leende i hennes anlete. Som han önskade få se det ordentligt, men det var viktigt nu att de dolde sina ansikten. Någonting i hur hennes ögon förändrades talade dock om för…[Read more]

Zaahl ryckte till. Han mötte hennes blick och pressade samman sina läppar i ett smalt streck samtidigt som han strök henne över ena armen i lönlös tröst. Hennes ord träffade honom rakt i själen för ingen hade kunnat missa desperationen som fanns där, och han förstod henne. Hade inte vem som helst gjort detsamma? Familj är en stark kraft för de…[Read more]

Bain mötte den första förolämpningen med ett påklistrat leende, uppenbart utan någon form av välvilja. Denne adelsherre kunde dock slänga vad han ville på Bain. Allt var bara mat till den avsmak han redan kände, men han hade hört värre saker förut. Att kliva in i Nela’thaënas var en semester jämfört med hans tidigare tillvist. Här stod dock myc…[Read more]

Att de två damerna inte skulle gå väl ihop hade Zaahl kunnat lista ut utan att rådfråga en endaste ande. Det fanns lika mycket vilja i dem båda och det skulle troligtvis gå åt olika håll. Ingen kunde missta den bitska tonen i Nasrins röst, eller avsmaken i Shaariels avsmalnande ögon när hon betraktade deras händer. Stackaren skulle vara glad at…[Read more]

Mycket riktigt rang dialekten lika rund och mjuk som Zaahls. Hennes andetag kom ansträngda då hon bet tillbaka ilskan som matades av Nasrins egen, frustandes genom näsborrarna så att tyget i Nasrins sjal svajade till varje gång. Hon pressade sig mot hennes rygg och tycktes grymta missnöjt över svaret, som om det bara förargade henne ytterli…[Read more]

Zaahl kastade en sned blick på Nasrin som var en större tråkmåns än han anat, men det var också mycket mer på spel för hennes del så han kunde köpa hennes ovilja att ta vad som skulle kunna bli snedsteg. Han vände blicken mot märren som pressade sig mot honom utan någon som helst respekt i ett försök att undvika havet av människor.

“O…[Read more]

Munkavel? Zaahl fnös roat och undrade vart den unga kvinnan som sovit i hans famn hela natten tagit vägen. Inte var hon här i alla fall. Men han gjorde inte annat än att skaka på huvudet åt hennes bitska gensvar. Hon hade en poäng i att han inte skulle välja något som drog till sig uppmärksamhet, så motvilligt vek han ihop plagget och lade tillb…[Read more]

“Socker är bra vintermat,” hade Zaahl instämt. De gav sina hästar socker om vintrarna för att de skulle klara det bördiga gräset där de släpptes på bete i väst om somrarna. Han var inte säker på att den bruna märren, som mer än en gång försökte ta en tugga av honom, förtjänade något sött dock. Hon verkade dessutom ha en försmak för alvblod. Nas…[Read more]

Zaahl satte sig upp och gnuggade sömndrucket ur sina ögon innan han såg på henne med samma intetsägande anlete som han ofta fick när han bara lyssnade eller funderade. Egentligen lyssnade han bara med ena örat, för den svaga strimman av gryningens varma ljus klättrade över horisonten och lade sig mjukt över Nasrins ansikte. Kanske gav andarna ho…[Read more]

Alienna hade inte kunnat ha mer fel den där kvällen. Bain kämpade inte mot mörkret – han jobbade med det. Lät det flyta i hans ådror. Lät det konsumera honom som han konsumerade det. De var ett och samma. Men han sade ingenting om det, utan lät det gå. Bättre att hon trodde ljust och fint om honom, för det behövdes om han skulle lyckas med sitt up…[Read more]

I den stunden blev det uppenbart för Zaahl. Det fanns inte en chans att han skulle kunna återvända hem utan att följa med Nasrin till vägs ände först. Vad som väntade vid slutet av den vägen låg ännu i dimma – en ovisshet han helst behöll om det skulle innebära att det bultande hjärtat inuti hans bröst istället skulle värka när han slutligen hjä…[Read more]

Zaahl kunde inte låta bli att le då Nasrin inte stötte bort hans omtanke. Han följde henne med blicken hela tiden, och kunde nu se rodnaden som färgade hennes kinder. Det var inte det enklaste att utgöra i mörkret, men när hon lade sig intill honom fann han förändringen av paletten i hennes vackra ansikte. Som om något drog i honom lade sig även h…[Read more]

Zaahl försökte förgäves höja handen framför ansiktet för att undvika att få kärnan rakt i plytet, men nog förbannat fick han den på kinden ändå. Hans halvhjärtade “Aj” var inte särskilt övertygande, speciellt då det blev inbäddat i ett lätt skratt. Zaahl fann sig själv skratta mycket i Nasrins sällskap, även om hon fläppte till honom eller…[Read more]

Det gick inte att hålla ögonen stängda speciellt länge, då han var tvungen att kika lite på henne medan hon berättade om den plats hon kom ifrån och den bakgrund hon hade. Zaahl låg stillsamt och bara lyssnade, som förtrollad i denna lugna stund de delade. Längs med vägen på dessa få dagar hade dynamiken mellan de två skiftat något oerhört och nu…[Read more]

Zaahl log svagt då han betraktade Nasrin, och gav henne en svag nickning i bekräftelse. Det gladde honom att se henne ta beslut, som om hon kom till sin rätt när hon bestämde över sitt eget öde – även om det bara var en liten småsak som vilken väg de skulle gå. Sådana marginella beslut spelade ändå roll och trots sin position på hemmaplan var…[Read more]

Det var betryggande att Nasrin tycktes ha enkelt att vända den döde mannen ryggen, trots att han varit en kompanjon förut. Eller kanske en allierad hejduk på sin höjd, men den lojaliteten fanns uppenbarligen inte kvar. Visst hade det löst en del problem om mannen lyckats sätta en pil i Nasrin och fått som han ville, men det hade grämt Zaahl nå…[Read more]