Det var en viss lättnad i hjärtat att se hur blodet på hennes kropp sköljdes bort under hans löddriga trasa. Trots sina grova händer var han oerhört varsam och mjuk när han sakta gnuggade bort fläckarna från deras våldsamma strid och tortyren hon tvingats utstå. Dock smärtade synen av det hela tiden och man behövde inte direkt vara någon form av…[Read more]

Synen av Izanas nakna kropp hade kunnat ha en berusande effekt på Bastian om det inte vore för att hans blick drogs mot de skador hon blivit utsatt för. De långa märkena över hennes rygg, nätt och jämt stängda sår, efter den hemska piskans slag fick det att vridas i magen på honom. Att se dem påminde honom om det hemska hon behövt utstå och vi…[Read more]

Athanishka lyssnade tyst till svaret från alven. Hon strök hästen genom manen, virandes taglet mellan sina kloliknande fingrar och kände eftertänksamt på materialet i sina knotiga händer. Blicken vandrade över djuret under henne för att sedan se sig omkring på den ödsliga skogen omkring dem, bergssluttningen som tornade upp sig intill dem och de…[Read more]

Athanishka tycktes knappt medveten om de andras närvaro när de tillsammans tog sig ut. Hon kände sig fram, satte försiktigt ner sina bara fötter steg för steg. När en vindpust slutligen nådde dem hade hon kurat ihop en aning som om den rentav skrämde henne. Men hon såg inte skrämd ut. Inga känslor gick av avläsa i hennes karga ansikte. Fle…[Read more]

Känslor? Verena rynkade på ögonbrynen och gav Sloan en oförstående blick. Faktum var att hela tanken på att det var känslor inblandat – mer än de mellan gamla vänner – hade gått över huvudet på Verena. Det brukade vara så och hade alltid varit. Hon hade inget öga för när någon tyckte om henne och var själv inte allt för romantiskt lagd, för a…[Read more]

Bastian log större när han mötte hennes blick. Dock tycktes inte leendet nå hans ögon då de dunkla tankar som konsumerade honom gjorde sig starkt påminda när han såg henne – kvinnan som han ville göra till sin men som aldrig kunde bli den hon behövde vara för att stärka hans position. Han kände sig sliten itu, å ena sidan en man med tydliga mål…[Read more]

Athanishka tycktes växa något när hon kände Almitharas tanke. En gudinna. Hon mötte hennes blick och stod fast med sina barfota fötter mot den kalla stenen. När deras händer slutligen möttes grep Athanishka tag om hennes, höll handen i ett hårt grepp i sin. Något tycktes glimta till i hennes bleka ögon som smalnade av något. I deras sinnen plante…[Read more]

Du tänker höga tankar om dig själv. För höga.

Athanishka vred på sig i en långsam rörelse, följandes Almithara med blicken. Hon tycktes inte ens lägga märke till mannen som låg ner och hävde ur sig allt han ätit och druckit tidigare. Tårar rann nedför hans kinder av kväljningarna som bara fortsatte. Snart fick han nog och började kräla ut…[Read more]

Athanishka rörde inte en min när Almithara klev närmare. Hon höjde bara något på hakan vid orden som flödade ut kvinnans mun, mer prat än hon hört på en mindre evighet. Hennes bleka ögon var fästa på alven, inte ens en blinkning störde hennes genomträngande blick. Det fanns ingen indikation på vad hon tyckte om det som sades. Ingen rädsla, inget h…[Read more]

”Tack, Bern. Det betyder mycket ska du veta” svarade Bastian men förmådde sig inte riktigt att le. Gubben hade trots allt precis anklagat honom för att utnyttja Izana. Dessutom var han oerhört sliten, det gjorde kroppen honom påmind om för var sekund som gick. När Bern lade en hand på hans axel drog han tvingat på mungiporna men jämrade sig…[Read more]

“Skit på dig” flinade Bastian och tog emot vattnet. Han hävde i sig allt vatten i ett svep och ställde sedan bägaren bredvid sig i gräset. Åter med slutna ögon lutade han tillbaka huvudet mot kistan som han satt mot. Tyst lyssnade han till vad Bern hade att säga, men så fort han nämnde att han ville skicka hem Izana öppnade Bastian ena ögat och s…[Read more]

Bastian log varmt när Izana kysste hans knogar. Kanske var det just där och då han insåg precis hur starka hans känslor för henne var. Nog borde det varit uppenbart – och alla andra kunde säkerligen redan se det – eftersom de mer eller mindre offrat sina liv för varandra. Att utsätta sig för den typen av fara och ren dumhet var inget man gjorde fö…[Read more]

När en lätt vibration började kännas i porten under hennes fingrar drog Athanishka ett djupt andetag. Snart sprack porten och när första stenbiten föll blev hon nästan tvungen att kisa. Livstid efter livstid hade hon spenderat i totalt, evigt mörker. Trots att det inte fanns mycket till ljus att tala om utanför hennes grav var det tillräckl…[Read more]

Vid gruppens ankomst ner i den öppna grottsalen tycktes hela berget ta ett djupt andetag och hålla sig i spänning för vad som skulle ske. De viskningar som blandat sig med den vinande vinden som susande mot de yttre bergsväggarna tystnade, en vind som borde varit omöjlig att höra på detta djup. Om det ens varit en vind. Kanske var det inte ett nat…[Read more]

Bastian nickade stillsamt när Izana berättade om Damian. Han kunde inte förklara varför men till viss del var han svartsjuk på den nu förmodade döde mannen. Tänk att de vuxit upp tillsammans och trots att Bastian fram tills för några dagar sedan inte visste att Izana ens existerade fick han en stark känsla av att han hade velat vara den som funnit…[Read more]

Bastians ögon tårades av den hemska synen som mött honom. Det var omöjligt att inte känna skuld över allt Izana behövt utstå. Han borde aldrig ha godkänt idén. Borde aldrig släppt iväg henne på detta farliga uppdrag. Det var en klen tröst att ha mördat den man som tycktes ha varit ansvarig för hennes skador. Bastian kunde bara hoppas att han…[Read more]

Vingas vassa svar gjorde Verena en aning ställd. Hon hade inte riktigt förväntat sig mothugg på det sättet och skämdes något när hon insåg att hon själv stod och gnällde. Kanske helt i onödan dessutom. Hade förtroendet tagit en törn? Absolut. Inte bara på grund av Vingas bakgrund utan även faktumet att hon ruvade på formen av en stor jäkla drake…[Read more]

Ett litet retsamt leende skymtade över Bastians läppar vid Berns ord. Han fick sedan en kram och stönade högt av smärta när de blåa partierna på hans kropp trycktes mot den store mannen. Ändå lade han ena armen om honom och kände sig nästan som ett barn igen. Det var inte svårt att känna sig liten intill Bern, speciellt inte när han omfamnade en m…[Read more]