Ni-Hin skrattade till först, hon kunde inte kväva den spontana förvåningen av att höra de orden, för att sedan nästan omgående verka komma till en insikt. “Det är du!” Väste hon tyst och lutade sig närmare, vilket såklart bara såg misstänksamt ut, så hon rätade på sig och återgick till att bara luta sig mot sin stav. “Det är du som är orsaken til…[Read more]

Yian studerade Nuwa noga när hon pratade och log som följd av den spännande informationen hon delade med sig av. Hennes svar väckte såklart fler frågor än det släckte, men resan framför dem var lång och hon hade ingenting emot att spä ut hennes nyfikenhet längst hela resa.

“En resa kan ha fler än ett mål,” Började Yian och flinade åt Nuwa. “Den…[Read more]

Ninu kanske inte såg mycket anledning till att vara med Elbereth uppe på plattformen, men för Elbereth betydde det hela världen. Hon kanske inte hade sagt det tydligt nog, men hon var nervös och att då ha sin vän med sig var lugnande. Hon log ännu en gång åt sin vän och placerade en hand på axeln hennes lite kort i ett försök att uttrycka tack…[Read more]

Det tog Ambrosina nästan hela tiden sedan de satt sig på hästen fram tills dess att Sarethna faktiskt ställde frågan för Ambrosina att vänja sig vid att rida på hästen. Hon kunde rida såklart, men mycket av det hon en gång var riktigt bekväm med fungerade inte längre, hur mycket hon än önskade det. För mycket av henne hade förändrats, tro…[Read more]

Lite distraherat började hon svara Maeve, hennes blick fortfarande låst på mannen som observerade dem. “Jag skulle avsky det. Det är svårt nog att leda min by och hålla dem nöjda. Ett helt folk? Jag skulle gå sömnlös. Särskilt det här folket. Så mycket hat… men jag misstänker att det inte är så annorlunda på andra sidan. Det finns massor av…[Read more]

Ni-hin höjde ett ögonbryn åt frågan. “Ställer du frågan till mig? Är inte svaret helt enkelt ja eller nej?” Hon lutade huvudet och studerade Toku. “Kan du det? Eller är du faktiskt en burfågel? Och jag menar inte det respektlöst den här gången.” Hon såg sig om, som om med nya ögon, för att se om det fanns några reaktioner som inte riktigt var som…[Read more]

Yian torkade sig om ögonen, även om inga tårar hade runnit. Det kändes som om hon hade gråtit, så det blev lite av en reflex, men än så länge kändes hela händelsen nästan lite overklig. Hon fick fram ett nytt leende och böjde huvudet åt Nuwa. “Jag går dit du leder. Skulle det vara upp till mig, vet jag inte ens om jag skulle hitta till kejsaren,…[Read more]

“Jag vet inte hur mycket tid jag har, men du skulle säkerligen hinna lista allting innan jag får chansen att träffa kejsaren.” Hon flinade. “Jag retas. Ingen vill sitta och lista saker eller personer som är mer intressanta än dem.” Hon tog tillbaka sin stav när hon märkte hur besvärande det var, och lutade sig mot den.

“Förlåt, jag ska inte kall…[Read more]

Elbereth lite omedvetet förde en hand till sin panna för att känna efter rynkor, medan hon samtidigt log och behandlade det hennes vän hade sagt som ett skämt. Hon oroade sig väl inte för mycket? Det var väl ändå en rimlig andel oroande hon gjorde, med tanke på världens tillstånd. “Får jag rynkor är det säkerligen någonting som våra druider kan…[Read more]

“Jasså? Vilka individer här är mer intressanta än dig?” Hon log utmanande, men var också nyfiken på hur Toku skulle förhålla sig till frågan. Hon reste sig upp helt, sträckte på sig, plockade upp sin stav och snurrade den lite elegant innan hon vilade den mot hennes axel och vände sedan blicken i riktningen mot kejsarens kammare, även om den inte…[Read more]

“Värre finns det,” Svarade Bodil ärligt, med tankarna riktade mot Hillevi, och ryckte lite på axlarna. “Turin har inte alltid haft alla hästar hemma, men det har nog mer fungerat till er fördel. Vid fullt medvetande eller inte har han alltid varit en damm som hindrat den flodvåg många bland oss önskar. Turin drivs av en tro på ödet, Gudarnas…[Read more]

Det fanns mycket Yian hade kunnat säga under tiden de gjorde sig i ordning, men hon valde att tiga och mot sin uppfostran lät kvinnan bära allting, någonting hon abolut skulle bearbeta under resans gång så att hon fick hjälpa till. Yian såg till att tacka alla varje chans hon fick, både för all mat, men också för att de fanns där överhuvudtag…[Read more]

“Jag har mina brister, en hel del av dem,” Började hon och lade en hand på Sarethnas hand när hon blev klappad på sin axel, och höll den mindre handen ömt. “Men min känsla kan vi oftast räkna med. Inte ens prästerna Nenya räddade mig från hade jag fel i min känsla om. De VAR präster, de tjänade ljuset och de trodde säkerligen att de hjälpte mig. J…[Read more]

Yian studerade, i princip stirrade på Nuwa under deras möte och så snart det var dags att skiljas från ledaren så böjde hon sitt huvud av respekt och skyndade sig sedan efter Nuwa. Yian var inte en krigare, inga av hennes styrkor låg i någonting användbart för strid, men om det var någonting hon kunde, så var det människor. Hon kunde spendera tim…[Read more]

Ledaren hann inte mer än att släppa hennes hand så gick hon ner på knä och föll in i en djup bugning så låg att hennes panna tog i marken. “Prisad vare Sei!” kläckte hon ur sig instinktivt fastän hon sedan länge slutat ägna tid åt att hylla skaparen, något som hon trodde låg bakom henne. Hon var för smart för tro och vördnad av en allsmäktig ska…[Read more]

“Du ser inte nöjd ut,” Hon lutade sitt huvud åt sidan och studerade Toku. “Du har ett vackert skratt, men du har knappast sett nöjd ut de gånger jag sett dig.” Ni-hin log och rullade med sina tummar bakom ryggen sin medan hon vände sig och såg sig omkring. Hon var tyst en stund, men riktade sedan en menande blick mot Toku.

“Jag har alltid föres…[Read more]

“Och jag kommer tänka på det länge till.” Beklagade Elbereth med ett tvingat leende, då ämnet knappast var ett roande ett. Hon hälsade på de många som de passerade och fastän hon inte kunde urskilja vad som sades, kunde hon höra att de skvallrade, gissade och viskade om henne och säkerligen Ninurith. Vad märkligt det inte måste ha varit för de…[Read more]

“Ni-hin. Jag är inte din dam. Jag hör inte ens till kejsarens manskap.” Hon erbjöd kvinnan ett leende medans hon såg henne rätt in i ögonen. “Tack för min omtanke? Du har inte gett mig en chans att vara omtänksam.” Hon flinade och släppte taget om kvinnan för att istället knyta händerna sina bakom sin rygg, lutade sitt huvud åt sidan och höll bli…[Read more]

Elbereth log åt sin vän, såklart lite förvånad över motargumentet, men det var inte ett argument hon inte haft i sitt egna huvud många gånger om. “Skulle demoner komma min väg och vädja fred, skulle jag inte neka dem samma tid för samtal som jag hade gett någon annan.” Hon placerade sin hand över sin väns och höll den ömt. “Men vi har inte att gö…[Read more]