Leida nickar stilla till sin brors ord. Vad han än tänkte säga på tinget så litade hon på honom. Litade på att han inte skulle säga något hon inte var med på. De hade talat länge tillsammans, vänt och vridit på allt men inte kommit fram till något egentligt beslut. Däremot hade de blivit lite klarare med vad de båda kände, tänkte och tyckte. När T…[Read more]

Till skillnad från Zator så kunde Isra uppskatta det fina i livet och mer ofta än sällan så önskade hon sig att få en ny klänning uppsydd inför särskilda tillfällen, och hon skulle aldrig lämna sitt rum utan att först ha borstat håret… Kanske var hon lite fåfäng, eller så var det helt enkelt ett sätt att försöka passa in så bra som möjligt i bild…[Read more]

Med ett brett leende nickade han uppmanande åt Míndras, men kanske fanns det ett visst mått av oro i hans ljusa ögon. Han var kanske inte den skarpaste i alla lägen, men han var inte så dum att han trodde att hans vän skulle kunna framföra furstinnans önskan utan att själv dra på sig misstanke. Men Míndras var en klok alv, han skulle säkerligen…[Read more]

Det var kanske dumdristigt, kanske hade hon vaggats in i en falsk känsla av trygghet, kanske var hans svaghet bara spelad sådan… Men vad spelade det egentligen för roll? Hon visste med största säkerhet att båda hans ben fortfarande var brutna, hon hade själv känt och klämt på dem när han sov eller var avsvimmad. Kanske skulle han kunna göra l…[Read more]

Tanken på att han skulle vilja träffa Manfred Korp fick henne nästan att skratta. Kanske skulle han ha stått ut med magikerns svamlande bättre än hon gjort till en början, men han skulle säkerligen ha fått skavsår i öronen efter ett tag och genast ångrat sin önskan. Men… Det var troligen inget som skulle ske.

”Jag är rädd att ni fick nöja er me…[Read more]

Hon himlade med ögonen åt hans ord, men kanske såg hon lite förlägen ut, som om hon inte insett att hon stirrat och nu skämdes en aning över att ha blivit påkommen. Han verkade dessutom ha läst hennes tankar, något som hon fann aningen oroväckande. Trots det så lyssnade hon med uppenbart intresse på hans svar, och när han talat klart så satt hon t…[Read more]

Ytterligare en ljudlig smäll fyllde hytten där de satt och ljuset från den efterföljande blixten fick långa skuggor att dansa över hyttens redan mörka hörn. Moira kröp märkbart ihop där hon satt och nu syntes det hur hon spände sin käke gång på gång, som om det skulle kunna avvärja eller mildra rädslan, eller så var det bara för att hindra någ…[Read more]

Aine Chaullac
Hennes krafter var användbara, men det var en balansgång. För starka manipulationer av känslor kunde slå fel, för mycket eller för lite skulle leda till att personen uppfattade att något var fel, att någon levde rövare i dennes egna huvud. Sådant som gick emot en annans natur kostade mer än vad det smakade. “Synd att odöda är to…[Read more]

Kettils ord var visa, visare än hon mindes att han hade varit när hon lämnade honom i Caras Idhrenin, men kanske var det så att döden också innebar en viss vishet.

”Du har mitt ord”, mumlade hon som svar på sin brors ord innan hon backade undan för att ge sina föräldrar och syskon plats att ta farväl.

Handen som hennes far lade på hennes axel…[Read more]

Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]

Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]

Ranghildr kunde känna hur kinderna hettade till och en rodnad dök upp på hennes kinder. Trots allt hade hon alltid haft svårt med att höra sådana mjuka ord. Det sa väl ofta sig själv? Hon harklade sig lite, nästan lite obekvämt för att sedan sluta ögonen. Det var inte svårt att somna, faktum var att det tog henne allt för kort tid. Så kort att h…[Read more]

“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]

Aine Chaullac
Hon drog ett djupt andetag, samtidigt som Triskian nämnde pengar kunde hon känna av ett visst intresse från pigan. Aine kunde inte skapa nya känslor, men hon kunde reglera dem existerande. Så på ett hjärtslag hade hon öppnat pigans själ och vridit på de känslomässiga reglagen. Tona ner hatet, misstankarna och fientlighet…[Read more]

Hillevi sitter stilla och tålmodigt väntande, hennes blick vandrande mellan de andra deltagarna, till stor del för att möta deras blickar. Hillevi och hennes följe utmärkte sig i sin klädsel, men hon nickade artigt till alla hon låste ögonkontakt med, och rätade sig där hon satt när Torfi reste sig för att inleda tinget. När talet var förbi och…[Read more]

Åt hans ord så nickade hon bara, för det var trots allt sant. Att frakta någon av hans natur till sjöss var kanske inte det bästa alternativet, men att resa över land hade tagit allt för lång tid och varit allt för vanskligt för att det skulle vara klokt. Hon hade förstås sett till att säkra rummet ordentligt så att han inte skulle kunna fly. Des…[Read more]

Han hade ju rätt i det, ett faktum hon länge skämts över, men varför skulle hon bry sig om hans åsikt? Hon försökte knappast imponera på honom, försökte inte vinna någon tillit eller bygga upp något vänskapsband. På ett vis var det skönt att slippa dölja de bitarna av sig själv.

”Givetvis gör jag det. Varför skulle jag annars slå så lågt?”…[Read more]

Det var kanske tur att hon inte visste vad han tänkte, för då hade hon antagligen givit honom en snyting. Nu visste hon lyckligtvis inte det, utan betraktade honom bara när han rörde sig en aning för att kunna vända sig mot henne. Hon kunde se smärtan i hans ansikte när han gjorde det och kanske gav det henne lite tröst att veta att hon åtminston…[Read more]