Samlingen av figurer såg med blandade reaktioner och känslor på Axel och hans hälsning, som verkade nästan för lättsam för sammanhanget. Ithilwyn steg lite åt sidan, för att låta kattmannen stiga fram då fokuset låg på honom. Rådet var tysta en stund, verkade fundera på hur de skulle hantera denna nya varelse som kommit in i kärnan av deras…[Read more]

Drottning Nearena var som vanligt belägen i det stora trädet Eldanan som låg i hjärtat av huvudstaden Dal’elath. Trädet som var det alviska folkets inspiration och hopp, som sträckte sig långt över havet av träd som gick i alla riktningar i deras skogsrike. Denna dag satt hon inte i hovet med sina rådgivare och representanter för olika hus…[Read more]

Arlin hade känt en spänd nervositet över hur hon skulle reagera. Trots allt kände han inte henne väl nog för att veta hur hon skulle ta all omställning. Och Kaldrland var inte direkt känd för sin bekvämlighet. Men hon verkade ta det med ro, vilket fick honom att slappna av något – trots allt hade han sett adelsdamer i Kaelred reagera väldigt ne…[Read more]

Kvällen blev en samling för Ulfhednafamiljen med blandad stämning. Melankoli för förlusten av Kettil, men kanske även acceptans över att han nu faktiskt var borta. Men vad som hade tagit honom dit förblev oklart, ett mysterium som lutade mot Runes agerande, och mörkeralven som anlänt. Men kvällen hade blivit lång, och det fanns inte riktigt någ…[Read more]

Ett litet skrik kom ifrån Ranghildrs läppar när hon såg hur Ejvald träffades av spjutet. Hon ville släppa uppgiften att lossa familjens rep. Fast samtidigt visste hon att hans uppoffring skulle vara förjävels i sådana fall. Blicken som hon hade var mörk och beodrande när hon pekade på mannens händer och sedan till kvinnans. En uppmaning at…[Read more]

Kamilla stod tyst och stilla, rörde sig inte alls medan riddaren först talade, och vred sin blick mot Jezeral först när han var färdig med sin kommentar. Hon såg sedan mot riddaren och klev fram och gick fram för att ta honom i armen och lyfte honom med enkelhet till sina fötter. Hon räckte honom ett svärd för att använda som stöd genom att pl…[Read more]

Hillevi satt neutralt för det mesta genom ceremonin, hennes tankar verkade nästan vara någon annanstan, hon log lite smått när den var färdig och nickade bekräftande åt paret när deras blickar råkade landa på henne. Därnäst talade Brand, och detta orsakade knappt en förändring i Hillevi, annat än att hon hade slutat le när de nyvigda inte län…[Read more]

Det var lika illa som myror som bara blev fler ju mer de lyckades ha ihjäl en, kom två till. Ett ilsket skrik kom ifrån henne och hon lyckades få ner två stycken med sitt spjut. Roat kom ett skratt ifrån henne åt Ejvalds kommentar och hon flinade nästan lite galet.

“Vilken tur att du hade mer hyfs! Kanske Sif lyckades banka in något i dig!” ut…[Read more]

Röstena fick Ranghildr att vaksamt låta blicken vandra mellan grenarna och ta tag i en yxa för varje hand. Trots att det var tungt att styra hästen så – kändes det nästan bättre. Ett djupt andetag drog hon. Lite för att samla mod. En eld tycktes skimra till mellan träden och Ranghildr pressade sina hälar mot hästen för att få fram en sista spurt f…[Read more]

Hastigt blickade hon bakåt mot honom. Leendet på hans läppar som nästan var lite drömmande var inte svårt att förstå. Tanken att Sif var nära kändes trygg och lite roande. Om hon hade önskat skulle hon gjort samma sak när de varit ute på räder eller de slagsmål hon ställt till med på hemmaplan.

Ändå kunde hon känna igen saknaden i hennes b…[Read more]

“Vid kanten… och sedan längre in. Så det inte verkar allt för uppenbart” sa hon med ett svagt leende för sig själv och kände hur en gren snärtade till henne på kinden hårt. En liten grimars syntes i hennes ansikte och hon kunde inte rå för att skrocka lite för sig själv.

“Jag sätter mitt liv på, att din maka är här och snärtar grenar i vårt ans…[Read more]

Åt hans ord skakade bara Ranghildr på huvudet för att justera skölden och spjutet som hon hade fäst på sin rygg. En sista glans mot Frostheim och familjen som fanns där. Innan hon snärtade till tyglarna och satte iväg. Rätt snart hade hon tagit ledningen och de var på väg in i skogen.

Förstås gjorde mörkret det lite… mer besvärligt att…[Read more]

En kort nick mot hans fråga och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela för att sedan minnas när han accepterade henne in i sin hird. Tanken gjorde henne nästan lite sentimental och hon såg bort mot något annat medan de vandrade mot hästarna för att inte låta honom se det.

Kläderna hon bar, var gjorda för strid och inte de klänningarna…[Read more]

Arand som stått spänd, redo att dra sina vapen, gav ifrån sig en nästan lättad utandning. Trots allt fanns det få väsen som var svårare att strida mot än andar. Långsamt rättade han till sig själv, slappnade av, och vände sig om för att möta Maeves blick. Han såg från henne till konungen och drottningen.
‘Jag beklagar sorgen…’ sa han, och börj…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

Leendet var fortfarande sorgset där hos henne och hon drog en hand genom sitt bronsröda hår för att möta hans blick.

“Vem vet, far? Förutom gudarna. Kanske jag inte kommer till Valhalla efter detta.” sa hon, lite trött på allt som hade skett. Men hon ryckte sedan på axlarna – som om det hela inte skulle betyda något. För att sedan nicka åt h…[Read more]

Egentligen hade hon tänkt säga något åt honom, skämta åt det som han sa och börja hjälpa till med att få fartygen bort ifrån stranden och ut på böljorna igen. Fast det som hon sa fick henne att tappa fattningen och orden. Ett litet skratt lämnade hennes läppar, han kunde väl inte vara… seriös? 

Nej. Det var säkert ett av hans många skämt och ho…[Read more]

Kramen, som hon inte ville annat än att besvara, var varm och det fick en klump i magen att bildas. Tänk om de skulle skada Freggi? Bara tanken gjorde henne illamående och som svar på kramen strök hon sin kind mot hennes huvud. Vad mer kunde hon göra, fastbunden som hon var?

“Freggi… Det är ingen fara” viskade hon, tyst. För vad spelade det för…[Read more]