Hon såg ogenerat på när hans kropp genomgick sin underliga förvandling. Hon hade något fascinerat i blicken, för trots att hon sett både honom och andra Me’erisier förvandlas tidigare så hade hon aldrig sett det på så nära håll. Hon själv kunde förändra sitt utseende till viss del, men att växa helt nya armar var något hon inte var kapabel till.…[Read more]

Ljudet av hans röst fick henne att se upp från sadelgjorden, vilken hon var i färd med att spänna kring hästens stadiga kropp. Hon hade inte hört honom komma in, men hon borde ha känt av hans närvaro. Troligen var hennes tankar alldeles för splittrade.

”Yazfein…” Hennes röst tycktes nästan något lättad, något hon själv förvånades över.

”D…[Read more]

Ilskan och rädslan kokade inom henne, men trots det så hörde hon stegen som närmade sig hennes rum och hon vred på huvudet i tid för att se sin bror stiga in genom den öppna dörren. Han visste. Deras mor hade uppenbarligen talat med fler än Yazfein om sin plan, och att döma av blicken som Eirik gav henne så hade han också motsatt sig hela idén.…[Read more]

Kyssen bränner på hennes hand. Som om Wreax läppar lämnat ett brännmärke där och för en stund sitter hon stilla var med handen på bordet där Wreax lämnat den. Följer honom inte med blicken när han går utan ser på glaset han druckit ur och som står kvar på bordet. Tankarna snurrar, får dem inte att stanna upp, sluta och det är slutligen Arand so…[Read more]

Några fler ord hade inte blivit sagda kvällen innan. Efter att anden av deras bror försvunnit hade han flytt hallen ut i natten. Flugit, jagat… men ilskan inom honom efter samtalet med modern hade hela tiden blossat upp i honom och gjort att han tappat koncentrationen gång på gång. Slutligen hade han valt ut en hög tall där han satt sig, spanat ut…[Read more]

Leida nickar stilla till sin brors ord. Vad han än tänkte säga på tinget så litade hon på honom. Litade på att han inte skulle säga något hon inte var med på. De hade talat länge tillsammans, vänt och vridit på allt men inte kommit fram till något egentligt beslut. Däremot hade de blivit lite klarare med vad de båda kände, tänkte och tyckte. När T…[Read more]

Till skillnad från Zator så kunde Isra uppskatta det fina i livet och mer ofta än sällan så önskade hon sig att få en ny klänning uppsydd inför särskilda tillfällen, och hon skulle aldrig lämna sitt rum utan att först ha borstat håret… Kanske var hon lite fåfäng, eller så var det helt enkelt ett sätt att försöka passa in så bra som möjligt i bild…[Read more]

Med ett brett leende nickade han uppmanande åt Míndras, men kanske fanns det ett visst mått av oro i hans ljusa ögon. Han var kanske inte den skarpaste i alla lägen, men han var inte så dum att han trodde att hans vän skulle kunna framföra furstinnans önskan utan att själv dra på sig misstanke. Men Míndras var en klok alv, han skulle säkerligen…[Read more]

Det var kanske dumdristigt, kanske hade hon vaggats in i en falsk känsla av trygghet, kanske var hans svaghet bara spelad sådan… Men vad spelade det egentligen för roll? Hon visste med största säkerhet att båda hans ben fortfarande var brutna, hon hade själv känt och klämt på dem när han sov eller var avsvimmad. Kanske skulle han kunna göra l…[Read more]

Tanken på att han skulle vilja träffa Manfred Korp fick henne nästan att skratta. Kanske skulle han ha stått ut med magikerns svamlande bättre än hon gjort till en början, men han skulle säkerligen ha fått skavsår i öronen efter ett tag och genast ångrat sin önskan. Men… Det var troligen inget som skulle ske.

”Jag är rädd att ni fick nöja er me…[Read more]

Hon himlade med ögonen åt hans ord, men kanske såg hon lite förlägen ut, som om hon inte insett att hon stirrat och nu skämdes en aning över att ha blivit påkommen. Han verkade dessutom ha läst hennes tankar, något som hon fann aningen oroväckande. Trots det så lyssnade hon med uppenbart intresse på hans svar, och när han talat klart så satt hon t…[Read more]

Ytterligare en ljudlig smäll fyllde hytten där de satt och ljuset från den efterföljande blixten fick långa skuggor att dansa över hyttens redan mörka hörn. Moira kröp märkbart ihop där hon satt och nu syntes det hur hon spände sin käke gång på gång, som om det skulle kunna avvärja eller mildra rädslan, eller så var det bara för att hindra någ…[Read more]

Aine Chaullac
Hennes krafter var användbara, men det var en balansgång. För starka manipulationer av känslor kunde slå fel, för mycket eller för lite skulle leda till att personen uppfattade att något var fel, att någon levde rövare i dennes egna huvud. Sådant som gick emot en annans natur kostade mer än vad det smakade. “Synd att odöda är to…[Read more]

Kettils ord var visa, visare än hon mindes att han hade varit när hon lämnade honom i Caras Idhrenin, men kanske var det så att döden också innebar en viss vishet.

”Du har mitt ord”, mumlade hon som svar på sin brors ord innan hon backade undan för att ge sina föräldrar och syskon plats att ta farväl.

Handen som hennes far lade på hennes axel…[Read more]

Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]

Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]

Ranghildr kunde känna hur kinderna hettade till och en rodnad dök upp på hennes kinder. Trots allt hade hon alltid haft svårt med att höra sådana mjuka ord. Det sa väl ofta sig själv? Hon harklade sig lite, nästan lite obekvämt för att sedan sluta ögonen. Det var inte svårt att somna, faktum var att det tog henne allt för kort tid. Så kort att h…[Read more]

“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]