Sedan när hade hennes liv blivit så komplicerat? Hon kunde minnas hur det var innan hon lämnat sitt hemland, hur ingenting bekom henne, hur allting verkade så simpel och solklart. Någonstans på vägen hade något förändrats och nu stod hon där och visste inte alls hur hon skulle hantera situationen. Hon var arg på honom, så väldigt arg, samtidig…[Read more]

Aine
När han lossade sitt grepp om henne, sänkte hon sina armar och la dem runt honom, hennes handflator vilade mot hans skulderblad. Hon sträckte ut sina ben igen, prövande vred hon lite på sina fotleder för att väcka liv i sina muskler. Hon mötte hans blick, med halvslutna ögon. Log lite åt honom när han sa hennes namn och drog hans huvud till…[Read more]

”Varför skulle dem ge dig det? Varför…” Orden var knappt mer än en viskning, för det var som hon befarat, och hon visste att Lloth inte gjorde något utan en baktanke, det hade han själv lärt henne. Inte för att hon brydde sig om vad hon var eller vad hon gjorde, men hon ville inte ha henne inblandad i Kaldrlands affärer. Hon ville inte behöva vä…[Read more]

Det var knappt att hon stod ut med att se på honom när hans ögon plötsligt blev sådär glansiga, så hon lät sin blick vara fäst på marken bredvid sina fötter istället. Hon hade slagit armarna om överkroppen där hon stod, men hon gjorde ingen ansats till att flytta sig, trots att han kom närmre henne.

Hans ord om att ha blivit sänd till Kald…[Read more]

Skjórinn
Hon hade snart strängat sin båge och med viss skepticism tog hon emot den lilla bärnstenen med runan. Knölade in dem mellan sin hand och bågens handtag. “Vad er dette godt for?” suckade hon. Det kände knöligt mot handen. Ovant och obekvämt, som en sten i skon. Men det skadade inte, hon ville verkligen inte bli en middag till en tornödla…[Read more]

Hon var både arg och besviken, men tvingade sig själv att se tillbaka på honom där han satt. Han såg så sorgsen och uppgiven ut, och hans ord lät som sanningen, även om hon omöjligt kunde vara helt säker.

”Så din härskarinna gav dig ett uppdrag… Ett uppdrag som tog mer än ett år att genomföra? Under all den tiden, kunde du inte ha bemödat dig att…[Read more]

Instinktivt drog hon benen närmare sig själv, drog upp knäna till bröstet och lade skyddande armarna om dem när han sträckte sig efter henne. Hon var inte redo för det, och han verkade inse det själv när han lät sin hand falla innan den nådde henne.  Hans förklaring förklarade liksom ingenting. Hämtad? Av vem? Och varför? Kunde han inte kämpa emot…[Read more]

Ljudet av steg nådde henne som om det varit filtrerat genom ett första lager av brus. Hon hade kunnat tro att det var hennes mor, far eller någon av hennes bröder, kanske till och med Arand, men så fort hon kände håret i nacken ställa sig upp så visste hon att så inte var fallet.

Kanske i ren protest, eller för att hon inte visste om hon sku…[Read more]

Saskia
Saskia vilade tryggt i vetskapen om att Drottning Nearena var den enda som hade någon verklig makt. Det här var en gränsvakt, som var ute på en personlig vendetta. Det fanns inte en enda Iseronisk alv här, inte heller hade det funnits någon vid överfallet (det lilla hon hunnit se) – och det var för att alverna i Iserion hade valt sitt öd…[Read more]

Hennes mors ord fick hennes leende att bli lite sorgset, för hon kunde inte låta bli att tänka på Kettil. Hon hade nog aldrig känt ett sånt hat för någon människa förut som hon kände mot Hrafn. Hur kunde någon vara så feg att de dödade ett ensamt barn på det viset? Hon skakade på huvudet för att förtränga lite av de mörkaste tankarna.

”Jag tro…[Read more]

Aenya gjorde en bister min över hennes kommentar. Kanske hade hon gått för långt, men hon kunde inte låta alverna hamna i kläm på grund av människornas arrogans igen. Inte efter allt hon varit med om, och inte efter vad de gjort till henne och till skogen. Det spelade ingen roll om Nearena försökte på diplomati, för hon visste att människorna…[Read more]

Saskia
“Drottning Nearenas diplomater håller nog med mig i mina “antaganden”, tror du inte? Din personliga vendetta mot min bror har gått för långt.” mumlade furstinnan, alven fick tycka vad hon ville. Sanningen sved säkert i de där spetsiga öronen. När alven bytte plats och försökte ställa sig framför Saskia, vred den blonda furstinnan…[Read more]

En liten suck lämnade Aenyas läppar, det var uppenbart att kvinnan framför henne inte såg någon skuld i hennes lands agerande eller i hennes familjs agerande. Typiskt människor, som trodde världen tillhörde dem. Som trodde de kunde göra vad de ville, utan konsekvenser. Men inte längre. Men nämnandet av Vendrik fick en ilsken glimt att blixtra ti…[Read more]

Saskia
Hon vred sig om, såg över sin axel mot källan till rösten. Där bakom henne på en rot satt en alvinna. Saskia såg frågande ut när alven pratade om sin vistelse i fängelsehålorna. Troligen var det där hennes brors affärer. Vad hade hon att göra med alvens tid i deras fängelse? Troligen hade hon gjort sig förtjänt av det också, men alver…[Read more]

Skogen hade en tung luft och atmosfär över sig, vackert må det vara, men detta var en plats som varit orörd i årtusenden. En liten del av den gamla världen, där alvernas magi under tidsåldrarna långsamt sugits in i trädens och växtlighetens rötter och gjort dem till ett. Allting där verkade ha ett liv, ett medvetande, allting verkade ha ett annat…[Read more]

Ett litet leende växte på Ranghildrs läppar och hon följde efter Maeve till sängen för att sätta sig på kanten bredvid sin dotter för att börja fläta fler mindre flätor som Maeve hade bett om. Hon humade lite lätt medan hon flätade.

“Harfn kommer skrika i hallar till Hel när jag är klar med honom.” sa Ranghildr, säker på sin sak. Hur många gå…[Read more]

Det gick inte en stund under deras resa där Istilwys inte övade på sin magi. Hemma gjorde hon det i hemlighet, men här fanns det ingen spärr, ingen dömande vårdnadshavare med specifika förväntningar, inga åsikter om hennes bleka ursprung.

Medan hon försökte forma en dolk från skuggan som skapades av att hålla ena handen över andra vände hon sig…[Read more]

Hulta skrattade till, och sedan log mot Sera medan hon höll handen över munnen som om någonting fult kommit ut ur den. “Förlåt, det var inte meningen att skratta, men det känns så overkligt hur olik min oro din är. En värld av fisk och handel väntar mig när jag är färdig här, det finns inget utrymme för en magiker i Österhman … vilket är sjukt…[Read more]

Det kändes som om tiden stod stilla omkring dem, när allt hon kunde fokusera på var den blick han gav henne, den sorg och smärta som fanns i hans ögon… Hans ögon, som inte ens var hans egna, precis som orden, hur ärliga de än må låta, säkerligen bara var lögner.

Hon drogs tillbaka till verkligheten när Arand lade en hand på hennes axel, de…[Read more]