Asgeir hade gått lite hit och dit och talat med de olika gästerna, social som sin far. Då Ranghildr plötsligt var där log han ett varmt leende mot henne, så lik sin far men kanske snäppet fagrare.
‘Verkligen?’ frågade han, lite förvånat.
‘För att vara helt ärlig mor är jag lite orolig för henne.’ sa han och blickade mot Maeve där hon satt.
‘Hon…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]

Ayperos såg lite road ut över hennes sätt.
‘Du talar som en politiker.’ sa han med ett skratt. ‘Försiktig, men ändå djärv. Utan att binda sig, eller avslöja alla sina kort, men ändå redo att spela dem då läget visar sig.’ påpekade han muntert.
‘Frågan är, vad gynnar oss bäst?’ undrade han och vände hennes egen fråga till henne.
‘Jag är in…[Read more]

Lite besviken över att Eirik så hastigt hade rört sig ifrån henne och bort gjorde henne något besviken och hon hade svårt att dölja det i hennes ansikte men hon ruskade på sina axlar för att sedan röra sig mot Asgeir istället. Hon lade sin arm omkring hans axlar och drog honom in i en mjuk kram.

“Maeve berömde din sköldmur till mig” sa hon med e…[Read more]

Hade Felaern vetat att hon såg på honom som en fångvaktare hade han rynkat på ögonbrynen. Visst, hon var väl deras fånge, men hon var också deras gäst. Men den kulturella klyftan mellan dem var rätt stor, och han som inte hade haft med människor förr hade svårt att förstå att hon inte tänkte som hans folk. Åt hennes tack ryckte han på sina bred…[Read more]

Gesten, en hand som ömt klämde en annan hand, en betydligt senigare och benigare, knappast någon fin hand var ömhet nog för Eirik. Han behövde inte sin mors bekräftelse på kärlek, inte sin fars heller eftersom han visste att kärleken fanns där och i hans värld var det inget som skulle ändra på det över en natt. Trygg i det. ” Jag mår bra ” Säger…[Read more]

Det var svårt att inte le brett när hon fick syn på Fëani, för trots vad hon skulle vilja påstå så hade hon trots allt burit klänning mer än en gång i sitt liv, och hängselkjolen och spännbucklorna som Fëani bar för kvällen var henne väldigt bekanta. Troligen hade hennes mor plockat fram dem någonstans ifrån i brist på annat som skulle passa fl…[Read more]

Mizue
Hon studerade repbitarna han höll fram tillsammans med sin pil. “Ja..” hon höll med, det här var märkligt. Hon såg sig omkring i gläntan och drog ett djupt andetag, för att lugna sin stegande puls. Hon betraktade honom under tiden som han gjorde upp grunden för en eld. Lyssnade på de snabba ekande slagen från elddonet och när hon såg några…[Read more]

Rune talade lågt till Ziyaté när de klev in i rummet. “Att förstöra nätter är ditt sätt att leva, lilla flicka. Jag ber en fisk att inte simma, men så länge du drunknar kan jag flyta.” Han log sedan mot Audgisil och blev kort överraskad över närheten, men bemötte omfamningen med samma energi och slöt sina armar om kungen.

Han tog tag i mjöden n…[Read more]

Aine
Hans “Skulle du kunna vara så ond att du tvingade mig glömma hur du kysst mig?” bemöts av en (överspelad) nonchalant axelryckning och pillemariskt leende. “Mjaa… Vem vet vad du inte minns från igår?” retades hon. Aine förstod att han var ointresserad av samtalsämnet om ond bråd död, speciellt eftersom han tagit med henne hit. Det var kna…[Read more]

Ithia kunde inte annat än känna ett växande obehag för mannen som på alla vis verkade vara respektlös för den position han hade. Sättet han betedde sig, hur han drack vin, hur han satt, hur han talade till henne. Och framför allt hur han talade om Sharah, som om det hela vore ett skämt. Som om hela världen var ett skämt. Och medaljongen…[Read more]

Arands blick fortsatte betrakta Yazfein där han stod, men lät det vara sedan för stunden och fokuserade istället på Fëani. Han nickade stillsamt i Maeves riktning under skålen, ett lätt leende på läpparna. De skulle ha tid att prata senare, det var inte hans plats eller hans sätt att ta mer rum än han redan gjorde. Likväl behövde Fëani vila up…[Read more]

Hon nickade som svar på orden.

”Det är precis det jag menar… Hon sade att hennes namn va…” Hon avbröt sig själv när hennes mor frågade om halsbandet.  För en kort sekund blev hon förvirrad och tänkte fråga vilket smycke hon menade, men förstod snabbt att hon missat att ta av det. Det skulle stå ut, så olikt något hon någonsin ägt och att h…[Read more]

Hennes retsamhet fick henne att himla lite med ögonen för att sedan lyssna på om den ensamma flickan. Det förvånade henne något, även om hon så klart hört om situationen där under vattnet. Hon rynkade lite på ögonbrynen över det.

“Du menar att lill’flickan skulle vara på flykt?” frågade hon, rak på sak som hon var och lade huvudet på snedden lite…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon begrundade lite vad han sa och hur han rörde sig. De rörde sig ner för korridoren för att snart vara utom synhåll och hörhåll från de andra. Hon hörde den närmsta tjänarens steg men de var på väg bortåt.

Oväntat tryckte hon honom mot väggen. Hårt nog för att få facklan att flickra till av den lilla vindputs som…[Read more]

Hennes moders reaktion fick henne att flina lite, men hon låtsades som om hon inte såg den plågade minen. Istället började hon tvätta sitt hår som nu när det var utsläppt var betydligt längre än den varit när hon lämnat Kaldrland. Hon hade uppenbarligen inte klippt det sedan dess.

”Jag tar det som en komplimang”, sade hon lite retsamt. ”Vi fic…[Read more]

Lite förvånad blev hon över att känna Eiriks seniga hand på hennes axel och fick hindra sig själv ifrån att gå till försvar. Ett varmt leende fanns på hennes läppar när hon fick syn på sin son och hon klämde hans hand ömt och milt.

“Eirik, min son!” hälsade hon glatt men höll sig själv ifrån att krama honom hårt. Han skulle inte uppskatta det,…[Read more]

Så klart var hon medveten om det, precis som alla andra etikett och regler som var tvugna att följas. Bara tanken fick henne att vilja spy eller göra en grimars över situationen. Hon lade sitt ansikte i båda händerna samtidigt som hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

Åt Maeves fråga, höjde hon huvudet och betraktade sin dotter med rynkade ögo…[Read more]

Värmen fick som vanligt det stora, fula ärret över hennes rygg att värka en aning, en påminnelse om den gång hon kommit farligt nära döden och blivit räddad av vad hon misstänkte var samma högre makter som talat till hennes far. Det var i alla fall vad Gerda hade sagt. Hon var dock van vid det här laget, det var trots allt flera år sedan nu, så…[Read more]