Ayperos nickade lite eftertänksamt över hennes tankar. Han hade fått förklarat för sig hur krigarna ställt sig vid Isras mor Thalia i det förra kriget, även om det hade varit Thalias syster som suttit på tronen.
‘Ett komplicerat dilemma.’ konstaterade han.
‘Vilket betyder att vi, eller åtminstone du, måste finna Fëani först. Jag kanske kan h…[Read more]

På något sätt blev hon lite mer fundersam över mannen på sättet han talade om hennes dotter. Inte skulle väl de…  Åtminstone skulle inte Maeve låta sig utnyttjas. Det visste hon om henne. Men tänk om hon hade tagit hem en fiende? Den dagen, den sorgen.

“Har du ont?” frågade hon och nickade åt mannen. För nog var hon observant nog att hon kun…[Read more]

“Hon är i Kaldrland.” sa hon simpelt, efter ännu en klunk av alkoholen. Ett kort ögonblick höll hon ut pluntan mot drottningen men kom fram till att det var en dum idé. Trots allt var det många som hade klagat på hennes smakläkar när det kom till sprit. Lite ursäktande log hon innan hon stoppade in pluntan inne i sin väst igen.

Sam…[Read more]

Att resa ensam var någonting som Ranghildr kunde känna som en uppfriskande vindputs. Vara ensam i sina egna tankar, men på senare tid hade hon nästan föredragit att vara i någon annans sällskap. Någon som skulle kunna distrahera hennes mörka och gnagande känslor om att något mer hade gått fel med hennes ynglingar.

“Vilken tur att det finns ljus…[Read more]

Förvirringen i Vesvías blick var tydlig och Isra kunde knappast klandra henne. Inte heller sade hon något när hon plockade fram en plunta från innanför sin väst och tog en djup klunk. Det var uppenbart att kvinnan var desperat, sliten mellan lojaliteten till sin drottning och kärleken till sin make, ett val som ingen skulle behöva göra.

”…[Read more]

Tinderstad…Hon hade nått fram. Sen om det här skulle ge något eller inte det fick tiden utvisa. 15 år gammal… eller ung, inte många levnadsår hon samlat på sig men ändå kände hon sig betydligt äldre med allt som hänt. Med en enkel vattentät säck vid fötterna innehållandes allt hon numer ägde, en böjd dolk i en sliten skida, en penningpung och…[Read more]

När de kom ut ur skolan såg Hulta sig om för att se om de hade följt dem hela vägen ut, men efter en stund av vandrande och sökande över sin axel så insåg hon att de nog har kommit undan. Hon fick däremot en rysning när Sera placerade penningpungen i handen på henne, och kommentaren som följde gjorde det inte mer betryggande.

“Jag gissar att d…[Read more]

“För all del Yazefin, det är inte ett ämne att ha här.” sa hon och såg sig omkring lite vaksamt. Vem visste vem som skulle lyssna här. Nej, det var ett ämne att ha i lugn och ro i deras salar. Eller, mer Audgisil än henne. Hon fann sådant ganska tråkigt, men det skulle finnas mjöd där och det skulle genast göra det lite bättre.

Hon kastade en bl…[Read more]

Nöjt nickade Ranghildr åt hans ord. Mindre av Hrafns män var alltid ett gott tecken och kanske det var en välsignelse för männen också att slippa Midgård. Hon såg nästan lite längtansfullt ut över trädens täta grenar med ett snett leende för att sedan fundera lite på hans fråga.

Det var ännu en sån där fråga som hon fann löjlig. Varför skull…[Read more]

Magin skymtade hon som hastigast, men hon gjorde ingen gest eller min som om hon hade sett det. Det var bra att veta om. Den tanige mannen hade magi, så därför var han väredefull för Sandor. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon skakade på huvudet åt det hela.

“Nej. Ännu är Frostheim orörd. Hrafns män, om man kan kalla möss män, dy…[Read more]

Förvirrad och förvånad över hur drottningen reagerade, tystnade hon först och lät blicken vara kvar på drottningens hand. Mjuk men samtidigt hårt. Det var inget mer hon ville göra än att skrika åt drottningen slå sina händer i bordet och ge sig av. Litade drottningen inte på henne längre? Trots uppdraget… trots hennes lojalitet. Fast trots det…[Read more]

Av allt som Ranghildr hade trott hon skulle fått till svar, var inte hennes dotters namn något som hon hade trott skulle dyka upp. Åtminstone ingen kärlek involverad. Tänkte hon hastigt och kunde inte rå för att le lite åt den löjliga tanken för att sedan kasta en blick omkring sig.

“Nå, vi har ingen tid att spilla här mer. Ta ditt pick och pack…[Read more]

Broderns iver var en frisk fläkt, och i sanning kunde hon inte förneka att blotta åsynen av hennes hemland fick hennes ögon att tåras en aning, även om hon troligen skulle skylla på vinden.

Hur länge hade hon egentligen varit borta? Var det verkligen över ett år sedan som hon lämnat Kaldrland? Det kändes som en evighet sen, och omständighe…[Read more]

Det kändes som om det skulle vara så enkelt att sticka spjutet i hans kropp. Blod och död var inget hon hade något emot. Varken för andra eller för sig själv. Om det inte rörde hennes familj och han sa att han kunde hjälpa.

Blicken vandra upp över hans kropp. Han var rätt tanig, förutom att han uppenbarligen var trög. Fast en rådgivare……[Read more]

De grå ögonen som betraktade Vesvía var till en början likgiltigt avvaktande, till dess att hon avslöjade vad det hela handlade om. Orden som lämnade hennes läppar fick Isras ögon att mörkna och hon sträckte impulsivt ut en hand för att greppa tag om den som Vesvía använt för att försöka vifta bort samtalsämnet.

Hennes grepp var förvånansvär…[Read more]

Att han inte hade något vapen i händerna och gav henne ett riktigt namn. Hon kände förstås inte igen namnet, förutom kungens namn vill säga. Fast att han var vapenlös, gjorde inte att hon lät spjutet falla till marken utan hon höll fortfarande det riktat mot honom. Lika hotfullt och på samma sätt som innan.

“Och vad gör du här, Yazefin? Du ä…[Read more]

Isra följde hans exempel och slog sig ned intill honom på bänken. För en stund slöt hon ögonen och riktade ansiktet mot den värmande solen innan hans ord fick henne att öppna dem igen och se tillbaka på honom.

”Ah, det är där problemet ligger”, sade hon med ett litet bistert leende och strök en slinga av det vita håret bakom ena örat.

”Heder är…[Read more]

Den dåliga förloraren i henne ville egentligen hålla kvar honom där han var under henne och fortsätta att plåga honom, men natten var sen och hon var full. Så hon lät honom få övertaget utan allt för mycket motstånd, särskilt som hon fann sig själv något förvånad över att han faktiskt var kittlig.

Inte heller var det helt väntat att han sk…[Read more]

“Har du svårt att förstå ord?” frågade Ranghildr, hon var en kvinna som var rak på sak och hon hade inte fått svar på sin fråga. Att höra en lång utläggning om vad han gjorde och vartifrån han var. Var inget som var intressant – inte för stunden. Dessutom kunde han förhala tiden. Sällan var Turins män ensamma. 

Och om Turin hade hittat ett samar…[Read more]